Om gamla negativ och scanning

En bild av en människa jag tänker på ibland. Vi bodde tillsammans i kollektiv på 70-talet....

Men innan jag fortsätter....först ett långt inlägg om hur jag scannar negativ.

Jag har i princip alltid fotograferat i svartvitt sedan mitten av 60-talet. Det har resulterat i ett icke oansenligt antal negativ, mest småbild men också i mellanformat. Utan skryt så handlar det om tusen och åter tusen negativ. Med få undantag är det också negativ som jag själv framkallat i ur och skur. En uppräkning av de framkallare jag använt känns som en historielektion i analog fotografi ; D-76, Rodinal, Emofin, High Sensitive och diverse egna recept med mer eller mindre lyckat resultat. Allt för att få fram bildens tekniska kärna - det perfekta negativet

Filmerna har varit Tri-X, Plus-X och allehanda Agfa-rullar. Massor av rullar. Jag började fotografera när man kunde köpa Tri-X på storrulle och ladda Leica- och Nikon-kassetter själv. Då kröp priset ner under två spänn rullen....

Allt är sparat i vaxade negativark i pärmar. Den som fotograferat länge vet hur det brukar se ut. Pärm efter pärm. Mitt arkivs hjärta. Kopiorna däremot har kommit och gått genom åren, somligt sparat, annat borta. Men det har handlat om hundratals, ja tusentals timmars arbete i mörkrum.

Analogt, analogt, analogt... ett pyssel som unga heldigitala fotografer bara kan ana vidden av.

Så förändrades allt och med betydande möda lärde jag mig digital bild och bildhantering. Att kamerorna har blivit bättre och bättre, skapare och med extremt fin upplösning förstod jag snabbt. Men det har varit en smärtsam resa för min del eftersom jag "tänker" analogt.

Nåväl, nu är jag där. Digitaliserad.

Tycker att jag begriper digitalkamerans fördelar och hantering. Min gamla Nikon F, den kamera jag köpte 1968 och alltid använt, vilar som pensionär i ett skåp. Men optiken har jag kvar. Främst en 35;a och en 28:a. Underbar optik, i princip olutslitlig.

Och det bästa är att den gamla optiken - som med åren har kommit att bli en del av mitt centrala nervsystem, också funkar till min största kamerainvestering någonsin- en svindyr Nikon Df. Fullformatskamera med en fantastisk senor. Med "känslan" hos en "äkta" Nikon. Den är förvisso inte den perfekta kameran i alla avseenden. Men nästan, och nästan får duga.

Så var det det där med analoga negativ i den digitala världen. Naturligtvis gjorde jag som alla andra. Köpte en scanner och började mata negativen genom lådan för att få in dem i det digitala arkivet på hårddisken. Katastrof var det första jag upplevde. Fullständigt obegriplig teknik. Mängder av inställningar i mjukvaran som jag inte begrep. I det här fallet hade jag köpt jag en Plustek-scanner för dyra pengar och en mjukvara från Tyskland vid namn Silverfast. Men hur jag än försökte blev det bara "sådär". För mycket, eller för lite kontrast. Taskig "bredd" på tonskalan. inte samma "kornkänsla" osv. Efter en massa dragande i spakarna blev det på sin höjd ett hyfsat resultat. Framförallt insåg jag att skulle ta häften av mitt kvarvarande liv att scanna in den mängd negativ jag avsåg.....

Förtvivlan. Stor förtvivlan.

Så började jag tänka efter.... varför inte använda nya fina kameran som scanner? Alltså helt enkelt plåta av negativen. Nej, det funkar inte så någon. Det blir för hårt, för tunt, fel, fel fel sa andra.

Men det brydde jag mig inte om. Började testa. Testade igen. Olika exponeringar och framför allt testade jag HDR för att få en så "bred" tonskala som möjligt.

Och nu tror jag att jag kommit fram till en modell som passar mig. och som "scannar" med en jäkla fart.

