Jan Myrdal och jag

Fick just senaste numret av FiB/Kulturfront med posten. Tidningen är en av de få, kanske den enda, som fortfarande envisas med att vara ”icke-kommersiell”, d v s att inte ta en annonser. I praktiken betyder det att man förlitar sig på att köpare, prenumeranter, journalister, författare, illustratörer och fotografer bidrar med sina alster mer eller mindre gratis. Det är ett val jag var väl medveten om när FiB kontaktade mig och ville publicera mina bilder över sex sidor. Rätt eller fel kan diskuteras, men inte en krona i ersättning för mina sex sidor alltså. Idealism helt enkelt.

Jag drar mig till minnes en annan idealistisk tid, för ganska exakt femtio år sedan. En tid i min radikala ungdom då jag efter att ha läst ”Samtida” av Jan Myrdal ringde upp honom och på fullaste allvar bad honom om kontakter i NordVietnam eftersom jag såg det som självklart att jag skulle åka dit och med vapen i hand strida mot den amerikanska världsimperialismen. 

- Jag har inte tid med sånt DRAVEL! svarade Myrdal barskt. Dessutom bör en ung man som er först och främst avsluta gymnasiestudierna innan ni överhuvudtaget får för er att resa till ett litet land i Sydostasien mitt i ett brinnande krig!

Därefter slängde han på luren.

Jag var lite drygt 17 år och jag minns hur besviken jag blev över skriftställare Myrdals brutala avsnoppning.

Åren gick, min ungdomligt idealistiska tok-radikalism ersattes av en mer nyanserad världsbild och framförallt av att min egen betydelse tonades ner av livets törnar mot vardagens rev. Jag tror därför inte på blodiga revolutioner längre, däremot på kampen för mänskliga rättigheter. Inte minst har det handlat om flyktingfrågan och asylrätten. Men Jan Myrdal har jag ändå följt och läst hans böcker genom åren och kommit att tycka helt annorlunda än honom i många frågor. Skriva kan han förvisso, kunnig är han också, men hans åsikter om t ex Pol Pots skräckvälde i Kambodja är rent förfärliga. Och någonstans i bakhuvudet har det där minnet från telefonsamtalet också gnagt och säkert bidragit till min skepsis.

När jag nu läser senaste numret av FiB/Kulturfront är det därför med viss tillfredsställelse som jag noterar att sex sidor är lite mer än de två spalter skriftställare Jan Myrdal brukar begåva tidningen med.

Inga jämförelser i övrigt men där fick han äntligen för sitt DRAVEL.

Mera av mina bilder: www.fyrafotografer.se

./.

2019-04-23 18:54   mombasa

Ja, det här med gratispublicering i fibban har varit på tapeten vid ett flertal tillfällen vad jag vet. Men det är ett aktivt val man gör. Jag har ingen erfarenhet av det själv, förutom några teckningar publicerade på sjuttiotalet (rätt dåliga, dessutom). Men jag pratade faktiskt om det med H O Sjöström, ordförande för FiB, nån gång på åttiotalet. Vi bor grannar så det händer vid sällsynta tillfällen att det blir en träff med en flaska rött. Nån bra förklaring hade inte han heller. Men att Myrdal är en strängt upptagen person kunde han verifiera. Mycket upptagen. Och om man vill vara elak ganska pompös. Så jag förstår revanschens sötma! Det är en svårslagen njutning.
Får nog pallra mig i väg och köpa en fibba.
Ha det gott
Gunnar S

Svar från per-erik åström 2019-04-23 20:11

Jag är själv, som du säkert förstår, kluven till detta med gratispublicering. Dock gjorde jag detta undantag av nostalgiska skäl. Tidningen har numera bara 1600 prenumeranter så det är inga rejäla kassaflöden vi talar om. Dessutom säljs den inte i Pressbyrån p g a kostnaderna fö den distributionen osv osv.
Revanschen känns f ö bra :-)

Med vänlig hälsning/per=erik

2019-04-25 14:16   MattiasL

Bra läsning! Verkligen kul att få ta del av ditt telefonmöte med Myrdal. Och visst händer det att man släpper iväg något gratis eller nästintill som en kulturgärning.

Svar från per-erik åström 2019-04-25 15:15

”Som en kulturgärning” - ungefär så få man väl se det.
Med vänlig hälsning/per-erik