Inspirerad av Peter Hennig

Inspirerad av Peter Hennigs fina "privata bilder" häromdagen kastade jag mig ner i kartongen märkt "Gamla neg" på jakt efter första kärleken. Hon hette Kikki och vi träffades i gymnasiet, flyttade först till Göteborg och sedan till Stockholm där vi bodde i ett kollektiv på Södermalm under ett år, 1971.

Det var en tid av stora omvälvningar och livsval och det gick som det gick. Hon gick åt sitt håll och jag åt mitt. Kärleken krossades mot vardagens rev, som poeten skulle uttryckt saken. 

Porträttbilden minns jag att jag tog vid Slussen en blåsig kväll då vi bestämt oss för att gå skilda vägar. Nikon F med en 35:a, felexponerad och felframkallad, men ändå ett minne värt att bevara för mig.

Vart hon tagit vägen vet jag inte, annat än att hon flyttade tillbaka till Göteborg och fortsatte sina akademiska studier i idé - och lärdomshistoria. Men enligt Ratsit lever hon tydligen än och fyller 75 till våren. Kanske att skickar henne bilderna då.

Mer än ett halvt sekel sedan...Herregud så tiden går....

2024-08-23 14:58   syntax

Så kul att du lät dig inspireras.
Den första bilden tittade jag länge på, den är så intagande! Den säger så mycket om just den första kärleken.

Svar från per-erik åström 2024-08-24 10:15

Tack Peter.
/per-erik

2024-08-23 18:40   Sten Björklund

Vem blir inte inspirerad av Peter. Duktiga fotografer och fina flickor har ni haft båda. Kan tro det skulle vara spännande att träffa Kikki idag. Vad blev det av henne ? Fick hon ett bra liv ? Har svårt att värdera någon bild före den andra. Gillar båda.
Felexponerade och felframkallade bilder har jag massor av. Inte nödvändigtvis på min fästmö/fru. Men det berodde mest på slarv från min sida. Eller okunskap kanske.
Sten

Svar från per-erik åström 2024-08-24 10:16

Tack Sten.
/per-erik

2024-08-23 20:14   sodeto

Fina bilder där du har fångat henns blick!

Tommy S.

Svar från per-erik åström 2024-08-24 10:16

Tack Tommy.
/per-erik

2024-08-23 22:10   N Thomas Meldert

För allt i världen - skicka bilderna! Delad glädje o s v...

Svar från per-erik åström 2024-08-24 10:17

... vi får väl se.... long time, no see liksom...
/per-erik

2024-08-24 20:06   mombasa

Jag blir väldigt inspirerad av dina och Peters dykningar i mappar och negativpärmar. Och hittar massor, som kanske inte håller för publicering, men det är mina bilder.
Det finns något i dina två bilder som ligger så att säga utanför det bilden denotativt berättar. Något som skapar en spänning och laddning i bilderna. Något jag också i lyckliga stunder kan hitta i mina egna mappar. Men vad det är, om det är det där förlösande privata kontextet, ens egen privata historia. Ja, den som vet. Men visst är det en snudd vid fotografiets mysterium.
Ha det gott
Gunnar S

Svar från per-erik åström 2024-08-25 10:12

Tack Gunnar, du berör något väsentligt i själva fotografens väsen, att det ibland blir magi. Hur och varför har jag aldrig begripigt. Men när det händer i en hundradels sekund räcker det för att fortsätta envisas med nästa exponering, och nästa och nästa…

/per-erik

2024-08-25 01:10   bassa

Fin liten story och bilder Per-Erik. Jag har upplevt liknande. Första kärleken. Men en dag gick hon iväg med en annan kille och såg lycklig ut. Jag såg det genom fönstret. Morsan förstod, och kramade om mig .Jag var femton år .Det hände i Aspudden.1959.

Svar från per-erik åström 2024-08-25 10:14

Tack Bengt för en rörande kommentar. Bra morsa du,hade.

Ses/per-erik