Hej. Jodå den svarta ekonomin var omfattande i DDR. US Dollar och Västmark men även svenska kronor stod högst i kurs.
Lustigt att du nämner Israel. Jag var där på kibbutzjobb sommaren 1968. En omtumlande resa då jag först förstod hur djup konflikten Israel-Palestina verkligen är. Köpte f ö en gammal Leica i Tel Aviv som visade sig vara en sovjetisk kopia. Å andra sidan hade jag sålt en sovjetisk Zenit 3M till en amerikansk jude som var eld och lågor eftersom sovjetiska prylar inte fick importeras till USA. Minns inte vad han betalade, men det bekostade min falska Leica.

Med vänlig hälsning/per-Erik

Jag var i Israel några år innan dig. Jobbade på arkitektkontor på nån sorts praktikantlön. Även jag blev helt omtumlad allteftersom jag insåg palestinierna situation och att konflikten verkade olöslig. Efter ett halvår åkte jag hem, hade tänkt stanna ett år.

Måns. Jag sätter några rader här i din tråd. Jag riktar mig egentligen till Per-Erik. Om jag gör en vanlig kommentar, så suddar han nog bort den innan han hinner läsa.

Alltså, Per-Erik:
Jag vill bara berätta att vid den tiden, nu för rätt många år sedan, som vi blev osams därför att jag hade skrivit vassa och oövertänkta saker i ditt kommentarfält, rådde det för mig rätt speciella omständigheter.
Jag hade hastigt och oväntat förlorat min hustru, livskamrat, och bästa vän sedan nästan 50 år. En vecka efter dödsfallet drabbades jag av en fysisk kris som slutade med att jag blev stomiopererad.
Man kan väl säga att det blev lite för mycket för vad man kan förvänta sig att en normal människa klarar sådär på en gång. Slutsumman var att jag förvandlades till en väldigt sur gubbe får ett antal år framåt. En ren misantrop.

Jag ber om ursäkt för dumheterna!

Till er båda:

Då en katolsk präst tar emot bikten ska han hålla reda på omständigheterna, reglerna och konsekvenserna.

Det är en bra metod tycker jag. Omständigheterna kan förklara en del. Reglerna finns där. Konsekvenserna har kommit eller kommer framöver. Biktfadern kan göra en nyanserad bedömning.

Tack för det Peter Hennig!
Vi har alla våra kors att bära och jag läser dina rader eftertänksamt och inte utan sympati.
Hoppas att du kommit förbi det som drabbade dig.
Allt gott/per-erik

Det har jag gjort Per-Erik - så långt som det nu är möjligt att komma förbi sådant.
Jag fyller 80 i januari, och har väl kommit till utvärderingarnas tidevarv.