CITYSCAPES: BLOGGEN
Almedalsveckan 2024, torsdag
Fröet till Almedalsveckan sattes 1968 av dåvarande ecklesiastikministern (S) Olof Palme. Fast det visste ju varken han eller nån annan. Partikamrater i Visby hade bett honom och Krister Wickman ställa upp. Palmes fru Lisbeth släppte iväg honom från huset de hyrde på Fårö. Palme höll ett lysande tal från en rullbar scen som fanns i närheten.
Talet blev tradition. Arrangemanget utökades med ekonomiska seminarier och allt fler sidoarrangemang. Almedalen blev platsen där politiker, vanligt folk och företagare träffades på en folkfest. Totalt omöjligt att tillgodogöra sig allt, men trevlig stämning. Man kunde byta några ord med både hög och låg. Sen mördades Palme i Stockholm och Ing-Marie Wieselgren under Almedalsveckan 2022.
Nu står en minnessten över Palme på Almedalen. En märklig skulptur av Pye Engström signerad 1997. Den är inåtvänd, i sprickan syns ansikten, och på utsidan söker händer varann.
Sen många år ägs arrangemanget av samtliga riksdagspartier. Men arvet från Palme och (S) finns kvar. I år talade Jimmie Åkesson på Almedalen men åkte hem direkt efter sitt tal.
I går torsdag försökte Nooshi Dadgostar måla ut (V) som dagens motsvarighet till tidigare generationers socialdemokrati. Hon menade att äldre tiders sossar, t ex Hjalmar Branting, nu skulle valt vänsterpartiet. Något som jag inte är så säker på.
Almedalsveckan 2024, onsdag
Bra tryck hela dan!
På förmiddagen var kvinnorna klädda i fin sommarklänning. På fötterna bländvita gympadojor. Högklackat funkar inte på gatstensbeläggningen. Statsminister Ulf Kristersson (M) skulle tala.
Mot kvällen var kvinnorna klädda i byxor eller halvlång kjol. På fötterna ingångna fotbeklädnader av skiftande snitt. Oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) skulle tala.
Almedalsveckans seminarier är alltför ofta mallade paneldiskussioner. I tisdags hade jag otur. Ingen i panelen hade egen djup sakkunskap. De var anställda chefer eller kommunikatörer.
I går onsdag vart det bättre! Kristina Alvendal presenterade sina utredningsförslag om hur få fart på byggandet. Hon har en skarp blick för sånt som inte fungerar men receptet, att ta bort plan- och bygglagen och låta byggarna bestämma, tycker jag är förfärligt. Tobias Olsson från Sveriges Arkitekter företräder skrået. Arkitekterna vill också bygga, verkligen! men att det behövs en bygglag. PBL har å ena sidan tappat struktur genom en oöverskådlig mängd undantag, å andra sidan belastats med att en ny detaljplan ska utreda ett otal faktorer.
Sen var jag på seminarier om storskalig vindkraft i Östersjön. Aktuella projekt kan sammanlagt ge 120 TW (nästan lika mycket effekt som nuvarande kapaciteten). Den energi som inte förbrukas omedelbart kan användas för att generera vätgas som de nya gröna industrierna behöver. Vindkraftverkens fundament nere i vattnet kan bli refugier för en del fiskarter. Och så kan man odla alger där. Japaner äter mycket alger, bra proteinkälla, men inte vi. Ännu.
Vätgasproduktionen genererar mycket mer syrgas än som kan säljas och den kan användas för att få liv i de utdöda bottnarna. Det är fråga om hundratusentals ton om syrgas om året.
Vindkraftsamordnaren Lars Thomson (t v i bild) lyfte fram fördelar och flaskhalsar, främst av dessa att det saknas infrastruktur för att ta hand om strömmen. Världsnaturfondens generalsekreterare Gustaf Lindh (t h i bild) framhöll att WWF jobbat med Östersjöfrågor i 50 år. WWF ser behoven, vill samverka, men lovar ingenting.
