Vårmarknad i motorsågsstaden - bildreportage

Gräv där du står säger en del fotografer uppfordrande. Det är lättare sagt än gjort om du bor på en mindre ort där du oftast inte möter så många människor när du är ute och spankulerar. Förutom vid exempelvis stadsfester eller marknader då orterna lever upp och paradgatorna fylls med marknadsstånd, åkattraktioner och mängder av människor.




När det händer saker och är feststämning är det utmärkta tillfällen att ge sig ut och vädra fotoapparaterna. Den 17 maj 2019 dokumenterade jag vårmarknaden i Huskvarna. I och med att jag jobbar heltid passade jag på att ta några extra turer till marknaden på min väg till och från arbetet samt under lunchrasten. Med mig hade jag en tysk mästsökarkamera och ett 50mm objektiv. Det går givetvis lika bra med andra typer av kameror, men jag föredrar att komponera bilderna med hjälp av en mätsökare av yppersta klass.




En man i 60-års åldern som såg mig fotografera kunde inte låta bli att kommentera min kamera:
– En sådan kamera hade min far på 50-talet! Framkallar du filmen på Rosen foto?
När jag svarade att kameran bara var tio år gammal, är digital och laddas med minneskort, såg han förvånad ut.




Vid ett flertal tillfällen har jag upplevt att jag kan fotografera lite friare med en digital mätsökarkamera än med en annan typ av kamera. Och framförallt slipper jag de envetna frågorna; "Vilken tidning jobbar du på?" eller "Blir det några fina bilder?", bara att slippa den typen av frågor kan vara värt ett par extra tusenlappar!
Även om jag helst skulle vilja ha en dedikerad monokrom kamera, funkar det ganska så bra med en halvt antik färg CCD-sensor som substitut, jag tycker i vart fall att det blir bra tryck i svärtan med CCD.




Vårmarknaden i Huskvarna 2019 skulle visa sig vara den sista på ett par år. På grund av coronapandemin ställdes vårmarknaden 2020 in, och årets vårmarknad är också inställd. Förhoppningsvis kommer höstmarknaden gå av stapeln i Huskvarna och i så fall kommer jag att vara på plats och dokumentera den. Jag vet inte hur det är för dig, men själv längtar jag efter att få gå runt och dokumentera människor i lite större folksamlingar igen.




Text och foto: Mikael Good

Pressbilder som kan bli betydelsefulla i framtiden

Jag är mest känd för mina svartvita dokumentärbilder från jordens alla hörn. Men den typ av bilder som jag oftast får publicerade är pressbilder som många kanske inte ens tänker på att ta.

Bilder på symboler, byggandet, fastigheter, eller andra detaljer behövs för att illustrera olika artiklar och reportage i tidningar, därför är den typen av bilder eftertraktade, särskilt av dem som inte vill använda samma bildbanker som alla andra. Jag brukar kalla den typen av bilder för brödbilder, som gör det möjligt för mig att finansiera reportageresor och annat. Symbolen ovan hittade jag på en toalettdörr i Uppsala och den har fått illustrera ett antal artiklar om genus och könsdysfori. Bilden i botten på Malmö pastorats flagga har också publicerats ett antal gånger i olika sammanhang om Svenska kyrkan.

Det kanske inte alltid är så kul att ta den här typen av bilder, men samtidigt är det en form av dokumentärfoto, och i framtiden kan de kanske bli pusselbitar för att förstå de första decennierna av 2000-talet.

Text och foto: Mikael Good

Vi har vår i luften

Du har kanske hört uttrycket aprilsnö är fåragö och funderat på vad det betyder? Uttrycket kommer ursprungligen från Tyskland där klimatet är lite torrare än här. Där är aprilsnön en välsignelse som genomfuktar jorden och ser till så att näringsämnena dras ned i jorden.




