Bildidé för Katrineholms station

Snart startar Wikipedia sin årliga tävling Wiki Loves Monuments. Häromdan var jag i Katrineholm och tjuvstartade med att plåta stationen, den är ett  byggnadsminne. Bildidén var att avbilda huset i helhetsmiljön, med tåg och passagerare. Klockan var tolv, ljuset därefter, men det var den stunden jag hade och tänkte "High Noon".

RAW-bilden blev så här, översatt till FS format utan någon bearbetning. 

Funkar inte, tyckte jag, testade svartvitt. Adderade lite rörelseoskärpa på tåget. Wikipedia har inga regler på den punkten.

Ett fall framåt, kanske. Sen försökte jag behålla färgen och beskära lite mer till vänster. Städade lite framför husets torn och mer fokus på byggnaden. Finns mer att göra? Behövs helt annan bildidé?

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm f 2,0 @ f5,6. Stativ. Framkallning och efterbehandling med Affinity Photo.

En extra omgång i Affinity. Lite mer struktur i stationshuset. lite mer kontrast generellt, men det blev vykort av det hela då så jag minskade kontrasten utom på tåget, stationen och perrongen med dom som väntar

E de inte Pär Holmgren där?

Jovisst var Pär Holmgren i Norrköping i går eftermiddag. Fullt tillgänglig för en stunds snack.

Iphone SE 2020 med app Halide för RAW. DNG-filerna framkallade med Affinity Photo.

Vi hade pratats vid förr, på en vindkraftkonferens i Kalmar 2008. Pär hade kört dit med den elbil som han fått tag på.  En pytteliten indisk Reva-i tror jag den hette. Den rymde två inte alltför storväxta personer och hade i teorin många kilometers räckvidd.

Pärs bil såg ut ungefär så här. Denna bild från Wikipedia.

Pär hade kört från Stockholm till Kalmar via Visby, med Gotlandsfärjorna. På det sättet kom han till Oskarshamn på rimlig tid.  Mellan Oskarshamn och Kalmar fick han ladda på matställen och fik. Alla var snälla och hjälpsamma. Och ekipaget kom fram! Jag hade kört dit med min ur-Rav, en liten fyrhjulsdriven Toyota som använde fossilt bränsle. Mitt ärende var att delta i konferensen, ta bilder och skriva reportage i vindkrafttidningen.

Idag fick jag tillfälle att framföra min vånda över att välja parti. Jag och hustrun röstade miljö innan MP fanns, på ett parti med "miljö" i namnet som blev en föregångare till Stockholmspartiet en gång i tiden. Vi var med och röstade in MP i riksdagen. Det var då miljöpartisterna gjorde det där dagisupptåget vid inträdet. Hustrun och jag röstade inte på dom i nästa val. MP åkte ut.

Med Wetterstrand och Peter Eriksson kände jag att nu börjar MP bli regeringsparti, och så blev det ju också. Men sen några år är känner jag samma vånda betr MP som förr då det gäller svenska val. EU-valet var lätt för mig. Där nere och i Finland finns gröna partier som funkar. Pär kom i fungerande sällskap då han blev Europaparlamentariker.

I Sverige låg MP nyss på 2,5 %. Och då dom äntligen började sega sig över 4,5 % kliver Märta Stenevi fram och säger att vi ska ta oss in i de beslutande församlingarna och ställa till kaos där. Jag blir så trött. Och frågade Pär vart MP hamnar ideologiskt om dom tar sig över spärren och t o m kan komma med i regeringen. Gör dom som Daniel Helldén i Stockholms-MP säger, lägger allt krut på klimat och miljö, eller ska MP driva en massa andra frågor?

Pär förstod frågan.  "Jag åker nu runt till 30 städer och tar med mig det jag hört, till exempel i det här samtalet. Efter valet ska vi göra en analys". Den analysen kommer att påverka hur vi agerar sa han.

Av detta och några fler samtal har jag fått uppfattningen att det kan ha verkan om de som stödröstar på MP hör av sig till dem de stöttar, t ex per mail, och gör en röstförklaring. I mitt fall (om jag skulle stödrösta MP) att det är 100 % på grund av klimat och miljö, inte en massa identitetsfrågor och vad det nu kan vara. Jag har pratat med andra kandidater. Tio mail är mycket!

