Oscarsborgs fästning är en symbol för Norges frihet

Det skulle bli en tysk propagandatriumf signerad Josef Goebbels. Tysklands modernaste kryssare Blücher skulle segla in i Oslo i triumf. Musikkår och soldater skulle sedan paradera upp till Stortinget och avsätta regeringen, tillfångata kungen och erövra landet. Men överste Birger Eriksen satte stopp för planerna och såg till att kriget i Norge blev betydligt längre och kostsammare än vad tyskarna hade räknat med.




Den 9 april 1940 försökte en tysk flottstyrka med den tunga kryssaren Blücher i spetsen att i skydd av nattens mörker smyga sig förbi det trånga Drøbacksundet i Oslofjorden. När krigsfartygen kom i höjd med Drøback lystes de upp av kustartilleriets strålkastare. Kommendanten överste Birger Eriksen var övertygad om att det var fiendeskepp som inkräktade på norskt territorium och det var hans plikt att hindra dem från att nå sitt mål. Trots att ingen krigsförklaring förelåg beordrade han eld med två av Oscarsborgs tre 28 cm Krupp-kanoner.  Bägge kanonerna fick in fullträffar på Blücher. 15 cm kanonerna i Kopås och Husvik öppnade också eld och fick in flera träffar på Blücher samt på det efterföljande pansarskeppet Lützow. 

Blücher som var upplyst av bränder försökte desperat att fortsätta sin färd mot Oslo. Den oerfarna besättningen försökte få upp farten på fartyget och snabbt få henne ut ur hetluften. Men samtidigt som de kämpade avfyrades i rask takt två torpeder från torpedbatteriet på Norra Kaholmen. De träffade under vattenlinjen med full kraft. Blücher började ta in vatten, fick slagsida och sjönk runt 06.20, drygt två timmar efter den första träffen och drog med sig nästan 1000 man ned i Oslofjordens kalla djup. De övriga 1400 lyckades simmande att ta sig i land. De andra fartygen i den tyska flottstyrkan tog sig ur skottlinjen och den tyska invasionen av Oslo blev uppskjuten med mer än ett dygn. 




Den 10 april bombade tyskarna Oscarsborg till underkastelse och de övriga skeppen kunde segla in i Oslo och säkra staden. Men i och med sänkningen av Blücher stoppades tyskarnas försök att snabbt ta över makten i Norge. Det norska kungahuset och regeringen fick gott om tid att fly. De tog med sig landets guldreserv och kunde mobilisera armén och börja organisera upp försvaret av landet. Tyskarna hade räknat med att ta Norge på ett par dagar och närde en förhoppning om att Norge skulle ställa sig på deras sida i kriget mot de Allierade. Men det skulle ta tyskarna 62 dagar att erövra Norge. Kungen, kronprinsen och regeringen flydde så småningom till Storbritannien där de bildade en exilregering och organiserade den fortsatta kampen mot den tyska ockupationsmakten.




Sänkningen av Blücher blev betydelsefull för Norge. Oscarsborgs fästning är en symbol för Norges frihet. Kommendanten överste Birger Eriksen räknas som en av nordens största hjältar för sitt mod att fatta ett avgörande beslut i rätt tid. Ett beslut som mycket väl hade kunnat bli slutet av hans karriär.  Men han var övertygad om att den eldgivningsorder som han gav var den rätta, inte bara för honom själv utan även för Norge. Tack vare hans övertygelse och personliga mod fick norrmännen tid att organisera upp sitt försvar och kunde tillsammans med engelska och franska trupper som kom för att bistå dem i kampen, stå emot tyskarna i två månader.
På grund av händelserna på västfronten, drog sig fransmän och engelsmän tillbaka 8 juni, och Norge tvingades till sist att kapitulera för den tyska övermakten den 10 juni 1940.  Men det norska folket gav inte upp. En väpnad motståndsrörelse fortsatte att kämpa mot nazisterna och deras kollaboratörer ända tills tyskarnas kapitulation 7 maj 1945.

Överste Birger Eriksen tilldelades såväl norska, brittiska och franska militära utmärkelser för sin insats den 9 april 1940. I den norska storfilmen "Kongens Nei" från 2016 finns en filmatisering av sänkningen av kryssaren Blücher. Filmen som ger en bra inblick över de tre första dagarna av tyskarnas angrepp mot Norge är mycket sevärd. 

Text och foto: Mikael Good

En spegellös fullformatare från Nikon

Verkligheten är många gånger mer spännande än dikten. För ett par år sedan skrev jag om den nya Nikon S3D som skulle utmana Leica i det spegellösa fullformatssegmentet.

En del läsare förstod ganska så ansbbt att det rörde sig om ett aprilskämt. Men kanske gick även Nikons utvecklingsavdelning igång på ”nyheten”. Nikon håller i vart fall på att utveckla en helt ny spegellös digitalkamera med fullformatssensor och ett envist rykte på nätet gör gällande att de håller på att utveckla en digital motsvarighet till Nikon S.