Så här gör jag:

Kameran - en fullformatare, sitter förankrad på ett stadigt reprostativ. Negativet lägger jag i en klassisk negativavmaskningsram på ett upp och nedvänt lamphuvud från en  kass gammal förstoringsappart som jag köpte för en femtiolapp på Blocket. Kondensorn i lamphuset tog jag bort, klädde insidan med hushållsfolie för att sprida ljuset, la in ett frostat glas för ännu mer ljusspridning och lampan bytte jag till en lågenergidito för att reducera värmen. Det skulle säkert fungeraa bra med ett litet ljusbord också. Det viktiga, som vid all repro, är att "filmplanet" i kameran (dvs sensorn) ligger i våg med negativet. Eftersom det handlar om småbild finns inte mycket att spela på. Ett vattenpass för en hundralapp sitter också i kameran blixtsko för att hålla koll på att allt är i våg.

Till sist - och nog så viktigt, en bra optik. I mitt fall ett Micronikkor AF 105 mm

Den optiken kryper ner till 1:1 och kan därför fylla ut hela fullformatssensorn (16 megapixlar) och med bländare 8-11 tecknar den snorskarpt ända ut i hörnen.

Ok - så till själva arbetet.

Först och främst måste riggen stå så stadigt som möjligt. I mitt fall på golvet för att inte "vibrera" under exponeringen. Det handlar om mikromillimetrars darr som också synligt påverkar resultatet under själva exponeringen. Det tog en stund att fatta detta hur små marginaler det handlar om. I princip skulle det säkert gå att använda ett stativ istället för en reprorigg men jag tror resultatet skulle bli lidande just på grund av de små vibrationerna.

Jag drar också ner persiennerna, släcker all beslyning osv för att inte exponeringen skall störas av ströljus.

Själva exponeringen/exponeringarna sköter jag via skärmen på datorn. Mjukvaran heter Nikon Camera Control Pro 2, har Live view och på skärmen övertar mjukvaran i stort sett samtliga kamerans funktioner, inklusive finjustering av skärpan vid autofukus. Men Live view drar en hel del ström och därför får kameran också sin ström via en batteriadapter.

Därefter är det bara att börja mata negativen. Justera och exponera. Kameran är inställd på bländarförval och exponeringarna blir i stort sett alltid perfekta. I några fall brukar jag ta tre exponeringar med något stegs över-underexponering, s k HDR, för att slutligen få ett så stort tonomfång som möjligt på negativet. men det är oftast överkurs.

Det bästa i kråksången är att exponeringarna sparas i RAW-format och snabbt transporteras in i Photoshop, Lightroom och mitt digitala kopieringsrum - den utsökta programvaran Silver EFX Pro.

Under alla år jag stått i analoga mörkrum, pjattat, efterbelyst och blaskat, har jag aldrig kommit i närheten av de möjligheter som just Silver EFX erbjuder den digitala kopisten. 

Det är ett fantastisk program helt enkelt. Riktigt riktig lysande.

Och nu till det viktigaste - behandlingen i RAW

När väl negativet är exponerat i RAW-format uppstår alla möjligheter att inom rimliga gränser hantera tonkurvor, skärpa etc. Med vanan från den analoga tiden går detta hyfsat snabbt. Jag vet hur jag vill ha negativet sedan gammalt. Föutsatt att datorns skärm är riktigt injusterad går denna process också snabbt. Jag har full koll helt enkelt, samtidigt frihet att göra olika "testnegativ". När jag sedan öppnar negativen i antingen Photoshop eller Lightroom blir det en enkel procedur att omvandla den negativa filen till en positiv bild.

Skärmbilden ovan är alltså första steget efter att kameran exponerat negativet, dvs justeringen i Camera Raw. Efter att ha jobbat en stund med bilden i Photoshop/Lightroom och Silver EFX blir den så här:

Bilden är nu som jag vill ha den, så som jag minns den när den togs en råkall morgon i ett kurdiskt flyktinglägen i norra Irak. Jag tog den med min gamla analoga Nikon F, 35:an och Tri-X. framkallade filmen i D-76. När jag skriver ut den med Epson-skrivare i 24x30 och jämför med en analog kopia jag själv gjorde utifrån samma negativ ser jag nu samma korn, samma skärpa och samma valörer. Bilden är som jag vill ha den helt enkelt. Fast från ett digitaliserat negativ och helt kopierad på skärm.