2012 var den enda gång en icke-politiker talat från talarstolen på ett partis dag i Almedalen. Åsa Romson vände sig oväntat om och bad Pär Holmgren förklara klimatläget. Pär var då välkänd meteorolog, inte partipolitiker, och lade ut texten kort, koncist och korrekt. Bra jobbat båda. I samma tal hävde Romson ur sig nåt nedsättande om vita heterosexuella medelålders män. Vilket gjorde mig besviken och arg. Besviken över att MP torgförde rasism och ålderism, arg på att Romson tydligen inte ville ha min röst. Vit heterosexuell man, medelålders och väl det.

Sonen förklarade för mig att dom bara pratar så där eftersom det hör till på Södermalm. Dom menar inget konkret. Men för mig blev det en vånda om jag skulle rösta på MP eller inte. 

Om roten till Brexit och roten till Byggnadsvårdsföreningen

1970-tal. En organisation vid namn Europa Nostra, Vårt Europa, hade den engelske höjdaren Duncan Sandys som ordförande. Han hade fått Europarådet att lansera Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Det skulle bryta den rivningsvåg som härjade inte minst i Sverige. Stridsskriften Athens Charter från 1930-talet förespråkade att städerna skulle rivas ner och sen byggas upp enligt modernismens idéer. Den skulle ersättas med nya och bättre mål för byggande och bevarande.

Uppstarten hölls i Bologna 1974. Jag var där. Duncan Sandys var där. Hans Rolls-Royce fick stå där andra bilar inte fick stå. Bilen var av 1948 års modell, inte särskilt stor men synnerligen välskött. Italiens rikaste man, Fiats ägare Gianni Agnelli var där. Stan var kommuniststyrd. Vi i fotfolket fick bo på fina hotell.

Bologna ville inte bara visa sitt bevarandearbete, utan också de förorter man byggt åt dem som inte kunde bo kvar då stadskärnan renoverades. Duncan Sandys motsatte sig traskandet med tordönsröst: "The people are furious, they want to see your city!".

Jag insåg så småningom att han var van att styra i denna världen. Och att han hade fiender. Som Churchill sa: "You have enemies? Good. That means that you have stood up for something."

Han tillhörde den engelska styrande klassen. Utbildad vid Eton. Svärson till Winston Churchill. Tjänstgjorde i brittiska styrkan i Norge i början av andra världskriget, sårades, blev halt för resten av livet. Därefter minister. Insåg tidigt att flygande bomberna V1 var svårstoppbara och missilen V2 ostoppbar. Fick RAF att bomba Peenemünde. Utvecklade stridsvagnsproduktionen. Då brittiska tanksen äntligen fick Meteor-motorer från Rolls Royce blev de fullt i klass med de amerikanska och tyska.

Efter kriget trädde han fram som en nyckelperson i att bygga upp Europa. Medverkade i mängd samarbeten på kontinentaleuropa och med Storbritannien. En av skaparna av Europarådet. Allt som enligt Brexitanhängarna är roten till det onda.

Sandys hade velat behålla imperiet men var realist. Efter kriget var Englands ekonomi "scraped to the very bones" för att åter använda Churchills ord. Krigsfartyg såldes som skrot för att få pengar till regeringen. Landet hade helt enkelt inte de resurser som behövdes för att hålla garnisoner överallt i kolonier som ville lösgöra sig. Duncan Sandys avvecklade i egenskap av kolonialminister en stor del av kolonierna. Mountbatten var vicekung i Indien och verkställde samma sak där.

Försvaret kostade 10 % av BNP. Duncan Sandys slog ihop de tre helt separata vapenslagen armén, flottan och flygvapnet. Impopulärt är bara förnamnet. Sen tog han itu med armén. Ekonomiskt hade det gått att behålla värnpliktsförsvaret, men det hade blivit politiskt omöjligt att tvångskommendera britterna dit. Armén fick dra ner, rejält. Her Majesty's Navy stod i tur. Hangarfartyg är ohyggligt dyra att anskaffa och driva. Ubåtar med kärnvapenmissiler är inte fullt så dyra, men funkar som kärnvapenavskräckning. Sandys drev igenom en drastisk omändring. Brittannia no longer ruled the waves.

The Royal Air Force återstod. Kan jaktplan stoppa missiler? Nej. RAF omstöptes inom en ny och mycket, mycket mindre budgetram.