I publiken Andreas Wickman, den man som lyckats bygga ut storskalig vindkraft så att ägarna, grannarna, socknen, kommunen och naturvårdarna varit tämligen nöjda.
Almedalsveckan 2024, tisdag
Strax innan pandemin höll Almedalsveckan på att spricka. 8 partier med var sin heldag, 17000 seminarier och oerhört mycket folk. Det var kul, "alla" var där, men de flesta åkte hem efter några dar. Sista talaren stod inför en liten trött publik.
Nu kör man 4 dar, 2 partier om dan, 2700 seminarier. Inte samma kokande stämning. En annan stor skillnad är att avgörande frågor som Nato och amerikansk trupp i Sverige redan är avgjorda utan större diskussion. Det diskuteras inte längre om klimatförändring pågår. T o m moderaternas trosvisshet att kärnkraften löser alla problem har falnat. I stället är buzzorden för dagen samverkan samverkan samverkan. Dock ej i partiledartalen. Där Demiroc använde ordet "måste" ett otal gånger om vad alla andra måste göra eller inte göra och Åkesson inte alls var pigg på att samverka med (S) och (MP).
Visby innerstad visade sig från sin vackraste sida. Plats för alla och lugn stämning. Här en av gränderna ner mot Strandgatan.
Den svenska mekanikens fader, Christopher Polhem, står staty i Visby där han tillbringade sina första år. Statyn har stått där länge men inte alltid så fint blomsteromgärdad som nu.
St Hansskolan byggd som Visby Högre Allmänna läroverk invigt 1859, ett par hundra år efter det att Polhem gick i skola i staden.
Årets ljusaste natt. Fröjels kyrka restaureras. Kastalen.
Fotopromenad i falnande ljus. Gamla landsvägen har sikt mot väster och havet.
Gotland har en byggnadshytta. För femtio år sedan tänkt som en stiftelse med uppgift att underhålla de medeltida kyrkobyggnaderna. Ett jobb som aldrig tar slut hoppas jag. Numera aktiebolag. Renoverar även vanliga hus. Bränner och säljer kalkprodukter. Pengatillgången är ojämn, företaget har behövt rekonstrueras, senast 2015. Kunnandet har stått sig hela tiden!
Fröjels kyrka renoverades invändigt för 20 år sedan. Nu 2024 restaureras exteriören och interiören ses över. Materiel och metoder är 100 % traditionella, men numera kläs hela bygget in för att förlänga arbetssäsongen, hålla regn och blåst ute och få en bättre arbetsmiljö.
Sneda murytan under tornet har jag inte sett förut. Den brukar vara helt klädd med murgröna. Det var säkert dags att foga om så att förstärkningen står sig länge.
Gutarna byggde till och om sina kyrkor i etapper. Här hann församlingen höja tornet och koret innan storhetstiden var över. Långskeppet blev kvar i en tidigare höjd.
I mitten på 1100-talet byggdes en kastal jämte kyrkan. Ett försvarstorn som ännu står kvar som ruin. Jag skulle vilja ta en bra bild på kastalen men inte lyckats. Hur få fram att här tog bygdens folk sin tillflykt då ofärd hotade?
Hem mot huset igen. Mörkare än så här blev det inte på årets ljusaste natt.
Gotlands blommande vägkanter
På 1970-talet användes kemiska bekämpningsmedel för att få bort blomstren över hela landet. Men inte på Gotland.
Att blommorna skulle bort hade Vägverket bestämt. De skymde ju sikten. Det här var ju långt innan nollvisionen kom på plats. Framkomligheten prioriterades över det mesta.
Fattiga Gotland hade inte råd med hormoslyr. Vägverket eller någon inlejd bonde höll nere det värsta maskinellt. Sen kom nån på att köra växelbruk. Varannan sträcka om några hundra meter mejas ner innan blomstren hunnit sätta frö, men varannan lämnas i fred länge nog att blommorna gått i frö. Så fungerar det fortfarande! Så här i efterhand misstänker jag att gutarna i hemlighet var överens om att behålla blomstren, fast Vägverket befallt att de skulle bort.
Önskar er en fin midsommar!