Men det digitala negativet skulle iofs kunnat gå att manipulera ytterligare, mörkare, ljusare, skarpare, mjukare.  Den observante ser också att jag retuscherat bort en jackas snörning som på negativet (jmf medf skärmbilden) skymmer kvinnans högra öga. Jag har också valt att lägga bakgrunden en aning mer i oskärpa än vad negativet visar via lagerhantering i Photoshop. Detta är förändringar som inte hade varit görbara i det analoga mörkrummet. I alla fall inte utan stor ansträngning.

Med detta sagt avslutar jag detta blogginlägg. Jag tror mig ha funnit ett effektivt sätt att hantars stora svartvita negativmängder snabbt och effektivt utan att ge avkall på fotografiets kärna - negativets kvalitet.

Tjejen på översta bilden?

Hon hette Kicki  och vi umgicks en hel del för länge sedan... bilden tog jag med min gamla Nikon F, min 35:a och Tri-X-filmen framkallade jag i High Sensitive.

Nu är även det negativet digitaliserat enligt metoden jag har beskrivit.

Vart Kicki tog vägen har däremot jag aning om.....

2014-02-16 15:19   TH-56

Intressant att se hur du testat dig fram och fått ett kanonfint resultat.
Jag själv har en Panagor diaduplikator från 70-talet utan optik och kopplar på ett
35-makro.Fördelen med den är att jag behöver inget fast stativ och kan välja ljuskälla.
Vanligt dagsljus är bäst.
Sen har jag som du,en del gamla gluggar som håller hög klass fortfarande.
De flesta är Takumarer som på sin tid kallades "fattigmansleica" pga sin extremt höga kvalitet.

Har förresten köpt en gammal Spotmatc II på Ebay i nyskick för några hundralappar.
Nu blir det analogt i vår.

/Thomas

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:12

Thomas - det låter som att det också funkar bra. Smidig utrustning också.

mvh/per-erik

2014-02-16 15:39   1kej

Spännande att läsa om din arbetsmetod - blir inspirerad att testa plåta av mina negativ. Just nu scannar jag i en plustek-scanner och mjukvaran SilverFast och tycker att det inte är en helt optimal process.

Tack för att du tog dej tid att skriva det omfattande inlägget!
/L

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:14

Hej Lisa. Plustek och Silverfast är säkert helt ok om man kan det, men jag tycker det funkar bättre med den metod jag beskrivit. Enklare också. Och när man får upp farten går det snabbt att beta av negativen.

mvh/per-erik

1kej 2014-02-16 19:34

Jo, det känns som att det skulle vara en snabbare metod. Och så kommer ju filerna ut i ett råformat jag är van att jobba med i Bridges råkonverterare och/eller Lightroom. Jag är inte helt förtjust i SilverFasts upplägg. Känns som att det hade kunnat vara smidigare att jobba med om det hade formgetts annorlunda.

2014-02-16 16:12   syntax

Att du aldrig upptäckte Ilford?! Mitt bästa resultat i svartvitt som jag så småningom landade på, blev Ilford FP4 125 ISO framkallad i utspädd Ilford Perceptol (som engångsframkallare alltså). Fullständigt överlägset när det gäller kombinationen finkorn-tonomfång-skärpa. Och jo - jag vet hur det ser ut hos en som har fotograferat passionerat hela livet, Förutom mitt svartvita material, har jag 40 000 (!) Kodachrome 25 dia lagrade (fyller två stora garderober).

