Så som jag ser det
En liten kärleksförklaring till eken
Beijershamn på Öland är mest känd som en ypperlig fågellokal och lockar skådare från när och fjärran. Men Beijershamn, som var tänkt att bli en hamn men muddrade igen, har mycket mer än fåglar att bjuda på. Den intilliggande skogen hyser ett imponerande ekbestånd i varierande åldrar och kvalitet. Det är i sanning ett nöje att strosa omkring bland dessa ekar, njuta av fågelsången och helt enkelt bara filosofera runt lite.
Många av ekarna har med ålders rätt, några är kanske både 300-400 år gamla, börjat att tackla av. De fallna grenarna får ligga orörda till gagn för den biologiska mångfalden. En gammal ek ger bostad och föda till långt över 500 olika insekter och är viktig för att det ekologiska systemet ska fungera. Det öppna landskapet intill betas av kreatur och allt tillsammans skapar en oslagbar miljö. Jag har Åkulla Bokskogar som närmsta granne hemma i Tvååker vilket jag skattar oerhört högt. Detta håller för mig samma klass som till exempel också Halltorps hage ett par mil norrut. Några besök årligen till Öland är bara ett måste. Så är det.
Det kräves ett rejäl stöd för att stötta en jätteek.
Vilken styrka eken uppvisar.
Sista vilan för den grenen.
Nån gång brister det.
Imponerande stam.
Kung i skogen.
En kväll i paradiset Yttra Berg
I Varbergs Fotoklubb, där jag har den stora förmånen att vara ordförande, träffas vi varje tisdagskväll året runt. Vi tjänlig väderlek gör vi utflykter och i tisdags 14/5 var målet naturreservatet Yttra Berg i Falkenbergs kommun. Och det kan sägas med en gång, Yttra Berg är sannerligen värt ett besök. Vilken miljö, man blir rent lyrisk av det fantastiska landskapet, småskaligheten och frodigheten. Det var fler än en som uttrycket att till Yttra Berg måste vi igen. Månaden maj är som gjort för vandring och fotografering i Yttra Berg. Ett besök kan verkligen varmt rekommenderas. Texten nedan är hämtad från Länsstyrelsen och därefter följer mina bilder från kvällen.
Det är ett landskap som var vanligt förr, med hamlade träd, slåtterängar, odlingsterrasser och fägator. Här finns ett litet museum med en utställning om landskapets historia, reservatets djur- och växtliv och om det ålderdomliga jordbrukets göromål.
Yttra Bergs skönhet kan till stor del förklaras med småskaligheten. Landskapet är både backigt och stenigt vilket gjort att generationer av bönder fått anpassa sig efter terrängen. De har odlat på nästan varje torr yta som funnits till förfogande. Landskapet är faktiskt en av länets (och landets!) mest innehållsrika när det gäller fornåkrar. Slåtter- och betesmarker innehåller närmast ofantliga mängder odlingsrösen och terrasskanter som vittnar om långvarig odlarmöda.
I ängs- och betesmarkerna finns knotiga träd med ett underligt utseende. Träden har fått sin form genom att de har hamlats, beskurits, i generationer. De hamlade träden utgjorde förr "grönskande ängar i luften". Genom att skära löv och kvistar fick man ett viktigt komplement till ängens hö – ungefär en tredjedel av vinterfodret kom från träden.
Floran är relativt artrik på grund av två orsaker. Dels har området hävdats genom bete och slåtter sedan lång tid tillbaka, och dels förekommer lättvittrad grönsten i området. Smörboll, svinrot, Jungfru Marie nycklar och sommarfibbla är exempel på hävdgynnade arter, medan blåsippa, vårlök, ormbär och desmeknopp är arter som trivs på grönsten. I området förekommer hasselmus som är ovanlig i Halland liksom fågelarterna stenknäck, nötkråka och mindre hackspett.
Frodigt.
Håller markerna öppna.
En man och hans räfsa.
Christer Larsson och mannen med räfsan.
Christer Larsson på vandring.
Gamla träd.
Stefan Hermanson anländer som sig bör på sin älskade motorcykel.
Mossbevuxet.
Social samvaron är viktigt. Svenne Weidbo (i mitten) tar hand om två nya som kanske blir medlemmar. Den riktiga föryngringen står Axel Björnberg för.
