Bilder ur 1975 års fotodokumentation av Visby

Visby var ett av Sveriges pilotprojekt i Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Jag var med som stadsarkitekt för Gotlands kommun. Utöver andra aktiviteter lät vi göra en fotodokumentation för framtida bruk. Efter 50 år blir alla bilder intressanta. Teknologen Carl-Gustaf Hagander, numera tekniskt råd emeritus på Miljööverdomstolen, praktiserade på stadsarkitektkontoret. Han fick uppdrag att ta minst en svartvit bild på vartenda hus i innerstan. Inget urval, även det  ointressanta skulle med. Och gott om färgbilder. De flesta bilderna, sammanlagt 2300, har återfunnits och digitaliserats. Region Gotlands skanning inriktades på att få jobbet gjort till rimlig kostnad. Det blev klart till femtioårsjubiléet!

Länk: https://visinvent.gotland.se/

Här ett tämligen slumpvis urval med 37 av de 2200 bilderna. Det är extraherat ur presentationen  "Visby skulle rivas. Blev världsarv" som jag höll 20 februari 2025 i  Visby. Flertalet skannade bilder har fått lite handpåläggning. Ibland i presentationsprogrammet Keynote, ibland med en vända i Affinity Photo.

AB Visby Bryggeri vid Strandgatan 1975. Nu Strand Hotel.

1975 del av Visby Bryggeri, nu Strand Hotel

Samma gränd sedd uppifrån

Renoverat trähus vid Specksrum. 

Mellangatan. Man skymtar biografen Hansa, nu hotell

"Strykjärnet" och Hästgatan

Frikyrkan vid Adelsgatans backe ner mot Stora Torget

Staketet runt densamma

Norrbacke 1. På den gamla onda tiden bodde 11 familjer inklämda i de här två husen. 1975 var hela fastigheten nyrenoverad och en familj (det var nån sorts generationsbostad) bodde där. Köket bakom mörka planket.

Samma fastighet. Här syns skylten med färgproverna bra. Jag har klickat på neutralgrå ytan för att färgkorrigera bilden. Sexkanten på väggen artefakt från kameraobjektivet. Kameran var en tämligen basic SLR från Ricoh, och hade en kit lens, kanske Rikoh Rikenon P 50 mm f2.

Gråbrungrön färgskala, totalintrycket "murrigt"

Lilla skylten i mitten innehöll notering om fastighetsbeteckning, datum och färgprover.

Färgfotot togs med Kodachrome 64 som ansågs vara tämligen färgbeständigt. Skylten hade färgprover. En av dessa neutralgrå. Syns dåligt här, men den neutralgrå finns strax t v om V i Visby.  Nu 2025 gick det att med ett klick i efterbehandlingen korrigera färgskalan. Ovan bild före korrigering.

Bild nedan efter korrigering.

Ett par andra färgfoton.

Byggnad från sekelskiftet 1900 i Hästgatsbacken

Bild direkt från skanningen

St Hansgatan. Fasaden lutade oroväckande. Fastighetsägaren blev upprörd då vi på stadsarkitektkontoret för byggnadsnämndens räkning ifrågasatte vegetationen och säkerheten. Sen kom vi överens, vårt mätningslag skulle hålla koll på lutningen.

Gotlands Allehanda (M) hade redaktionen på Mellangatan

Stora Torget. Jag åt lunch på Visbybaren vars ljugarbänk ljusade upp tillvaron. Vita huset innehöll bageri som sålde nybakade frallor från 05.00 

På Stora Torget låg Bodins Livs, numera Torgkassen, i en byggnad ritad av SARs grundare Hakon Ahlberg, en funkisarkitekt som använde ett historiskt formspråk då det behövdes.

Tillbaka till Strandgatan

St Hansgatan med Gutekällarens  bakdörrsskylt t v

Kruttornet t v, mitt fram då nyrenoverade byggnader med arkitekten Per-Erik Nilsson som upphovsman för ombyggnaden. Historisk utsida, helt modernt inomhus.

Liljehornska huset, medeltida packhus. Lägenheter med centralvärme men oljepannan hade börjat läcka vatten. 