Då det gäller det här med digitalisering av bilder tror jag att din metod med att reprofotografera är utmärkt. Vad det sedan gäller själva bildbehandlingen, så har jag aldrig förstått alla dessa special och mastodontprogram som folk belastar sig med. Jag använder ett litet ACDSee program som levererades med Leicas kompaktkameror för sådär fem år sedan. Det har en stor uppsättning synnerligen användarvänliga släpgrafer för alla bildfaktorer. Om det är något alldeles extra svårt att pilla med, så öppnar jag Photoshop - men så länge som möjligt undviker jag det knöliga programmet.
Jag kanske skall tillägga att med mitt enkla men lättanvändna ACDSee klarar jag ett fullgott resultat vid skanning av Kodacrome, som egentligen kräver en speciell programvara som helt avviker från skanningen av annan färgfilm.

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:15

Hej - håller med dig om Photoshop. Spännande m,ed Kodachrome. Jag har en del oscannade rullar liggande. Ska testa ACDSee.

mvh/per-erik

syntax 2014-02-16 22:18

Nu är ju Kodachromen väldigt svårskannad, hur man än kränger sig. Här tror jag nog att din reprometod gör livet lättare.
Förresten - tjejen du visar på bild. Jag känner igen både utseende och namn. Det var inte kollektivet i Stocksberg som du häckade på?

Svar från per-erik åström 2014-02-16 22:30

Hej igen Peter. Nej, det var ett kollektiv vid Mariatorget i Stockholm. Tidigt 70-tal...

2014-02-16 16:15   Håkan Eklund

Detta inlägg skall jag printa ut och studera noga! Och så småningom testa.
Jag som har mappvis med s-v negativ från den "analoga tiden", bilde som jag gärna skulle digitalisera och jobba vidare med.
Tack!
- hawk

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:17

Lycka till Håkan,

mvh/per-erik

2014-02-16 16:19   pic-tor

Intressant läsning och det verkar som om en hel del skippar inköp av skanner och använder digitalkameran i stället. Jag har ett gammalt Dursthuvud på vinden och det vore onekligen intressant att testa din metod. Sista bilden är riktigt fin. Vilket papper använder du?

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:22

Hej Torbjörn. Jag har en Epson skrivare - R3000, och använder flera olika papper. Scandinavian Photo har bra och billiga papper under eget märke. För utställningsprintar använder jag ett papper från Ilford som heter "Ilford Galerie Prestige". Det påminner om riktiga fotopapper och är mycket bra för s/v. Det viktiga är att man har rätt utskriftsprofil aktiverad när man skriver ut. Vilket är en vetenskap för sig.... jag ska skriva om det en annan gång.

mvh/per-erik

2014-02-16 16:31   Rei Trulsson

Skoj att du kom på den här lösningen och hembygget. :-) http://www.fotosidan.se/blogs/rei/att-fotografera-analogt-och-sedan-digitalisera.htm

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:25

Hej Rei - ingen är nytt under solen... :-)
Visst funkar det bra!
Tack för tipset om förinställningen i Lightroom.

mvh/per-erik

2014-02-16 16:54   begust

Kul att läsa om hur du gör
Jag använder ett Nikkor 60 Micro tillsammans med Nikkor Diaduplikator ES-1
Har inte testat den med negativ än
Sedan har jag en SB 900 med en softbox bakom som jag utlöser med hjälp av den inbyggda blixten

Tycker båda de svartvita bilderna är starka porträtt med känsla

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:29

Hej Bengt. Din modell borde funka minst lika bra.
Tack för att du gillade bilderna.

mvh/per-erik

2014-02-16 16:56   niiiik

Intressant. Jobbar på ett liknande sätt fast med ett litet ljusbord och ett vanligt kamerastativ. Och slutarfördröjning, för att få bort vibrationer. Tycker det blir rätt bra. Eftersom jag inte har tillnärmesevis så stora mängder negativ som du så får det duga. Kör sedan en användarförinställning i Lightroom för att konvertera alla negen till positiv och några andra basic inställningar. Nu var det i och för sig ett tag sedan jag "skannade" eftersom jag har så mycket nytagna bilder att pyssla med.
/Niklas

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:28

Hej Niklas. Slutarfördröjning är smart. Användarförinställningen i Lightroom likaså.

mvh/per-erik

2014-02-16 18:41   Smal

Oj, oj, oj, önskar jag var förtidspensionär. Det vore verkligen roligt att digitalisera sina gamla neg. Tack för att du delar med dig.

