CITYSCAPES: BLOGGEN
Körkortsfoto / Mug Shot som Riktigt Vykort
Brev från Transportstyrelsen. Dags förnya körkortet. Myndigheten ville ha foto och namnteckning på det formulär som följde med. Den har fotoautomater i sina förarprovslokaler, men man får anlita annan fotograf och jag tog bilden själv.
Fotoanvisningarna påminner om vad som krävs för ett "Mug Shot", alltså det bildpar som i hundrafemtio år använts i kriminaltekniska sammanhang. Det standardiserades år 1900 av fransmannen Alphonse Bertillon. Lägg märke till nackstödet!
Wikipediabild som återger Alphonse Bertillons självporträtt taget 22.8.1900.
För körkortet används ju bara ett foto. Det ska vara nytaget, i viss storlek, tas rakt framifrån, ha vit bakgrund utan skuggor. Man ska titta mot kameran och båda pupillerna vara synliga. Inget blänk i glasögon. Ansiktet utan skuggor. Och bilden välliknade.
Jag ville inte ha ett välliknade foto. Jag ville ha ett där jag ser något så när vital ut, inte som porträttet av Dorian Gray. Testade selfies med mobilen. Dom blev välliknande men ljög inte alls. Inget för mig.
Så det blev stativ, självutlösare, sidoljus från fönstret och ett Pentax FA objektiv med 77 mm brännvidd. Första fotot såg lovande ut, men blev inte skuggfritt. Ett tillskottsljus från 45 grader på mörka sidan behövdes. Och så kom jag på Knut Koivistos uppmaning till dem han tar porträtt på: Luta dig framåt och balansera kroppen på framfötterna. Det gav resultat, den bilden fick duga.
Jag brukar anlita Crimson, men eftersom det var fråga om en enda bild testade jag Post Nords "Riktiga Vykort". A5 kostar 27 kronor med porto. För att någon bild skulle möte kraven lade jag in flera storlekar och ljusheter i en A5-mall i bildbehandlingsprogrammet. Skickade sen resultatet till Post Nords "Riktiga Vykort". Det var inte svårt, även jag klarade det.
Efter två dar kom kortet i postboxen! Två dagar! Undrens tid är inte förbi. Kvalitén såg OK ut, kartongen lämplig för just vykort. Men jag borde ha haft fler ljusa alternativ med låg kontrast.
En av bilderna borde ändå duga. Klippte ut den och satte fast med rejält med Pritt. Skrev namnteckning och postade. Nya körkortet ska tillverkas inom fem arbetsdagar och borde komma om tio dar.
Även Visby skulle rivas. Byggnadsvårdsåret ändrade allt.
Skonat av kriget rev Sverige alldeles självt sina innerstäder. "Det stora kulturmordet" drabbade nästan alla tätorter.
Stora delar av den ideologiska grunden lades av den schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier. Hans inflytande var och är fortfarande enormt.
Foto från 1964, bildkälla Wikipedia.
En karismatisk person! Superkändis! En lysande författare! Han fick mitt hjärta att bulta av hänförelse. Men det gick över.
Stridskriften Athens Charter från 1933, publicerad av Le Corbusier 1943, visade vägen. Befintlig bebyggelse skulle rivas och ersättas av höghus i park. Bostäder för sig, verksamheter för sig. Enligt Le Corbusiers tävlingsförslag från 1933 skulle Stockholm omgestaltas radikalt. Svenska Dagbladet noterade att man bland de 450 förslagen hade svårt att avgöra vad som var av mästaren själv och vad som var av hans skola. SvD gillade mästarens förslag, "BORDE INKÖPAS".
Alla var inte förtjusta, men idéerna slog rot.
I Sverige kallades rivningar för "sanering". Den viktigaste saneringsutredningen blev klar 1947. (S) med Gunnar Myrdal som visionär kraft drev på. Man skulle bli av med det gamla samhällets palats, herrskapsbyggnader och ruckel. Folket skulle få nya lägenheter i nya förorter. Samtidigt skulle byggandet bota den efterkrigsdepression Myrdal förutspådde. Men det blev ingen depression. Omvandlingen fick anstå till 1950-talet och framåt.
