Det klack till i hjärtat av glädje
Strömstararna är tillbaka vid den lilla ån jag så ofta återkommer till. Det klack till lite i hjärttrakten när jag hörde det välbekanta, lite hårda, ljudet och så kom de flygandes strax ovan vattenytan. De har inte synts till på hela sommaren och sannolikt har de häckat norröver för att återvända och tillbringa vintern i det lite mildare klimatet här i Halland.
Jag kan ju så klart inte vara helt säker på att det är samma par men jag vill i alla fall gärna tro det. Jag blev lite förvånad över hur oskyggt de betedde sig och lät mig komma så nära som runt 15 meter innan de visade tecken på oro. De markerar ganska tydligt när de tycker man är för närgången, de knixar på sitt karaktäristiska sätt med nigningar och byter position och ser allmänt lite nervösa ut. Då är det hög tid att stanna upp och hålla sig stilla. Sköter man det på ett bra sätt accepterar de ofta närheten och återgår till vad de höll på med. Det är som oftast födosök och de är underbart intressanta och roliga att studera på nära håll när de dyker, simmar och ibland springer i det grunda vattnet. Nu hoppas jag att de stannar här hela vintern och förgyller tillvaron för mig precis som de gjorde hela förra vintern. Strömstaren har extra hög status i Norge, det är lätt att förstå varför, där den är nationalfågel och heter fosskalle.
Ett par timmar vid ån som slingrar sig igenom jordbrukslandskapet, bokskogen för att mynna ut i sjön resulterade igår i de här bilderna. (Klicka på första bilden och sedan på pilen till höger för att gå vidare.)
Hälsningar Lena
Ken//
Tänkte ta en tur i helgen för att se om "mina" har kommit.
Fast där dom brukar hålla till har det växt igen med så mycket vass så dom kanske inte trivs där mera.
ing-marie
Mvh
Caj-Olof
Vilken närhet du lyckats fånga! Snyggt!