Sandys blev både respekterad för sin kompetens och illa sedd, både av delar av Tories men också av vanliga engelsmän. De var uppväxta med att imperiet var "the white man´s burden" och att kanske kunna ta en tjänst i nån koloni.

Kärnan i Brexit består väl av engelsmän som anser att nedläggningen av det brittiska imperiet över vilket solen aldrig gick ner var en katastrof. Och som tycker att det är förnedrande att förhandla med utlänningarna på kontinenten. De fick 51,89 % i folkomröstningen 2016, stayers 48,11. Valdeltagandet var 72,21 %. Nu har ju UK lämnat EU även om en del olösbara detaljer, som Irland och Skottland, återstår.

1975 bedömde brittiska regeringen och kungahuset att han hade gjort det som efter kriget var nödvändigt och bäst för England. Han adlades som baron Duncan-Sandys.

Europa Nostra har nu 40 medlemsländer. Även engelsmännen, skottarna och irländarna är med. Organisationen lobbar oförblommerat för brett kulturellt samarbete. Plácido Domingo är hedersordförande, en markering av dess kulturella bredd. Dess priser och utmärkelser har spelat och spelar en viktig roll för att påverka opinionen även i Sverige. Jag minns själv hur lilla Alingsås rätade på ryggen sen stan fått Europa Nostras utmärkelse. Det är fint att ta vara på det man har!

Bild 1. Winston Churchill. Brittisk premiärminister och författare.  Det här är den ikoniska bild Karsch tog 1941. Churchill ville bara göra V-tecknet och fortsätta röka cigarr. Karsch tog cigarren från Churchill och det här fotot. Foto Yusuf Karsch / Wikipedia.

Bild 2. Duncan Sandys. Brittisk politiker, statsman och kulturvårdare. Bilden tagen vid slutkonferensen för Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Här en detaljförstoring. Foto De Archief Nederlands.

Bild 3. Boris Johnson. Brittisk premiärminister. Got Brexit done. Foto Wikimedia

Bild 4. Nicola Sturgeon, First Minister of Scotland. Hellre EU än England. Foto Wikimedia.

Bild 5. Tina Wik. Arkitekt och ordförande i Europa Nostra Sverige. Foto tinawikarkitekter..se

Bild 6. Måns Hagberg. Arkitekt och samhällsbyggare. Foto © Måns Hagberg

Fragment av regnbåge

Jag hade veckohandlat. På vägen hem lyste nåt nertill på himlen. Ett fragment av en regnbåge! Upptill syntes ingen regnbåge. Långt till höger skymtade en annan del av samma regnbåge. Vädret var fint, stan bjöd på musikunderhållning från Strömparken och jag väntade för att se hur regnbågen utvecklades. Mot slutet lyste den så här.

Platsen är Norrköping, Motala ströms utlopp, man ser bort mot inre hamnen.

Iphone SE 2020 med app Halide för RAW. DNG-filen framkallad i Affinity Photo.

Förvarning om ny utmaning: Fotografera folkhemmet!

Mot slutet av oktober 2022 blir det inlämning för nya utmaningen: Fotografera folkhemmet!  Den går ut på att fotografera stadsmiljöer från folkhemsepoken, låt oss säga sent 1930-tal fram till (men inte inklusive) miljonprogrammets mest storskaliga och industrialiserade delar. Detaljer om utmaningen, det fina förstapriset med mera kommer senare.

Bilderna ska förstås passa inom Cityscapes inriktning, alltså varken gatufoto eller renodlat arkitekturfoto utan stadsmiljö.

Den här förvarningen ska ge den som är intresserad chansen att fotografera medan det ännu är ljust på dagarna. Det går förstås bra att plåta också under svårare omständigheter.

Tomas Nyström, ordförande i Svenska Byggnadsvårdsföreningen, har åtagit sig uppdraget som domare. Han är arkitekt och stadsbyggare till professionen och intresserad amatörfotograf. Har egen kamera sen åttaårsåldern. Bor i Linköping, jobbar i Norrköping. Han bestämmer enväldigt, men jag tror att han håller sig till klassisk bedömning: Vad har bilden att säga? Hur säger den det?

Tomas Nyström. Foto Svenska Byggnadsvårdsföreningen.