Rådjursmöte i ottan
Jag var hel övertygad om att rådjuret skulle se mig och sätta av långt innan jag kom inom fotograferingsavstånd. Jag smög längs åkerkanten så gott jag kunde och varje gång rådjursgeten tittade upp stannade jag. Hon stirrade på mig men tog mig väl för en stubbe eller nåt för strax fortsatte hon äta sin frukost. Plötsligt var jag bara en 40 meter bort, döm om min förvåning när hon istället för att fly fältet lugnt sjunker ned i det knappt halvmeterhöga gräset för en matpaus. Efter en stund tittar hon upp, då har jag tagit ytterligare några steg närmare henne, och då inser hon att det är nog bästa att dra till skogs. Men först en ordentlig koll och jag hinner få mina bilder innan hon med spänstiga språng springer mot den skyddande skogen samtidigt som hon utstöter några skällande ljud i irritation över att ha blivit störd. Jag avvaktade en lång stund för att se om där möjligen fanns några kid men det gjorde det inte, rådjuret var ett så kallat smaldjur.
På hemväg från det mycket fina mötet med rådjuret blev det några fågel- och blombilder och se - det var en riktigt lyckad lördagsmorgon.
Här är jag osäker på artbestämningen men den betedde sig som en grå flugsnappare och det tror jag också att det är. Men helt säker är jag inte.
Buskskvätta.
Blåklockor.
Daniel