William Eggleston inspirerar till annan blick i staden!
10 o47 ooo kr för en bild på en trehjuling! Jag nappade på klickbetet och kom till en blogg av Johan Otterdahl Edfeldt. Han visade den här bilden med text "Förra årets såldes en limited edition print nr 1 av 2 tagen av William Eggleston på Christies för över 10 miljoner kronor." Orimligt tyckte Johan och några till.
Länk:
https://www.fotosidan.se/blogs/johan/10-047-000kr-for-en-bild.htm
Bild William Eggleston
Spontant tyckte även jag att det kändes orimligt. Särskilt som jag först bara såg en tämligen urvattnad bild av en trehjuling!
Sen kollade jag mer på Eggleston. Han är amerikan från sydstaterna, född i Memphis, Tennessee, uppväxt i Sumner, Mississippi. En outsider både till ursprung och läggning. Han såg omgivningen på ett annat sätt än andra. "At war with the obvious". Färgfoto var föraktat, men han fotograferade både i färg och svartvitt. Eggleston blev allt mer besatt av färg. En vän introducerade honom till en kontakt i konstvärlden. Och så hittade han en kommersiell metod att ta fram färgprintar, "Dye Transfer". Den var dyr! Och gav resultat som fick hans kontakt och den etablerade konstvärlden att tappa hakan. "Har aldrig sett nåt liknande".
Eggleston lyfte upp det föraktade färgfotot till att bli konst och bidrog till att få foto accepterat i konstvärlden.
Sen jag tittat på hans bilder började jag se mer i bilden med trehjulingen. Nog finns där en skarp men samtidigt ömsint blick? En medkänsla. Trehjulingen har en kaxig attityd. Som en Ford Thunderbird! Men är ju ändå bara en trampcykel för barn. I bakgrunden ett hus med carport. An American dream. Men inte den dröm med nio badrum och njurformad swimmingpool som signalerar världslig framgång. I carporten bara en vanlig Cheva, ingen Thunderbird. Det bidde så här, inte mer. Och så ser det lite tomt och övergivet ut.
Många av hans bilder är vagt olycksbådande, skaver och oroar. En kvinna som nyss varit hos frissan låter sig motvilligt fotograferas men ser inte glad ut. Bredvid kvinnan en järnstolpe omlindad med järnkätting och ett stort hänglås.
Foto William Eggleston
Jag tog mig ut på stan. Plåta trehjuling? Näe. Ta med känslorna? Det blir ju ur säck i påse, men jag försökte.
Här har kommunen velat få publikum lycklig över att få sitta på en bänk som målats med pianoklaviaturmotiv. Men det ser sjavigt ut. Eggleston hade kanske visat medkänsla, men jag lyckas inte.
Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm.
*
Här ett motiv man normalt undviker att föreviga.
Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm.
*
Någon på kommunen tror att bjärta kulörer gör folk glada. Det tror inte jag. Försökte ta en bild med känslan "vilja men inte kunna". Eggleston tar en (1) bild per motiv. Men kameran fick för sig att göra en bild med 20 exponeringar. Kul! tänkte jag och lät den bestämma.
Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm.
Kul bild på sitt sätt, men inte vad jag tänkt mig. På kvällen klonade jag bort personerna till höger. Det hjälpte inte.
Det bortklonade var intressantast!
Delförstoring 1:1
Jag gick tillbaka för att ta den bild jag tänkt mig, tre starkt färgade soffor som står alltför lutande framför tomma skyltfönster. Då låg en udda damsko där. Något som skavde och oroade. För att skon skulle synas beskar jag bilden lite mer än i förra försöket.
Jag kommer nog att bära med mig lite inspiration från William Eggleston framöver. Inte på grund av prisbilden på hans foton, utan hans annorlunda sätt att se.
Eggleston har 300 kameror, alla analoga. För några år sen gav han ut ett musikverk, "Musik", inspelat på en Moog
. Mycket Bach i det verket. Kort intro:https://www.bilibili.com/video/BV1Rq4y1a7uG/?uid=425631527134793161377547
/B
Det finns ju mycket på nätet. Wikipedia. The Met.
https://www.youtube.com/watch?v=W0J8mQvqvBc
En bitvis väldigt givande genomgång om färgfoto på 1800-talet, Dye Transfer och Eggleston. Obs bara bitvis, jag spolade förbi en hel del.
