Om Tystnadens bilder

Jag vill berätta om en fotograf som har betytt så mycket för min egen fotografi.

Han kallades för ”Tystnaden” men hette Kenneth Gustavsson.

Få, om ens någon, har lärt mig mer vad det gäller konsten att SE.

Kenneth Gustavsson gick på Christer Strömholms fotoskola under senare delen av 1960-talet, var med och startade fotografkollektivet SAFTRA tillsammans med bland andra Anders Petersen. SAFTRA blev känt som de fotografer som tog bilderna till avslöjandet av IB-affären på 70-talet, där Jan Guillou och Peter Bratt var journalisterna bakom scoopet. Men då hade Kenneth redan lämnat gruppen.

Jag lärde känna Kenneth på 80-talet. Han jobbade då på posten i Stockholm och tog sina bilder i sin egen takt. Han var en sån fotograf som tog lång tid på sig, det kunde dröja månader innan ljuset stod rätt och att han lyfte kameran.

Jag minns särskilt en natt i mörkrummet, Miles Davis musik ”Kind of Blue” från en kassett-bandspelare på repeat, det svalpande ljudet från sköljen, doften av Gauloises cigaretter och Kenneth som gjorde nästan 50 kopior av samma bild i 30-40 cm storlek på ORWO-papper. Allt under koncentrerad tystnad.

Jag kommer ihåg hur han vid 7-tiden på morgonen la ut alla kopiorna på golvet och under tystnad betraktade bilderna…. Jag såg naturligtvis ingen som helst skillnad mellan kopiorna…. Men det gjorde Kenneth.

Resolut rev han snabbt sönder varenda en.

-Äh, jag ger mig på negget imorgon natt istället… kom så går vi och får i oss kaffe…

Det blev slutligen bilden ovan som han godkände.

Han var sån, oerhört självkritisk, totalt ointresserad av att tjäna pengar på sina bilder och när han avled i december 2009 lämnade han därför bara två negativpärmar efter sig och ett hundratal svartvita kopior, bilder som ibland dyker upp på Bukovskis till fantasipriser.

Nu under mellandagarna tänkte jag på Kenneth och minns hans bilder. De har en alldeles egen prägel som för mina tankar till den amerikanske målaren Edward Hopper och hans märkligt ”tysta” målningar av landskap och rumsinteriörer.

Kenneths bilder finns idag samlade i en bok som heter ”The Magic Bar” och som går att hitta på nätet.

Min absoluta ”Kenneth-favorit” är bilden nedan och jag är glad att jag har den signerad på min fotovägg här hemma.

Som jag minns honom, mer som människa, syns också tydligt på Arne Wahlströms bild här nedan.

Han sa aldrig mycket, men han hade ögon som såg vad många inte ser. 

Jag saknar honom.

Porträttbilden av Kenneth togs av Arne Wahlström, är f ö en av de få bilder som togs på Kenneth Gustavsson.

2025-01-02 15:20   apelgården

Den boken finns i min bokhylla. Tas fram då och då för att glädja ögonen.
/Ulf

Svar från per-erik åström 2025-01-03 09:42

"Glädja ögonen". Bra uttryck.
Med vänlig hälsning/per-erik

2025-01-02 15:34   Frekeman

Tack för information om en för mig okänd fotograf. Boken beställd från begagnatmarknaden.

Mvh
Fredrik

Svar från per-erik åström 2025-01-03 09:42

Bra beställning Fredrik!
Allt gott/per-erik

2025-01-02 15:40   Johan Pihl

Trevligt blogginlägg om Kenneth Gustavsson.
Han hade ju verkligen en egen fin och poetisk bildstil. De två bilderna du valt här, med flygande fåglarna, är ju väldigt typiska för hans stil.

Svar från per-erik åström 2025-01-03 09:43

Ja, Kenneths bidrag till fotografin är unikt...
/per-erik

2025-01-02 17:52   gammel smurfen

”The Magic Bar” står även i min bokhylla som jag tar fram emellan åt. Ditt val av bilden på duvan är fantastik.
/Sven

Svar från per-erik åström 2025-01-03 09:44

Det är en bild jag är mycket rädd om.
/per-erik

2025-01-02 23:16   alf109

Kenneth var ett unikum inom svensk fotografi tycker jag.
/Affe

Svar från per-erik åström 2025-01-03 09:48

Ja verkligen. Han såg saker på ett sätt som verkligen berör. Jag minns honom med stor värme. Men han var otroligt sparsmakad och visade aldrig mer bilder än han kunde stå för till 100%. Han utvecklade den analoga mörkrumstekniken på ett alldeles eget sätt. Belyste kopieringspappret genom nylonstrumpor och "förbelyste" pappret för att få max gråskala osv. Han var extremt noggrann och självkritisk. Gick sin egen väg.
Tyvärr gick han bort alldeles för tidigt. Han hade precis skaffat sig en Nikon digitalscanner och dator då. Vad hade han inte kunnat åstadkomma med moderna verktyg.....
I dina bästa stunder/bilder kan jag se hans stråk i dina nattbilder. Mer beröm än så kan du aldrig få...
/per-erik

alf109 2025-01-04 00:06

Tack ska du ha Per-Erik, det var verkligen ett erkännande värt namnet!
Det är ju så som du vet att av alla bilder jag tar och visar på ett år så är det kanske 5 som håller hela vägen. Jag skall försöka få ihop en bok med mina bästa, jag har ju hållit på ett tag nu. :)
/Affe

2025-01-03 11:48   mats lindfors

Tack! Fin text och fina bilder. Det är bilder som fastnar. "Stanna upp och se" är lite av mitt eget motto. Svårt för många i denna övermättade bildexplosiva tidsålder.

2025-01-03 16:36   morgondotter

fint
rent av vackert
skriver du om din vän
tack för ett intressant möte
och inte minst
minnet jag fick upp
jag använde både gladpack och nylonstrumpor
fast på kamerans lins - det ljusbrottet är fint
bilderna når en annan dimension
provar igen i morgon

jag tycker jag känner igen honom
rent personligt
från förr
/inger