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:26

Det är roligt att det går snabbare än en scanner.

mvh/per-erik

2014-02-16 19:27   marcus55

Mycket intressant läsning, det här ska jag nog prova / Marcus

Svar från per-erik åström 2014-02-16 19:28

Gör det! Och lycka till.

mvh/per-erik

2014-02-16 19:32   Snuda

Jag kör med "exakt" samma metod som dig, den är kanon :)
Dock inte lika många negativ, haha!
Det ända som slog mig var att man sliter ut sin kamera "ganska" snabbt, kanske finns spegellösa kameror som gör jobbet lika bra?
Bara en tanke :)

Svar från per-erik åström 2014-02-16 20:07

Hej Denny. Kul att du också upptäckt detta. Att man sliter ut kameran kanske är med viss modifikation. En Nikon DSLR brukar garantera slutaren ca 100.000-150.000 exponeringar. Det skulle då alltså motsvara närmare 4000 småbildsrullar innan det är dags att byta slutaren. Vilket är en enorm mängd. Den dagen, den sorgen tänker jag. En spegellös kamera är naturligtvis ett alternativ som kanske är att föredra. Inte minst för att dämpa de vibrationer som alltid uppstår mer eller mindre vid själva exponeringen..
Men viktigast är en bra sensor och skarp optik.

mvh/per-erik

Snuda 2014-02-16 20:11

Med din logiska matematik så va "mitt" problem inget problem längre :)
Hur som helst! Snygga bilder och bra inlägg med nyttig info!

2014-02-16 20:39   Otten

Klart intressant läsning. jag har ju en skatt ? med gamla negativ och dia, både mina, pappas och farfars. En vacker dag skall jag ta tag idet.

Svar från per-erik åström 2014-02-16 20:58

Lycka till Per. Efter ett tag blir det lite "löpande band"-känsla i motsats till komventionell scanner som tar en jäkla tid om vill ha maximal upplösning osv.

mvh/per-erik

2014-02-16 21:16   J Karlén

Oavsett teknik har du en förmåga att skapa en känsla hos mig både för dina bilder och ditt förhållningssätt.
Intressant, chosefritt och utan effektsökeri.
/Jörgen

Svar från per-erik åström 2014-02-16 22:04

Tack Jörge. Tekniken är alltid underordnad bilden. Men man måste ha kläm på den för att få den bild man vill ha...

mvh/per-erik

2014-02-16 21:33   Nils Bergqvist

Intressant lösning med negativhållaren! Bör fungera perfekt, men jag tror man måste ha absolut förstklassig närbildsoptik för att få lika bra resultat som en filmscanner av inte allt för dyr kvalitét. Tror även att en skaplig optik till förstoringsapparater bör fungera och ge bättre resultat än en vanlig macro-optik, kan fixas med adapterlösningar tror jag? Fö kan du fortfarande köpa Tri-X på storrulle och ladda själv, fast Tri-X på 30,5 m rulle är idag mycket dyrare än andra filmer som t.ex Ilfords m.fl, som du kan få för under halva priset mot Kodaks. Fomapan 100 och 400 samt Ilfords FP4+ och HP5+ kan du t.ex köpa i Sverige på storrulle, till ett pris mellan 20-35 kr rullen 135-36 om du laddar själv. 2 kr 1965 motsvarade 2010 kr 18:24, idag säkert lite mera. Så speciellt mycket dyrare är det alltså inte idag om man letar lite grand i handeln. Köpte även billig Tri-X och Plus-X från USA kring 2010-11 under namnet Arista Premium 100/400, och jag har fortfarande kvar några rullar i frysen av de sista 150 jag inhandlade (nu har lagret Freestylephoto beställde från Kodak tagit slut så man kan inte handla Tri-X under det namnet längre längre). Köpte dom i färdiga kasetter till ett pris under 15 kr rullen (när både tull och moms lagts på) vilket måste vara mycket billigare än vad man kunde köpa Tri-X i kasett 1965. Den fanns även som råfilm till ett pris som blev kring 9-10 kr rullen hos Freestyle, om man köpte lite mängd så att moms och tull slogs ut på fler filmer. Vilket motsvarar ett pris på bara 1 kr rullen 1965.