Adelsgatans södra del nära Södertorg. Den här bilden var alldeles för mörk i skanningen och har ljusats upp i Affinity Photo

Munkvalvet sålde äkta antikviteter blandat med kuriosa

Stora Torggränd

Gutekällarens hus var hårt slitet och såg förfärligt ut på den råskannande bilden. Krögaren Björn Halling höll med god mat och renoverade huset inifrån, började med toaletterna. Han paraderade med en vinflaska med oerhörda priset 500:-. Sen kom det några tyskar och köpte den och drack upp innehållet. Det var inte Hallings mening.

Här den vanliga ingången, en sidodörr mot gränden

Och här en färgbild som visar den hårt slitna fasaden.

Alla hus skulle med, även de mest ointressanta. Efter 50 år blir alla bilder intressanta trodde vi redan då.

Nybyggda kvarteret Östertull. Här ser man även bilar. Trafiken var ett stort problem med genomfart från hamnen och raggarkörning på nätterna.

Bildspel med 2200 bilder från Visby 1975

1975 tog dåvarande praktikanten på Gotlands stadsarkitektkontor Carl-Gustaf Hagander fram en heltäckande fotodokumentation av Visby innerstad. Nu har Region Gotland digitaliserat bilderna. Var och en är långtifrån märkvärdig, men sammantaget får man ett påträngande intryck av hur stan var då.

För en fastighetsägare eller den som ska projektera en renovering finns info att hämta. Länk:

https://visinvent.gotland.se/

Nu  inför Byggnadsvårdsårets 50-årsjubileum ska bilderna lyftas fram. En idé är att göra ett bildspel att visa på biblioteket. Med 3 sekunder per bild skulle det ta 2 timmar. Om man först visar fastighetsbeteckningen 2 timmar och 20 minuter.

Ingen kommer ju att stå och titta så länge, men om om folk tittar en stund och blir intresserade vore det gott nog. Kan ett sånt bildspel göras mer interaktivt? Till exempel att biblioteksbesökaren skulle kunna stoppa spelet, backa och titta nogare? Det måste fungera i den offentliga miljön där det inte finns personal till hands.

Här bilder från fastigheten med beteckningen Ankaret 6. Då Visby bryggeri, nu Strand Hotel.

Alla bilder © Region Gotland, fotograf Carl-Gustaf Hagander. 

Här samma bild med viss manuell handpåläggning:  Levels/Minskning till Fotosidans 1920 pixlars max bildhöjd, Lite skärpning:

Så startade byggnadsvårdsåret 1975.

Europeiska Byggnadsvårdsåret, på engelska "The European  Architectural Heritage Year 1975" startade upp med en konferens i Bologna 1974.

Jag var där. Brittiske höjdaren Duncan Sandys var där. Hans Rolls-Royce stod där andra bilar inte fick stå. Bilen var av 1948 års modell, inte särskilt stor men synnerligen välskött. Italiens rikaste man, Fiats ägare Gianni Agnelli var där. Stan var kommuniststyrd. Vi i fotfolket fick bo på fina hotell.

Stan var och är vacker och fotgängarvänlig. Trottoarerna i stadskärnan går i arkader. Maten god.

Tegelfasader. Putsade fasader i samma kulör, några i lejongul färg som även den skapas med järnbaserat pigment, tegeltak. Wikipediafoto, sign Szs, licens CC BY-SA 3.0

Bologna ville inte bara visa sitt bevarandearbete, utan också de förorter man byggt åt dem som inte kunde bo kvar då stadskärnan renoverades. Duncan Sandys motsatte sig traskandet med tordönsröst: "The people are furious, they want to see your city!".

Jag insåg så småningom att han var van att styra i denna världen. Och att han hade fiender. Som Churchill sa: "You have enemies? Good. That means that you have stood up for something."

Duncan Sandys. Brittisk politiker, statsman och kulturvårdare. Bilden tagen vid slutkonferensen för Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Foto De Archief Nederlands.

