Iakttagelser vid Hornborgasjön

I strålande solsken blev det idag en vandring längs Hornborgasjöns nordvästsida. Jag är fortfarande lätt chockad över det extremt låga vattenståndet vilket nog också havsörnarna är som har lätt för att fiska då all fisk trängs ihop på allt mindre yta. En god vän med stor kunskap om sjön har till och med sett en havsörn "springande" i det grunda vattnet jaga och fånga fisk. En flock ägretthägrar håller fortfarande till i sjön liksom mängder av vanlig gråhäger och simänder.

Naturlig konst.

Så in i vassen.

Lövet.

Droppen.

Som ett kalhygge vilket ger en bild av hur liten sjön var innan höjningen.

Längst till höger fågeltornet vid Ore backar.

Behövs lite nederbörd för att återställa sjön.

Vad händer med Hornborgasjön?

Naturfotofestivalen i Vårgårda är slut för den här gången, den 31:a i ordningen. Som vanligt bjöds det på förstklassig underhållning och inspiration i överflöd. Det är ett fantastiskt arbete Vårgårda Fotoklubb lägger ned årligen för att hålla liv i traditionen med en naturfotofestival. 

Inspirationen ska tas tillvara så därför blev det en vandring längs den nordvästra sidan av Hornborgasjön idag för att om möjligt få till några bilder att belasta hårddisken med. Men jisses, sjön är ju nästan borta! Under de senaste 15 åren som jag under vinterhalvåret varit flitig besökare vid sjön har jag aldrig sett så lågt vattenstånd. Min gissning är att det är 80-100 centimeter lägre än normalt vid den här årstiden. Det kommer att behövas mycket nederbörd i form av regn och snö för att återställa sjön.

Hornborgasjöns medelvatten djup är efter den senaste (sista?) restaureringen som var klar 1995 0,9 meter. Sannolikt har den låga vattennivån både positiva och negativa effekter på livet i och runt sjön. Vilka dessa är vågar jag inte ens försöka mig på en gissning om men det ska bli intressant att följa utvecklingen och se hur fågellivet i sjön ser ut nästa år.

Bilderna så en solig novembermåndag vid Hornborgasjön där bland annat åtta havsörnar höll till långt ut över vattnet.

Torrlagt.

Så var det inte tänkt.

Svampen trivs i skogskanten.

På en stubbe.

Njuter i novembersolen.

Ännu håller bogskogen färgen

Ofrivilligt har jag tvingats hålla mig inne och i stillhet några dagar. Men lite penicillin gör underverk åt bakterierna och idag kunde jag bara inte hålla mig. Vädret såg lovande ut och jag måste se hur det står till i bokskogen och den lilla bäcken. Det har ju blåst en del och även kommit lite regn så naturen har skiftat i utseende och intensitet.

Det är förvånande hur färgrikt det fortfarande ändå är i bokskogen. Det är glesare mellan löven i trädkronorna men färgen finns där om än inte lika intensiv som tidigare. Den lite mattare färgskalan är ganska tilltalande, ger ett behagligt lugn på något sätt. Skogsbäcken har fått nytt liv. Regnandet har ökat på flödet och nu porlar det så det hörs och det inger också ett lugn.

Så med de här bilderna från Dagsås och Åkulla bokskogar önskar jag er en trevlig helg. Sjäv laddar jag för Planketutställningen i morgon i Varberg som sker i samband med kulturevenemanget "Kultur dag&natt".

Respekt.

Än finns det liv.

Full fart i bäcken.

Lövsamlare.

Ensam är stark.

Intill bäckkanten.

Bokskogsreservat.

En massa löv och kärleken till en bäck

Gråväder är alls inte så dumt fotoväder. Nu har en hel del löv fallit och det letar sig lite ljus ned till den lilla skogsbäcken som jag så ofta återkommer till. Det kan tyckas vara ganska tråkigt och enahanda att återkomma till samma bäck gång efter gång. Men så är det inte. Den har sin tjusning vid varje tillfälle, dess omgivning förändras vilket förändrar ljuset, vattenflödet varierar liksom att var årstid sätter sin prägel på bäcken. Det är fascinerande att vid varje besök försöka komma hem med bilder som inte är tagna tidigare. Det är en utmaning och tar sin tid. Trots att sträckan där jag mestadels håller till är väldigt kort, kortare än 100 meter, lägger jag ofta ett par timmar, ibland mer, vid ån vid varje besök. Om våren är här ljuvligt, att höra och se bäckens porlande ackompanjerat av fågelsång är bättre än vilken konsert som helst. Ja, det är nåt att se fram emot. Men först ska den vackra hösten övergå i vinter då bäcken med sina isformationer också lockar till fototillfällen. Tills dess några bilder från förmiddagen.

Lönnlöv.

Boklöv.

Lövblandning.

Dekoration.

Småforsarna möts.

Installation.

Lövrace.

Runt kröken.

En kommentar som värmer i hjärtat.

Jag får precis syn på en kommentar på mitt senaste blogginlägg och blir väldigt glad. Så glad att jag inte vill undanhålla er inlägget "Hej Bengt! Vilka undersköna bilder! Jag föll också pladask, speciellt för den sista, som inte bara är vacker och stämningsfull utan också ger fantasin spelrum. Är det inte stora djur, som är på väg tillbaka ner i vattnet? Igen. Jag har tittat på Patriks kursutbud och var sugen på just den här men man kan ju inte få allt. Däremot fick jag en superfin naturupplevelse i veckan tack vare dig och din blogg. Har beundrat dina bilder från Sumpafallen, som jag aldrig hört talas om tidigare, så vi beslöt oss för att åka dit (som skåning är jag ju inte direkt bortskämd med forsande vatten) och vi blev rikligen belönade. Det blir helt klart fler besök. Tack!

Underbart, så ska blogginlägg fungera men det krävdes runt 125 inlägg innan en sådan kommentar kom. Det gäller att inte ge upp. Nu en hel drös höstbilder från den senaste veckan. Som vanligt; klicka på bilderna för större bild och bläddra vidare via den lilla pilen till höger.

Björkängs havsbad.

Strandpromenaden vid Varbergs fästning.

Träslövsläge.

Skrivareklippan i Varberg.

Bortom Björketorp i Marks kommun.

Bortom Björketorp i Marks kommun.

Ytterligare en från Marks kommun.

Bäcken i bokskogen.

Skärsjön vid Skärbäck.

Fallfrukt.

Valasjön.

Åkulla bokskogar.

Bäcken i bokskogen.

Sumpafallen.

Löv om hösten.

Löv om hösten.

Sumpafallen.