Reportagefotografer är stockkonservativa och avskyr allt som oftast att arbeta med jättelika kameror och objektiv. Det ska vara traditionella rattar och reglage. Fuji har lyssnat på dem och mutat in en stor del av den marknaden med sina små och smidiga kameror och objektiv. Men reportagefotografer är som sagt var stockonservativa och nöjer sig inte med Fuji's halvformatare utan vill helst ha fullformat.

Förhoppningsvis kommer Nikon att satsa på den gruppen och plocka fram en kompakt fullformatare med snabb autofokus, små smidiga objektiv och bra egenskaper på höga ASA.

Text och foto: Mikael Good

216 701 visningar

Så många visningar har den av mina bilder som fått mest visningar på Google Maps fått. 216 701 visningar är många visningar. Men det är ändå betydligt mindre antal visningar än vad mina mest visade bilder i andra medier har nått upp till. Bilden har bara ett par år på nacken med den är redan ett tidsdokument. Två saker i bildens kuliss finns inte längre kvar och är ett minne av en svunnen tid.

Det är inte någon märkvärdig bild och hade det inte varit för att jag dragit igång ett fotoprojekt med syftet att publicera i stort sett alla bilder jag tar och tagit, så hade den säkerligen fått föra en osedd och tynande tillvaro på någon bortglömd hårddisk i garderoben. Nu har den fått ett nytt liv och har kunnat nå ut till en betydligt större publik än förväntat.

Länk till bilden på Google Maps: https://goo.gl/maps/rt568zmoYGC2

Text och foto: Mikael Good

I dag är det den internationella glädjedagen

Det är en dag då vi kan fylla världen med lite extra glädje som motvikt till allt hat och våld. Du vet väl om att det är bevisat att vi blir lyckligare av att ge än att ta emot? Den bulgariska damen satt utanför en pingstkyrka och sjöng lovsånger. Jag frågade henne på en blandning av ryska och tyska om jag fick ta en bild på henne och avslutade med att ge henne ett leende. Hon skakade på huvudet vilket betyder ja på bulgariska och sken upp i ett ännu större leende.

Text och foto: Mikael Good

En av de mest prisvärda digitalkamerorna

För en del fotografer är foto en prylsport och de letar ständigt efter nya bättre kameror och objektiv i hopp om att kunna ta bättre bilder eller för att få ett dyrbart smycke att hänga runt halsen. Det är inte ovanligt att fotografer har en kamerautrustning som med råge överskrider deras behov.

Som journalist och kommunikationsansvarig fotograferar jag en hel del i jobbet och måste ha kameror och objektiv som fungerar för de olika uppdragen som jag ställs inför. Hade jag varit hobbyfotograf och publicerat de flesta bilderna på nätet och gjort en eller annan print skulle jag i princip klara mig med min 12 år gamla Leica. Journalist- och fotouppdrag är inte direkt välbetalda och många av fotograferna och journalisterna som jag möter har förhållandevis enkla kameror och objektiv.

På ett av uppdragen som jag nyligen var på, halade en kvinnlig frilansjournalist upp en Canon EOS 20D med kitzoom ur sin handväska. Jag hajade till och sa:
– En sån kamera har jag också haft, det är en riktigt bra kamera.
Hon skrattade till och sa:
– Den har hängt med länge, jag har inte råd att byta kamera på grund av en tajt frilansbudget, men tidningen är fortfarande nöjd med fotona som jag tar.
Jag läste hennes artikel och såg hennes bilder ett par dagar senare och bilderna höll bra nyhetsklass trots den i mångas ögon smått antika kameran.

Men trots att uppdragen inte är så välbetalda har jag kunnat betala för utrustningen genom dem. De flesta kamerorna och objektiven har jag köpt begagnat. På så sätt har pengarna räckt längre än vad de gjort om jag köpt nytt. En fördel med att köpa begagnat är att värdeminskningen blir mindre. När jag av olika anledningar har bytt kamera eller objektiv har jag nästan alltid fått tillbaka lika mycket som jag gav.

En av kamerorna som jag använt flitigt det senaste året är en begagnad Fujifilm XT-1. Men trots att kameramodellen har drygt fyra år på nacken är bildresultatet bra och den är fullt användbar upp till 6400 ASA. Jag har levererat ett par hundra bilder som jag har tagit med XT-1:an och bildkvaliteten räcker gott och väl för tryck i både dagstidningar och magasin.

Jag ser ingen anledning att byta upp mig trots att Fujifilm har släppt nyare kameror. Skillnaden i bildkvalitet mellan XT-1 och XT-2 är minimal och jag är av åsikten att det är bättre att lägga pengar på bättre objektiv än på nya kameror. För samma peng som en bättre begagnad XT-2 kostar har jag köpt en XT-1 med batterigrepp, blixt, 18-135mm samt ett ljusstarkt 23/1,4.

Det är en utrustning som jag i princip alltid har med mig och med den kan jag klara de flesta uppdragen som jag ställs inför. I mitt tycke är Fujifilm XT-1 en av de mest prisvärda digitalkamerorna på marknaden och den duger gott för professionellt bruk.

Bilden på kvinnan i inlägget tog jag under en reportageresa till Bulgarien och jag använde en Fujifilm XT-1 med ett 18-135mm objektiv.

Text och foto: Mikael Good