Mina bilder och tankar för dagen

Stenen i handen

Västbanken, i höjd med Ramallah. Slutet av 90-talet.

Dum som jag var hade jag hängt på en grupp kristna ungdomar från Jerusalem som i ungdomlig entusiasm skulle åka till en israelisk bosättning på den palestinska Västbanken för att där utföra någon sorts fredsdemonstration. Vi packade in oss i en minibuss och väl framme träffade vi en äldre palestinier som berättade att på platsen för bosättningen nere i dalgången låg förr en palestinsk by.

Alltnog började vi knalla nerför sluttningen och ungefär 200 meter från de nyuppförda betonghusen hörde jag en massa skrikande och det stod inte länge på innan det small och kulorna ven i luften.

Jag slängde mig ner på marken, livrädd att bli träffad. Efter någon minut upphörde skjutandet och avlöstes av råa skratt nerifrån bosättningen.

Snabbt som ögat kom jag på benen och rusade uppför sluttningen igen.

Väl däruppe stod den äldre palestiniern kvar och log. “Vi brukar tända lite bildäck då och då för att skrämma bosättarna”, sa han som det mest självklara i denna del av världen. Bakom honom steg svart rök mot himlen.

Jag tog en bild men upptäckte samtidigt att jag höll en sten i handen. Måste ha greppat den när jag slängt mig ner.

Hur som helst så brukar jag ha ha just den där stenen bland julpyntet den här årstiden.

Som en påminnelse om att ännu är det långt till den eviga friden i denna värld.

./.

Inlagt 2021-12-06 19:52 | Läst 1553 ggr. | Permalink

Logga in för att kommentera

2021-12-06 20:46 Bob Bovin

Hej,
En intressant och spännande berättelse. En påminnelse om hur osäker vår tid är, nästan överallt på det här klotet.
Så finns det julefrid?
Märkligt nog, mineral och berg Inger trygghet, vilket ju inte alla stämmer.
Ha en fin vecka
Bob