Det dagliga underläget

Vi hade lämnat de bedjande vid Klagomuren, de sammanbitna ansiktena i myllret efter fredagsbönen vid Damakusporten, mattförsäljarna utefter via Dolorosa och grabben som bar sin sovande lillebror på ryggen bakom oss.  Det hade tagit en bra stund i spärrarna men slutligen kom vi fram till Gaza City. Intifadan hade avtagit i styrka men säkerhetskontrollerna var fortfarande rigorösa.

Idag, långt senare, läser jag om de palestinska protesterna mot Israels 70-årsfirande. Jag ser DN:sPaul Hansens dramatiska, gripande och enastående bilder och jag läser siffrorna över döda och skadade. Minst 60 dödsoffer, över tusen skadade. Överfyllda sjukhus och oidentifierade lik. Israeliska prickskyttar och Hamas-dirigerade stenkastande däckbrännare. Nedstigningen i helvetet.

- Det är bara det dagliga underläget vi ser minns jag att läkaren vid al- Aqsasjukhuset uppgivet sa. För så var det då och så är det nu Det våldsvansinne - från båda hålla, vi tvingas se i Gaza måste förstås utifrån några enkla fakta som varken Hamas eller det officiella Israel kan bortse ifrån. På en 40 kilometer och 18 kilometer remsa mot Medelhavet tvingas 2 miljoner palestinier leva med 45% arbetslöshet och där hälften av barnen har psykiska skador, vattenbristen är akut och elektriciteten oftast inskränker sig till ett par timmar per dag. Man kan tycka och tänka vad man vill om den permanentade Israel-Palestiana-konflikten, debattera tvåstatslösningen till förbannelse, skylla på den ena eller andra parten, demonstrera, skriva petitioner i FN osv. Men ingenting har egentligen förbättrats för de människor som lever där.

- Varför kommer ni - omvärlden, alltid hit när det är upplopp och våldsamheter men aldrig i vardagen?, fortsatte läkaren innan han blev akut tillkallad och tackade för sig.

Senare på eftermiddagen irrade jag mig vilse i gränderna i Gaza City tills jag stötte på den 14-årige pojken. Han bjöd in mig till sin farfar och vi satt på golvet och drack thé, vi talade på knapphändig  engelska. På hemväg från skolan hade han kommit i vägen för en gummikula som träffat honom i högra tinningen. Ständiga epileptiska anfall blev konsekvensen och skolan var därför inte längre att tänka på. Dagarna brukade han tillbringa hos sin farfar, han kände sig mest trygg där.

Jag tänker på honom i dessa dagar, undrar om han fortfarande lever och hur han har det.

Där i Gaza. I det dagliga underläget.

2018-05-17 13:13   arwo

Tack för en fin text och starka bilder.

2018-05-17 13:14   Frekeman

Fina bilder och en tänkvärd, sansad text. Tack.
Mvh
Fredrik

2018-05-17 14:22   goranton

Gripande och så sann läsning, Per-Erik. Och fina bilder så klart.
/Göran

2018-05-17 14:44   Pierre56

Det är bilder och text som fler borde ta del av. Bilderna och texten gör ett starkt intryck.
/Pierre

2018-05-17 16:07   light

Bilder som berör! Starkt!

2018-05-17 18:14   mombasa

En mycket fin text och bilder av hög klass. Jag fick associationer till Odd Uhrboms bilder från Palestina och Al Fatah. Det var bilder som var framsprungna i ett kanske lite enklare tidigt sjuttiotal. Jag fick anledning att diskutera de bilderna med Odd på den tiden när det begav sig. Idag skulle nog diskussionen ha låtit annorlunda. Inte lika enkel.

2018-05-17 23:51   Khalad

Bilder som gör intryck och stannar kvar långt efteråt och som tillsammans med din text bildar en fin enhet av stort intresse!. Det finns lättare problem att tackla än Palestina- Israelfrågan./ Björn T

2018-05-18 01:35   alf109

Den totala hopplösheten och förnedringen. Tycker att många kanske missar den biten när de talar om konflikten. Ytterst handlar det om den stora massan vanliga människor som inte önskar sig något annat än vad vi alla önskar oss: trygghet och hopp för sig själva och sina barn.
Bra text och bilder pe!

2018-05-18 07:57   per-erik åström

Tack alla för era kommentarer. Israel/Palestina-frågan är för mig ofta närvarande. Dels har jag rest till området flera gånger, ett av mina barn har studerat vid Bir-Zeit-universitetet i Ramallah på Västbanken, jag har följt utvecklingen på nära håll, närapå blivit ihjälskjuten av bosättare, läst massor och ju mer jag tror mig förstå desto mer avlägsen blir en framtida hållbar lösning. Framförallt tror jag inte att parterna själva är förmögna till en hållbar fred, något som den senaste tidens våld återigen bevisar. För er som gillar böcker; Amos Oz är en fantastisk författare. För er som gillar musik; Lyssna på David Broza och hans senaste platta "East/West Jerusalem.