Svar från per-erik åström 2014-02-16 22:08

Hej Nils. Intressant att du tar upp förstoringsoptik. Jag har kvar en El-nikkor och en Leitz Focotar förstoringsoptik. Med en bälg/mellanringar är det ingen dum idé. Ska fundera på detta och testa vad det lider.

mvh/per-erik

Nils Bergqvist 2014-02-16 23:08

Med bälg borde det fungera bäst eftersom det blir lättare att focusera. En steglös mellanring likaså.

2014-02-17 15:13   Benganbus

Jag ser att det är exakthet, ordning och reda hos ungdomen! ;)
Vi litet äldre har en del att lära ser jag... ;)
Men jag har i alla fall använt flera olika framkallare under åren...
Två i alla fall....
Och numera använder jag även PS! 7.0! :)
/Bengan

Ps. De e mycket tekniksnack numera! ;) :)

Svar från per-erik åström 2014-02-17 15:18

Hej Bengt. Gamla framkallare kan man snacka länge om... ;-)

hörs/per-erik

2014-02-17 16:22   danlud

Jag har använt mig utav stativ, blixt och mjölkfärgat plexiglas som diffusor. Nu har jag tillverkat ett ljusbord istället för att använda blixt. Några exempel:
Svartvitt:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/346720/3079595.htm

Dia:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/346720/3079586.htm

Färgnegativ:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/346720/3103125.htm

Dessa är alla med blixt. Problemet med det har varit att skuggorna i diabilderna har blivit för mörka. Har provat ta några bilder nu med ljusbordet och verkar bli bättre resultat nu, men behöver mera test.

Svar från per-erik åström 2014-02-17 16:42

Hej Daniel. Det ser ju helt ok ut. Prova med HDR för dia-bilden kanske? Bara att testa vidare...

mvh/per-erik

2014-02-18 00:27   janhade

Hej och tack för din artikel!

Jag använder i princip samma metod med den skillnaden att jag har bälg och ett 70mm förstoringsobjektiv. Blir mycket bra, RAW-bilderna "känns" bättre än originalt!

Men jag har bara prova med dia. Har du provat med färgnegativ?

JH

2014-02-18 14:42   ducedo

Intressant lösning. Försöker själv på samma sak men har inte lyckats hitta någon smidig metod ännu. Kör i dagsläget med vanligt stativ och håller negativen framför men det blir inte så bra som jag önskar. Har tittat på en kombination av Nikon PB-6 och PS6 men priset är lite väl i överkant med tanke på att jag inte har något stort arkiv utan bara är intresserad av att fotografera analogt.

2014-12-05 12:14   Lennart Falk

Hej, googlade på HDR och hittade din synnerligen välskrivna och utförliga artikel. Håller sedan drygt ett år på att reproducera alla mina dior i första hand. Har liksom du ett reprostativ. Provade med flera olika möjligheter EL-Nikkor och bälg, diaduplikator, ljusbord, färghuvud till en förstoringsapparat men fastnade till slut för ett MicroNikkor och en lös Nikonblixt som jag lagt under en mjölkglasskiva. Fördelarna är skakningsfrihet och att jag slipper mörklägga. Har en sladd från kameran till datorn och får med hjälp av "Direktfångst" in bilderna direkt i LIghtroom. Där har jag en förinställning med objektivjustering, kamerakalibrering, skärpepålägg och justering av skugga 40 + och högdagrar 40 -
Väldigt snabbt och enkelt som grundinställning. När jag sedan ska använda en bild gör jag en individuell justering.
Är nyfiken på din erfarenhet av HDR. Får man ut så mycket mer ur diat då? Justerar du resp delbild innan samman-slagningen? Kan tänka mig att skuggorna behöver mer kontrast annars blir det väl bara grått?
Med vänlig hälsning
Lennart