Byggnadsvårdsåret lanserades av Europarådet på initiativ av Duncan Sandys. Han var också ordförande i Europa Nostra som arrangerade det hela. Avsikten var att bryta den rivningsvåg som härjade i Europa, även i Sverige

Sandys tillhörde den engelska styrande klassen. Utbildad vid Eton och Oxford. Svärson till Winston Churchill. Tjänstgjorde 1940 i brittiska styrkan i Norge. Sårades och blev halt för resten av livet. Därefter minister. Påverkade krigföringen, utvecklade stridsvagnsproduktionen. Då brittiska tanksen fick fullgoda motorer från Rolls Royce blev de fullt i klass med de amerikanska och tyska.

Han hade velat behålla imperiet men var realist. Efter kriget var Englands ekonomi "scraped to the very bones" för att åter använda Churchills ord. Krigsfartyg såldes som skrot för att få pengar till regeringen. Kolonierna ville lösgöra sig och landet saknade resurser för att hålla garnisoner överallt. Duncan Sandys avvecklade i egenskap av kolonialminister en stor del av kolonierna.

Försvaret kostade 10 % av BNP. Duncan Sandys slog ihop de tre helt separata vapenslagen armén, flottan och flygvapnet. Impopulärt var bara förnamnet. Sen tog han itu med armén. Ekonomiskt hade det gått att behålla värnpliktsförsvaret, men det hade blivit politiskt omöjligt att tvångskommendera britterna dit. Armén fick dra ner, rejält. Her Majesty's Navy stod i tur. Hangarfartyg är ohyggligt dyra att anskaffa och driva. Ubåtar med kärnvapenmissiler är inte fullt så dyra, men fungerar som kärnvapenavskräckning. Sandys drev igenom en drastisk omändring. Brittannia no longer ruled the waves. Även flygvapnet bantades drastiskt.

Sandys blev både respekterad för sin kompetens och illa sedd, både av delar av Tories men också av vanliga engelsmän. De var uppväxta med att imperiet var "the white man's burden" och att kunna ta en tjänst i nån koloni.

Efter kriget trädde han fram som en nyckelperson i att bygga upp Europa. Medverkade i en mängd samarbeten inom kontinentaleuropa och med Storbritannien. En av skaparna av Europarådet. Vid sidan om jobbade han för att bevara det byggda kulturarv som fanns kvar efter kriget och för att nytillskott skulle passa in.

1975 bedömde brittiska regeringen och kungahuset att han hade gjort det som efter kriget var nödvändigt och bäst för England. Han adlades som baron Duncan-Sandys.

De som verkar för bevarande stämplas ofta som bakåtsträvare. Det förekommer dessvärre också en del brunsmetning. Det gick inte att brunsmeta  Winston Churchills svärson som stridit mot nazismen och sårats för livet. De som inte gillade bevarande fick nöja sig med att fryna på näsan åt latinska namnet "Europa Nostra". Påminde inte det om romerska "Mare Nostrum", det namn som Mussolini tog över? Och grymta om att Duncan-Sandys tillhörde den brittiska överklassen och gärna samarbetade med adel, kungahus och dem som lyckats i denna världen. Och visst, han var Tory, inte Labour och inte Liberal. 

Europa Nostra är en icke-statlig, på engelska non-governemental organisation (NGO). Den startades 1963 på italienskt initiativ. Nu har organisationen koppling till EU och nästan 50 medlemsländer. Även engelsmännen, skottarna och irländarna är med fast de lämnat EU. Organisationen lobbar oförblommerat för brett kulturellt samarbete. Dess priser och utmärkelser spelar en viktig roll för att påverka opinionen även i Sverige.

Europa Nostras bronsplakett, denna från Konfidencen i Ulriksdal. Wikipediafoto Holger Ellgaard.

Då Duncan-Sandys drev Europa Nostra var det en mycket liten organisation. Kontoret fanns i hans hus i London. Sekreteraren var en ung ambitiös tjej. Jag var med 1984 då Alingsås fick diplom av Europa Nostra för sitt bevarandearbete. Sekreteraren fick en inbjudan och kom till utdelningen. Prinsessan Desirée delade ut diplomet. Sen kom Olof Palme kom på besök. Han blev så begeistrad att tidsplanen sprack. Då tänkte även sossarna om. Europa Nostras diplom hade fungerat. 

I Alingsås medförde utmärkelsen att de som gillade sin stad sträckte på ryggen. Jag tror att nåt liknande skett i ett flertal städer som fått diplom eller medalj. Och att de som jobbat med belönade bevarandeprojekt känt det som en bekräftelse. Både här i Sverige och ute i Europa. 

