Bokskogen väntar på våren

Ingen sol, ingen värme men några timmar i Åkulla bokskogar är en härlig upplevelse oavsett väder. Våren kan anas men inte spå mycket mer. Ett par tranor hörs ropa annars är det inte så mycket i bokskogen som skvallrar om att det snart är vår. 

Tur att man är ensam i skogen. En pensionär krypande på marken iklädd kamouflagekläder, knäskydd och därtill belastad med fotoutrustning och stativ, det kan skrämma vem som helst. Här kommer resultatet från slitet i bokskogen. Klicka på första bilden för större bild och därefter bläddrar ni vidare med den lilla pilen till höger.

Några funderingar - och bilder.

Kan det verkligen vara så att det är vår nu? Tillåt mig tvivla även om det är vårlikt, fåglarna sjunger, de första tranorna har kommit och krokusen blommar för fullt. Tänk att det bara är 25 februari, det är något som inte stämmer och det kan slå tillbaka surt i mars och april. Men det är bara att njuta så länge det varar.

I mina hemmamarker är det inte som förr. Fem stora vindkraftverk sätter sina spår i naturen och lika njutningsfull är inte promenaden i de markerna längre. Jo, jag vet att förnyelsebar energi är viktigt och där bidrar vindkraftsel med en del men för min del känns det mycket märkligt att kalla den för miljövänlig. Närboende vittnar om stora störningar i sin miljö och den som vill söka sig lite rekreation i skogen gör klokt i att välja ett område utan vindkraftsverk. Jag trodde ett tag att jag skulle vänja mig vid verken, liksom inte höra ljudet eller störas av vingarnas skuggbildning. Så har det tyvärr inte blivit och besöken där blir färre till förmån för outforskade områden. Inte fel det heller även om det är en stor saknad och längtan till som det var förr.

Nåväl, några bilder från dagen kommer här.

Bokskogen väntar på att få börja grönska.

Nu är strömstararna rutinerade modeller

Nu är det bra mörkt vid den lilla bäcken där strömstararna håller till, ISO-talet får skruvas upp rejält för att få till några bilder och brusreduceraren i Lightroom får göra skäl för namnet vid redigeringen. Som väl är verkar mina vänner ha vant sig vid mig och uppträder som riktiga fotomodeller, tacksamt när slutartiderna i vissa fall är nere på 1/25 sekund.

Strömstaren är en underbar lite fågel som jag aldrig slutar att fascineras av. Timmarna bara flyger iväg och så är det ju; tiden går fort när man har roligt och trivs. Här är några av bilderna från dagens besök vid ån.

Det klack till i hjärtat av glädje

Strömstararna är tillbaka vid den lilla ån jag så ofta återkommer till. Det klack till lite i hjärttrakten när jag hörde det välbekanta, lite hårda, ljudet och så kom de flygandes strax ovan vattenytan. De har inte synts till på hela sommaren och sannolikt har de häckat norröver för att återvända och tillbringa vintern i det lite mildare klimatet här i Halland.

Jag kan ju så klart inte vara helt säker på att det är samma par men jag vill i alla fall gärna tro det. Jag blev lite förvånad över hur oskyggt de betedde sig och lät mig komma så nära som runt 15 meter innan de visade tecken på oro. De markerar ganska tydligt när de tycker man är för närgången, de knixar på sitt karaktäristiska sätt med nigningar och byter position och ser allmänt lite nervösa ut. Då är det hög tid att stanna upp och hålla sig stilla. Sköter man det på ett bra sätt  accepterar de ofta närheten och återgår till vad de höll på med. Det är som oftast födosök och de är underbart intressanta och roliga att studera på nära håll när de dyker, simmar och ibland springer i det grunda vattnet. Nu hoppas jag att de stannar här hela vintern och förgyller tillvaron för mig precis som de gjorde hela förra vintern. Strömstaren har extra hög status i Norge, det är lätt att förstå varför, där den är nationalfågel och heter fosskalle.

Ett par timmar vid ån som slingrar sig igenom jordbrukslandskapet, bokskogen för att mynna ut i sjön resulterade igår i de här bilderna. (Klicka på första bilden och sedan på pilen till höger för att gå vidare.)

Några bilder i all enkelhet

Kanske ljuger rubriken en aning. Inför den upphaussade teveserien "Alla är fotografer" gjorde min lokala radiostation, Radio Halland, en intervju med en professionell fotograf, Christel Lind från Halmstad.  

– Alla kan ta kort. Men alla kan inte bilder, det är något helt annat, förklarade Christel Lind. Själva innehållet i bilden är en konst i sig att ta fram. Amatörer kan också ta fina bilder. Men är man professionell har man mer ögat för vad som ska finnas i bilden.

Oavsett kort eller bilder ser jag fram emot fortsättningen av teveserien som jag tycker började lite trevande. Här är några exponeringar (ville inte använda orden kort eller bilder just idag) från de senaste dagarna.