Då hade funktionalismen hunnit emigrera till USA och återexporteras till oss som modernism.
Tom Wolfe beskrev i sin grymt roliga bok "From Bauhaus to Our House" skeendet i USA. Några modernistiska pionjärer som förföljdes av nazisterna hemma i Tyskland tog sig till Amerika. De var flyktingar, men togs emot som vita gudar.
Bauhausskolans mest kände företrädare, Walter Gropius, kom till USA 1937. Han blev omgående professor vid Harvard. Mies van der Rohe gjorde en liknande karriär. Hans sällan byggda visioner från 1920-talet omsattes 1956 till skyskrapan Seagram Building i New York. Bygget i patinerad brons stod modell för femte höghuset i Stockholm. Det har fasader av eloxerad aluminiumplåt, från början i bronsfärg, numera helt urblekta.
Den ursprungliga funkisen, demonstrerad i Stockholmsutställningen 1930, tynade bort under kriget då byggandet var ganska litet. Bristen på cement och importerade material tvingade fram en återgång till hus med sadeltak och traditionella material. Att riva sånt som fungerade var inte att tänka på. Men på femtiotalet kom idéerna tillbaka från USA. De kopplades till saneringstänket. Det blev en masspsykos i skuggan av framtiden. Arkitekterna anammade skeendet, antikvarierna gav i stort sett upp. Kvar av ett palats blev dörrhandtaget i nåt arkiv.
1950-talet och framåt genomfördes det stora kulturmordet i Sverige. Länk:
https://byggnadsvard.se/erfarenheter-fran-ett-kulturmord-den-svenska-stadsomvandlingen/
Nästan häften av de svenska städernas äldsta bostäder revs mellan 1960 och 1970. Det var en katastrof utan motstycke för svensk byggnadskultur. Vad kan vi nu lära oss av dessa misstag och hur kan vi undvika liknande kulturmord i framtiden? Den frågan ställdes av Kulturdepartementet och regeringen gav Bengt O. H. Johansson i uppdrag att utreda den. I länken ovan redogjorde han för sin undersökning och sina slutsatser.
Byggnadsvårdsåret 1975 signalerade en ny syn. Mer om dess frontperson i nästa avsnitt.
Mångård i stan
Uppe i skyn syntes månen och runt månen en mångård. Tog en bild direkt, här processad för att bli läsbar. 77 mm brännvid på FF-kameran, alltså kort tele och diametern på ringen ganska snäv, cirka fem grader.
Lördag 11 januari 2025 kring 16.40. Pentax K-1 med Pentax FA 77 mm.
Nästa bild togs strax efter, ringen inte så rund och börjar man inte se en antydan till en yttre ring?
Bytte till manuellt läge och tog några bilder som lades ihop med HDR
Vad är det man ser? Jag brukar kolla på klassiska guldgruvan för vederhäftig info, originalversionen till Atmospheric Optics. Men den ligger nere och jag får inte kontakt med grundaren professor emeritus Les Cowley.
Info fanns på SMHI som förklarar så här: Kransen eller koronan åstadkoms av ljusets spridning (diffraktion) kring små droppar eller iskristaller som finns i molnen. Även andra partiklar i luften kan ge upphov till detta fenomen.
Kokat egna ögondroppar.
Optikern på Glasögonmagasinet sa att jag hade problem med torra ögon. Nä sa jag, tvärtom, har för mycket tårvätska. Paradoxalt nog är det ett typiskt tecken sa hon, kroppens system känner att nåt inte är bra och försöker kompensera med extra mycket tårvätska. Hon gav mig rådet att försöka hitta ögondroppar som hjälper.
Jag har aldrig hittat några ögondroppar som känts okej. Tittar man på innehållsförteckningar finns allt från bara vatten med lite salt, enkelt men otillräckligt, till långa kemikalielistor. I värsta fall med konserveringsmedel.