En förklaring till uttrycket är att aprilsnön smälter sakta undan och tar med sig extra näring till trädens- och växternas rötter, på så vis är aprilsnön lika effektivt för växtligheten som fåragö eller fårgödsel som det också kallas. En annan förklaring säger att aprilsnö är lika odugligt och oönskat som fårgödsel. Oavsett vilken av de motsatta förklaringarna som man väljer, känns det onekligen lite knasigt med ett bakslag så här i slutet av april när människor hungrar efter vår och värme. Men vi får hoppas att det bara är högst tillfälligt och att värmen snart kommer tillbaka.




Bilderna i inlägget tog jag på min promenad till mitt arbete i Huskvarna tidigare idag.



Text och foto: Mikael Good

Dokumentärfoto – att vara mitt i händelsernas centrum

När jag dokumenterar människor vill jag vara mitt i händelsernas centrum och fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid och väva ihop dem till en tidlös historia. Men jag är samtidigt noga med att dokumentera människorna som jag möter på ett respektfullt sätt och på deras villkor.

På mina resor runt om i världen möter jag ofta människor som tillhör olika minoritetsgrupper, några av dem är utsatta andra inte. En del av dem är av olika förklarliga orsaker misstänksamma mot främlingar. Den livsgåvan som jag är mest tacksam för och har mest nytta av i mitt arbete som dokumentär- och reportagefotograf är förmågan att kunna få kontakt med nya människor och komma dem inpå livet. Utan den gåvan skulle det vara svårt, ja rent ut sagt omöjligt för mig att arbeta på det sätt som jag gör.

En kollega undrade hur jag burit mig åt för att få sådan närhet i mina bilder från några rumänska byar som jag besökte för sju år sedan. Han hade varit i en av byarna och fått lämna den i all hast då folk skrek åt och hotade honom med stryk. Andra fotografer som också besökt samma by vittnade också om en hotfull stämning mot dem. Medan jag fick ett mycket bra bemötande och fick med mig många riktigt bra bilder.

En orsak till detta kan vara att när jag fotograferar försöker jag inte gömma mig bakom kameran utan söker aktiv kontakt. Jag är tydlig med vad jag gör, och för min del är det viktigt att visa respekt mot dem jag möter, särskilt som många av dem lever i utsatthet, och precis som Bamse måste man vara snäll om man är stark. Att montera på ett teleobjektiv och smyga till sig bilder skapar misstänksamhet, särskilt i länder som har plågats av statlig kontroll och säkerhetspolis i generationer.



Bilderna i inlägget tog jag i ett indiskt samhälle i den nordöstra delen av landet som jag har besökt ett antal gånger sedan 2017. I Indien är det lätt att få kontakt med människor, de är nyfikna och öppna på ett sätt som jag inte mött i andra länder. Jag räknar med att göra fler besök så snart som coronapandemin har lugnat ned sig och det blir tillåtet att resa igen. Som jag skrivit tidigare kommer det med största sannolikhet att resultera i både en utställning och en bok. Men först måste jag samla på mig lite fler bilder.

Text och foto: Mikael Good

Leica M Monochrom – eller konsten att motstå en frestelse

Den som följt min blogg över tid har förstått att jag föredrar att jobba i svartvitt. Med det i åtanke borde det ultimata kameravalet för mig vara en digital småbildskamera med en monokrom sensor.

Vid två tillfällen har jag haft möjlighet att köpa en Leica M Monochrom för rimliga pengar. Men bägge gångerna har jag stått emot frestelsen. Även om jag själv helst jobbar i svartvitt vill oftast bildköparna ha färgbilder. Och med en kamera med färgsensor kan jag leverera bilder i färg och välja att göra dem svartvita för privat bruk. Givetvis skulle det bli lite mer feeling i bilderna med en monokrom sensor, men jag tycker ändå att det fungerar rätt så bra för min del att slå om bilderna till svartvitt med hjälp av Adobe Camera Raw och Silver Eftex Pro.

Bilden i inlägget på en ung indisk mamma och hennes svägerska tog jag i ett indiskt samhälle vid Himalayas fot som jag besökte i slutet av december 2019. När pandemin är över planerar jag att återvända dit och fortsätta dokumentera samhället och dess invånare. Det kanske blir en bok och en utställning av bilderna i framtiden. Men först har jag en annan bok att färdigställa.

Text och foto: Mikael Good