Krister Arvidsson njuter av tillvaron.
Så jobbar proffsen. Michael Hildingsson komponerar och funderar.
Gammalt och väderbitet - men vackert.
Opps, där ligger Birgitta Nilsson och macrofotograferar.
Imponerande byggnader med charm och själ.
Fika. Christer Larsson, Emma Håkansson och Krister Arvidsson. Kul verkar de ha.
En trio fotografer.
På hemvägen. Landskapet strax bortom Köinge och Nydala kvarn.
På hemvägen. Landskapet strax bortom Köinge och Nydala kvarn.
Sköna maj så jobbig du kan vara
Maj är en skön månad. Efterlängtad men kan samtidigt vara riktigt jobbig. Tidigt, tidigt innan solen gått upp drar koltrasten igång sin konsert. Det ska man ju inte klaga på, sämre musik kan man vakna till. Ishockey-VM i maj har jag svårt att smälta. Trots att Tre Kronor tog sig till final och ställdes mot självaste Lönnlöven blev dragningskraften till en skön majmorgon i skogen för stark. Ja, det vill säga att jag nöjde mig med första perioden, ställde klockan på fyra och intog sängläge. Livet består av prioriteringar, ibland tämligen enkla val men som igår lite svårare.
Nåväl, hustruns tjoande vid midnatt väckte mig för en stund och jag förstod att guldet var bärgat, vände mig och somnade om. Jisses vad ett väckarur kan skrälla och halvt skrämma ihjäl en. Morgonen såg lovande ut med en annalkande soluppgång och lite dimmor över landskapet. I skogen var fågelkonserten i full gång. Den av morgondaggen blöta räven blev paff över mötet, tittade osäkert på mig en stund innan den försvann i granplanteringen. På den lilla åkern åt ett par rådjur frukost i morgonsolen men försvann snabbt när de fick vittring av mig. I den lilla dammen en bit bort är det full fart på knipfamiljen. Elva små dunbollar har honan att ta hand om. De följer henne, ibland i en tätt sammansluten grupp men lika ofta som ett långt radband. Njutbart att se.
Vilken tur att jag stod över VM-finalen och fick uppleva detta istället, tänker jag och faktiskt småler lite. I bokskogen sjunger en grönsångare för full hals. Det är dunkelt, det täta lövverket släpper inte igenom mycket ljus. Grönsångaren är som tokig och sätter sig nån gång så nära att objektivets närgräns inte räcker till. Jag ryser lite lätt av stämningen som är magisk och vill egentligen inte hemåt. Men fyra timmars naturupplevelse får räcka för nu. En hare håller till på blomsterängen på hemvägen och bestämmer sig för att ta sikte på mig. I full karriär kommer jösse mot mig, daggblöt även den, och tvärvänder först på en meters avstånd.
Tack sköna maj för denna morgonen.
Nu är Prillan på G
Upptäcker att det är drygt två månader sedan jag bloggade senast. Så långt får det inte gå mellan inläggen så här kommer ett med ett axplock av de senaste bilderna. Prillan är i fokus nu på mer än ett sätt. Hon löper nu och ska till Södertälje i nästa vecka för parning och både matte och husse börjar bli nervösa. Om allt går som det ska blir det valpar i månadsskiftet april/maj. Nu är det uppfödaren till Prillan som tar hand om Prillan under tiden hon har valpar så det stora jobbet slipper vi. Men det blir svårt att vara utan Prillan under så lång tid, tur att det endast är drygt två mil dit så vi kan hälsa på ganska ofta. Valparna måste ju fotograferas fortlöpande och en av dom, kanske, kanske följer med hem till Tvååker. Hur jag ska hinna med min fotografering med en liten valp i huset återstår att se.
Prillan
Prillan
Tallskog
Ekorre
Ekorre
Stjärtmes
Blåmes
Nötväcka
Skön vinterdag i Åkulla bokskogar
Idag blev det några sköna förmiddagstimmar i bokskogen då också solen gjorde sitt bästa för att mildra kylan. Det blev plötsligt för nån dag lite vinter och i Åkulla bokskogar visade termometern på minus sju grader. Tillsammans med följeslagaren Prillan försvann några sköna timmar snabbt. Det gjorde solen också då det senare slog om till riktigt gråväder. Men några bilder medan solen var uppe hann det bli.
En skönhet i bokskogen.