På apoteket bad jag om ögondroppar utan konserveringsmedel och med så få ingredienser som möjligt. Personalen föreslog Oxyal Trehalos Duo Action med 2 % trehalos, vad det nu kan vara, och 0,25 % hyaluronsyra. Hyaluronsyra används vid ögonoperationer så det borde vara värt att prova. 10 ml kostade 179:-. Sen hittade jag en artikel från S:t Eriks ögonsjukhus som hyllade högmolekylär hyaluronsyra som smörjande medel i ögondroppar. Länk:
Produkten verkade funka bra, men lilla klämflaskan var verkligen svårhanterlig. Jag måste ta i jättehårt för att få ut dropparna. Missade därför ofta, så dropparna tog fort slut. Sen provade jag Thealoz Duo. Flaskan var mer hanterbar, men produkten fungerade inte riktigt lika bra.
Oxyal Trehalos Duo Action var alltså bäst i mitt lilla test. Men det störde mig att betala 17.900 kronor litern för en produkt med 97 % vatten i en oduglig förpackning. Så jag funderade på att göra egna droppar. Borde gå, men steriliseringen är ett problem.
Autoklavering är bäst. Ånga omväxlande mellan högtryck och vakuum i 120 graders temperatur tar död på det allra, allra mesta. Men kräver proffsutrustning. Hyaluronsyra tål inte ens att kokas och kanske inte heller trehalos. Så redan där är man beroende av att leverantören tillämpar det som kallas kommersiell sterilitet. I mitt fall skulle det kanske duga med att koka övriga ingredienser, flaskor, trattar mm i 100 grader några minuter.
Kastrullen köptes på Myrorna. Den och locket diskades jätte-jättenoga, och steriliserades med att koka vatten. Används bara för hemmasteriliseringen.
Jodfritt salt fanns på Konsum. Ingredienserna trehalos och högmolekylär hyaluronsyra fanns på nätet via amerikansk firma Bulk Supplies. Flaskor för tillredning, droppflaskor för användning och milligramvåg fanns också på nätet. Kinesiska grejer via Amazon.
En del milligramvågar hade dåliga recensioner. Jag valde en som kostade några kronor mer än de billigaste. Den verkar vara helt OK. Batterier och vikter att kalibrera med ingick. Tillverkaren påpekar att vågen inte funkar för riktigt små mängder, men över 10 mg hade jag inga problem.
Här väger vågen upp 500 milligram trehalos. Lilla byttan heter "boat" på amerikansk labbengelska.
Första försöket med egen tillverkning föll inte bra ut. Hyaloronsyran ville inte lösa sig. Jag försökte vispa med (steriliserad) mjölkskummare men det vart bara klet. Till sist kom jag på lösningen: Vänta ett dygn.
Efter en del provande kom jag fram till hittills bästa receptet: Vattenledningsvatten avkloreras med en knivsudd askorbinsyra per liter och kokas. 0,9 % jodfritt salt tillsätts, kort uppkok. Efter svalning tillsätts 1 % trehalos och 0,25 % hyaluonsyra.
Jag gör 50 gram åt gången i en steriliserad 100 ml glasflaska. Det tar alltså ett dygn och en hel del skakande innan alla ingredienser är lösta. För användning har jag dels en 15 ml klämflaska att ha med i fickan, dels en klassisk droppflaska med gummituta att använda hemma. Pipettsymbolen i Photoshop kommer därifrån. Båda noga diskade och kokade.
Glasflaskan för blandning t v, droppflaskan för hemmabruk i mitten och klämflaskan att ha med till höger.
Det funkar något så när för min del. Observera att jag bara beskriver vad jag gjort, inte rekommenderar någon att följa efter. Återkommer med en beskrivning av hur ögats egen tårfilm funkar. Ett naturens mirakel som ger ögats front perfekta optiska egenskaper.
Har någon av er som läst ända hit egna erfarenheter av ögondroppar? Berätta gärna!
Årets första snö
Här i Norrköping har säsongen haft en enda tidigare körare och så en del vitt på nyårsafton. Men då jag pulsade hem i mörkret och de relativa tystnaden idag på nyårsdagens afton kändes det ändå som den första snön!
Stadstornet och en del baksidor.
Mer baksidor
Och så det enkla avskalade motiv som fick mig att ta fram kameran.
Pentax K-1 med Pentax FA 77 mm @ f/4