Mvh
Fredrik
Det där med photoshoppande är ett kapitel för sig. Eggleston kunde med Dye Transfermetoden lyfta bilder över vad som annars var tekniskt möjligt, men höll sig då det gäller det avbildade säkert till den där enda exponeringen.
Själv photoshoppar jag nästan aldrig i betydelsen ta bort eller lägga till väsentligt bildinnehåll. Däremot rätar jag upp, tar bort distorsion mm. Det fall du påpekar var ett experiment och tydligt redovisat.
Om inte upptäckt Stephen Shore och Joel Sternfeld så har nåt annat att se fram emot. De fotar lite som Eggleston.
Egglestons dye transfer-foton är mycket fina. Haft turen att se flera på riktigt. Mäktigt.
Noterar Stephen Shore och Joel Sternfeld för framtida koll.
Som så ofta leder det ena till det andra. Jag kollade på Egglestons "Musik" och hittade då Switched-On Bach av Wendy Carlos, en jättesuccé som var ny för mig.
Precis som du skriver så är Dye Transfer numera historia. Grundingredienserna tillverkas inte och kunnandet är borta. Så det borde vara nånstans mellan svårt och omöjligt att ta fram nya exemplar.
PS. Missa inte detta verk om Eggleston – mycket bra: https://vimeo.com/443211582
Jag är ju nybörjare och tvekar att uttala mig betr Eggleston. Men i alla fall har jag hittat uppgifter om att han med dåtidens metoder inte fick de resultat han ville ha. Det gällde särskilt röda kulörer. Hans bild av ett rött innertak med några triviala röda detaljer saknade slagkraft tills han fick fram det extremt röda med Dye Transfer.
Numera har ju andra tekniker hunnit utvecklas till att ge bra resultat.
Hittade din bild GEORGES DINER på FS William Eggleston-grupp. Uppfattar den som kongenial med Egglestons bildseende!
Det som var extra intressant är det bibliotek av fotoböcker de har. Satt i det när jag lyssnade på Eugene Richards – kolla upp honom, en vass dokumentärfotograf! Åttio år och är fortfarande aktiv!
Ja, den bilden du nämner är inspirerad av Eggleston och andra. Jag fotograferar främst gatufoto men fotar mycket i ”Eggleston-genren” också.
https://vimeo.com/443211582
/Samuel
Jag tror mig kunna tänka själv, men då det gäller foto så fastnar min blick oftast på "the obvious".
Bilden med skon hade jag aldrig kommit på att ta utan inspirationen från Eggleston!
Jag tänker i alla fall att ju mer man använder ”sin personliga blick” i sitt fotograferande, desto mer av det man vill åt tycks ”fastna” på ens bilder, både genom medvetna val, men också rätt ofta av ren tur, i alla fall är det min erfarenhet.
/Samuel
Jag har varit ett WE-fan i många år och är även medlem i gruppen "William Eggleston Fans" här på FS.
Jag har dock slutat lägga upp bilder i gruppen. När jag la in en bild i gruppen kommenterade jag åtminstone et annat.
För närvarande : Lade till 22 bilder i gruppen
Givet 27 kommentarer i gruppen
Inbjudan av N Thomas Meldert
Av de 18 för närvarande okommenterade bilderna är 11 mina!
Men jag länkar fortfarande mina blogginlägg med WE liknande innehåll till gruppen. De kan ses på gruppens förstasida om du klickar på "Läsvärt"
Med många vänliga hälsningar från "Erikston" :-)
PS: Fortsätt att bli inspirerad. Det finns också en bra YouTube-video där ute där han försonas med sin dotter och där de inleder ett samarbete kring hennes textilproduktion.
https://www.cbsnews.com/video/a-father-and-daughters-artistic-collaboration/
Vänliga hälsningar. Erik.
UPS Jag vet inte varför ljudet inte ingår? Sedan måste du hitta originalet själv
Hvis du googler: Wggilliam Eggleston and daughter så kommer der en hel masse og klik på videoer.
(Har just nu lite brådis och återkommer)
Du är för sen där, det är mitt alias när jag är på det humöret :-)
Vänliga hälsningar. Erik/DK