Nästa avsnitt: Byggnadsvårdsåret och Visby.

Matteus kyrka återinvigd 2022

Helgo Zettervall var en av det senare 1800-talets mest produktiva och framgångsrika arkitekter. Med tiden blev han omstridd för sina kyrkorenoveringar. Han försökte inte bevara det som fanns, utan byggde om till det som det enligt honom borde ha sett ut från början. Han blev också omstridd för en del nybyggen. Använde t ex cement och äkta sten om vartannat. Men oj vad fint det kunde bli, som Matteus kyrka i Norrköping.

Församlingen hade vuxit och behövde delas, det kom order uppifrån om det. Då behövdes en ny kyrka. Det tog decennier innan projektet tog form. Till slut valde intressenterna en plats utanför det nyligen rivna tullplanket. Andra tyckte att det var väldigt långt bort. Som en kompromiss förlades entrén och tornet i riktning mot staden, d v s österut. Därmed kom koret västerut. Praktiskt men svårsmält. Kyrkan blev Östergötlands största, större än Domkyrkan i Linköping, och rymmer 1400 platser.

Då jag såg den kring 1990 var interiören svartbrun av 100 års vaxljuseldning. Allt var så mörkt. För några år sen beslutade församlingen och pastoratet och stiftet och Svenska Kyrkan att renovera den. 1400 platser behövs för det mesta inte, så en möjlighet var att minska ner kyrkorummet för att få plats med en ordentlig sakristia, församlingslokaler mm. Men efter noggranna överväganden valde man att bygga till kyrkan för att inrymma de funktionerna och bevara och återställa själva kyrkorummet

Det blev väldigt fint. Otroligt nog fanns helt intakt oljefärgsmålning kvar innanför allt sot, så taket har kunnat återställas till originalskick. Efter en del diskussioner har man också isolerat ovanpå, det ska nog fördröja framtida nedsmutsning.

Från början fanns gasljus. De är sen länge ur drift. Nu finns energisnål LED-belysning där uppe vid valven. Den tänds vid högtidliga tillfällen. Snyggt, på gränsen till pråligt men enligt min uppfattning inte över den gränsen.

Jag tog den här bilden mars 2022. Kören där framme övar inför återinvigningen. Nu har jag gjort i ordning bilden och lagt in den på Wikipedia, dels artikeln om Matteus kyrka, dels till Wikimedias tävling Wiki Loves Monuments.

Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm f 2. Stativ. DNG-filen framkallad och försiktigt justerad i Affinity Photo.

Fönsterhantverk

Sverige hade slutat underhålla fönster. Världens modernaste land tog bort dom som fanns och satte in nya. De nya var oftast fulare och träet ofta av sämre kvalité.

På 1980-talet tog makarna Allbäck tag i problemet. De uppfann ett nytt hantverksyrke, fönsterhantverkare. En fönsterhantverkare kan både bygga ställning, snickra, fixa beslag, göra glasmästarjobbet och måla.  Allbäckmetoden är ett helt system. Det går att jobba inifrån och hänga ut en arbetsställning. Sen demonterar fönsterhantverkaren bågarna och låter dom torka inomhus, i verkstaden. Där tar hon eller han ur glasen, lagar det trä som behöver lagas, grundar, monterar dit glasen, kittar och målar. Under tiden skyddas fönsterkarm och fönsteröppning av ett hopfällbart paraply. Då karmen torkat repareras och målas den på plats. Allbäcks tog också fram riktig linoljefärg och linoljebaserat fönsterkitt.

Så sakteliga började byggbranschen acceptera att underhålla fönster så som länder med byggnadskultur alltid gjort. Allbäcksmetoden är bra, men ibland funkar det också att jobba på plats med skylift, som här i kvarteret Knäppingsborg i centrala Norrköping. Fönsterbågarna är på verkstad, vädret varmt och för det mesta torrt. Karmarna gjordes i ordning för ett par decennier sen och är fortfarande i bra skick. Det är "bara" att skrapa och måla. Fönsterunderhåll är arbetsintensivt.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8. Crop 100 %.