Dom jävla skuggorna...

Jag växte upp utan biologisk pappa. När jag var tre år avled han hastigt i en hjärnhinneinflammation. Kvar var morsan, jag och min lillebror. då knappt 8 månader gammal.
Särskilt viktiga blev därför mina äldre manliga släktingar, och som tur var hade jag både morbröder och farbröder. Särskilt viktig var min farbror David. Han var ungkarl och "gammpojke" som man sa i Norrland, d v s att han bodde kvar hemma hos min farmor och farfar långt upp i vuxen ålder. David var varm, rolig och läste högt ur böcker innan jag skulle somna.

En annan viktig person var Axel, en morbror. Han var snickare och husbyggare och hade underarmar som Karl-Alfred. Han slog in spik med ett enda hammarslag och han arbetade jämt, bytte bil vartannat år, hade keps i ur och skur och rökte John Silver utan filter, säkert två paket om dagen.

Men jag älskade att få vara med i hans verkstad och få följa med ut på byggena. Han och min moster var barnlösa och jag förstår numera att jag kanske var den unge dom aldrig fick.

Åren gick och jag blev äldre. Morbror Axels röhosta tilltog men jobba gjorde han, vardag som helgdag. Han brukade komma hem framåt sjutiden, slå sig ner vid TV:n innan moster hade maten på bordet. En kväll,  någon gång 65-66, var det en amerikansk militär som intervjuades i ett program om Vietnamkriget. Jag var 15 år gammal och hade precis börjat få konturerna av USA:s angreppskrig i Vietnam. När programmet var slut reste sig Axel ur soffan, sträckte på ryggen och utbrast:

 - Det är rätt, bomba dom där vietnameserna tillbaka till stenåldern....

Efter den kvällen slutade jag gilla min morbror Axel. Fram till hans död långt senare hade vi bara en ytlig kontakt med neutrala samtalsämnen. Som det så ofta blir med släktingar och bekanta med vilka man egentligen har mycket litet gemensamt.

Den där repliken "bomba dom där vietnameserna tillbaka till stenåldern" tog jävligt djupt och har förföljt mig genom livet. Jag har hört så många varianter i så många sammanhang och från så många människor, t o m från nära vänner. Inte om Vietnam nödvändigtvis, men om massor av andra saker.
Ord och uttryck som, omsatt i handling, skulle få kriget i Syrien att framstå som en dagisutflykt.  Jag menar  repliker som öppnar upp bråddjupet i oss. Som visar hur oerhört tunn hinnan är mellan civilisation och avgrund, ibland t o m nästan osynlig eller ohörbar. Det som gör oss till omänniskor, de där mörka skuggorna som verkar förfölja oss genom livet och som ofta döljer sig bakom allmän vitsighet och kvicka repliker.

Sen må det handla om bögar, utrikes födda, muslimer, nödvändigheten av proletariatets diktatur, blodiga revolutioner eller vad sjutton som helst. Detta att någon eller några alltid ska offras, dö, förintas. våldtas, förhindras eller förnedras för att några andra ska få rätt. Trots att vi borde veta och vårda den enda insikt som håller oss samman, nämligen vår förmåga att skapa och upprätthålla varaktiga kompromisser i stort som smått.

Kompromissen är nämligen det enda som garanterar oss - låt vara en ibland sjaskig men dock, värdighet och vördnad inför varandra.

Jag läste häromdagen om Erik Almqvist, f d riksdagsledamot i Sverigedemokraterna , och att han på twitter inte kunde motstå att vitsa i en aktuell fråga, den om bristerna i lagstiftningen kring sexuella övergrepp. Han skriver:

"Jag tycker att fotbollspelare som blir tacklade ska anmäla för misshandel om inte båda parter innan upprättat kontrakt"

Läs det en gång till, och reflektera över vad han vräker ur sig. Vilka han raljerar över, de kvinnor som våldtagits men inte blivit trodda i svenska domstolar. De som blivit offer för en otidsenlig lagstiftning. Betänk att detta skrivs av en person som innehaft det finaste demokratiska företroende någon kan få i detta land, ett riksdagsmandat.

Att sedan min gamle morbror Axel - som jag minns honom, och Erik Almqvist är påfallande lika varandra till utseendet är möjligen något bara jag slås av. Nu är morbror Axel borta och Erik Almqvist förlorade sin riksdagsplats häromåret på goda grunder efter att ha viftat på stan med järnrör.

Men de där jävla skuggorna finns där lik förbannat.....

2014-01-24 09:30   tomazon

Du får mig att minnas en äldre släkting jag hade som vräkte ur sig något som var tydligt nazist-vänligt. Jag vill inte skriva exakt vad personen sa, men jag blev oerhört besviken och den känslan försvann aldrig.

//T

2014-01-24 09:35   syntax

Just så Per-Erik!
Det finns ett tankesätt som är fascismens grundprincip: "Vi vet precis hur alla andra människor skall leva - och om dom inte begriper det, så har vi nog metoder att få dom därtill".

2014-01-24 12:05   rolf jansson

Hej Per-erik! Tråkigt att höra,men troligt vis var din morbror dåligt upplyst..det fin många som uttalar sig på fotosidan nedlåtande i sina kommentarer. Axel han menade nog inte så illa..


Snart ljuset skall för alltid skymmas.
Kan något finnas mera viktigt?
Allt,allt skall i mitt inre rymmas
och därför må jag leva riktigt.
Så kan det sägas om den döde:
"Han visste brinnande sitt öde."

mvhRolf

Svar från per-erik åström 2014-01-24 12:40

Tack Rolf. Det värmde...

mvh/per-erik

2014-01-27 08:54   micke p

du skriver och plåtar för jävla bra helt enkelt.

Svar från per-erik åström 2014-01-27 09:20

Tack!

mvh/per-erik

2015-01-25 21:40   Anders Gillgren

Nu fick jag tillbaka tron på att vi kan få
ordning på dom sociala relationerna också.
Miljö- och energiproblemen tror jag våra (världens)
tekniker kommer att klara.
Vad som däremot är mer ovisst eller tom ibland o-
troligt är att dom mellanmänskliga förhållandena
kan lösas.
Men... här är nycklarna i alla fall.
•Solidarisk fördelning av resurserna
•Lika mycket satsning på freds-och konfliktforskning,
som på försvar
•Visa goda exempel på samarbete mellan olika grupper!