Mina bilder och tankar för dagen
Infrusen tid
Jag trodde aldrig - vid strax 73 år fyllda - att världen skulle ta den vändning jag nu ser.
Rysslands angreppskrig i Ukraina, Hamas barbari mot oskyldiga israeler och IDF:s bombningar av Gaza som brutalt svar.
Jag hoppades i min naivitet att mina barnbarn skulle få växa upp i en bättre och fredligare värld.
Men så blir det inte och inatt drömde jag mig återigen till infrusenheten i gamla Öst-Berlin.
Han försörjde sig som svartväxlare och han brukade röra sig i området kring Friedrichstrasse Bahnhof på östsidan alldeles vid vid gränsövergången.
Den officiella växelkursen var 1:1, men han erbjöd 1:5.
För mitt pass var han villig att betala en svindlande summa i en idag värdelös och bortglömd valuta.
Året var 1974 och det skulle dröja ytterligare 15 år innan muren föll.
Men det känns som idag.
Inlagt 2023-11-07 09:27 |
Läst 750 ggr. |
Permalink
Svartväxlare i DDR! Jag hade ingen aning.
Men jag svartväxlade då jag bodde i Israel en gång i tiden. Det var i mycket liten skala, några dollar då jag reste in. Då jag skulle resa ut krävde myndigheterna nån avgift i dollar. Dollar gick inte att köpa legalt. Jag växlade till mig av samma svartväxlare. Minns med viss värme att han humant tillämpade samma växelkurs åt andra hållet med samma lilla påslag som bankerna.
Lustigt att du nämner Israel. Jag var där på kibbutzjobb sommaren 1968. En omtumlande resa då jag först förstod hur djup konflikten Israel-Palestina verkligen är. Köpte f ö en gammal Leica i Tel Aviv som visade sig vara en sovjetisk kopia. Å andra sidan hade jag sålt en sovjetisk Zenit 3M till en amerikansk jude som var eld och lågor eftersom sovjetiska prylar inte fick importeras till USA. Minns inte vad han betalade, men det bekostade min falska Leica.
Med vänlig hälsning/per-Erik
Alltså, Per-Erik:
Jag vill bara berätta att vid den tiden, nu för rätt många år sedan, som vi blev osams därför att jag hade skrivit vassa och oövertänkta saker i ditt kommentarfält, rådde det för mig rätt speciella omständigheter.
Jag hade hastigt och oväntat förlorat min hustru, livskamrat, och bästa vän sedan nästan 50 år. En vecka efter dödsfallet drabbades jag av en fysisk kris som slutade med att jag blev stomiopererad.
Man kan väl säga att det blev lite för mycket för vad man kan förvänta sig att en normal människa klarar sådär på en gång. Slutsumman var att jag förvandlades till en väldigt sur gubbe får ett antal år framåt. En ren misantrop.
Jag ber om ursäkt för dumheterna!
Då en katolsk präst tar emot bikten ska han hålla reda på omständigheterna, reglerna och konsekvenserna.
Det är en bra metod tycker jag. Omständigheterna kan förklara en del. Reglerna finns där. Konsekvenserna har kommit eller kommer framöver. Biktfadern kan göra en nyanserad bedömning.
Vi har alla våra kors att bära och jag läser dina rader eftertänksamt och inte utan sympati.
Hoppas att du kommit förbi det som drabbade dig.
Allt gott/per-erik
Jag fyller 80 i januari, och har väl kommit till utvärderingarnas tidevarv.
jag var i Berlin igår, första gången sedan var student där 89-90, en spännande och hoppfull tid och, som du säger, i kontrast till dagsläget i världen