Bilder ur 1975 års fotodokumentation av Visby

Visby var ett av Sveriges pilotprojekt i Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Jag var med som stadsarkitekt för Gotlands kommun. Utöver andra aktiviteter lät vi göra en fotodokumentation för framtida bruk. Efter 50 år blir alla bilder intressanta. Teknologen Carl-Gustaf Hagander, numera tekniskt råd emeritus på Miljööverdomstolen, praktiserade på stadsarkitektkontoret. Han fick uppdrag att ta minst en svartvit bild på vartenda hus i innerstan. Inget urval, även det  ointressanta skulle med. Och gott om färgbilder. De flesta bilderna, sammanlagt 2300, har återfunnits och digitaliserats. Region Gotlands skanning inriktades på att få jobbet gjort till rimlig kostnad. Det blev klart till femtioårsjubiléet!

Länk: https://visinvent.gotland.se/

Här ett tämligen slumpvis urval med 37 av de 2200 bilderna. Det är extraherat ur presentationen  "Visby skulle rivas. Blev världsarv" som jag höll 20 februari 2025 i  Visby. Flertalet skannade bilder har fått lite handpåläggning. Ibland i presentationsprogrammet Keynote, ibland med en vända i Affinity Photo.

AB Visby Bryggeri vid Strandgatan 1975. Nu Strand Hotel.

1975 del av Visby Bryggeri, nu Strand Hotel

Samma gränd sedd uppifrån

Renoverat trähus vid Specksrum. 

Mellangatan. Man skymtar biografen Hansa, nu hotell

"Strykjärnet" och Hästgatan

Frikyrkan vid Adelsgatans backe ner mot Stora Torget

Staketet runt densamma

Norrbacke 1. På den gamla onda tiden bodde 11 familjer inklämda i de här två husen. 1975 var hela fastigheten nyrenoverad och en familj (det var nån sorts generationsbostad) bodde där. Köket bakom mörka planket.

Samma fastighet. Här syns skylten med färgproverna bra. Jag har klickat på neutralgrå ytan för att färgkorrigera bilden. Sexkanten på väggen artefakt från kameraobjektivet. Kameran var en tämligen basic SLR från Ricoh, och hade en kit lens, kanske Rikoh Rikenon P 50 mm f2.

Gråbrungrön färgskala, totalintrycket "murrigt"

Lilla skylten i mitten innehöll notering om fastighetsbeteckning, datum och färgprover.

Färgfotot togs med Kodachrome 64 som ansågs vara tämligen färgbeständigt. Skylten hade färgprover. En av dessa neutralgrå. Syns dåligt här, men den neutralgrå finns strax t v om V i Visby.  Nu 2025 gick det att med ett klick i efterbehandlingen korrigera färgskalan. Ovan bild före korrigering.

Bild nedan efter korrigering.

Ett par andra färgfoton.

Byggnad från sekelskiftet 1900 i Hästgatsbacken

Bild direkt från skanningen

St Hansgatan. Fasaden lutade oroväckande. Fastighetsägaren blev upprörd då vi på stadsarkitektkontoret för byggnadsnämndens räkning ifrågasatte vegetationen och säkerheten. Sen kom vi överens, vårt mätningslag skulle hålla koll på lutningen.

Gotlands Allehanda (M) hade redaktionen på Mellangatan

Stora Torget. Jag åt lunch på Visbybaren vars ljugarbänk ljusade upp tillvaron. Vita huset innehöll bageri som sålde nybakade frallor från 05.00 

På Stora Torget låg Bodins Livs, numera Torgkassen, i en byggnad ritad av SARs grundare Hakon Ahlberg, en funkisarkitekt som använde ett historiskt formspråk då det behövdes.

Tillbaka till Strandgatan

St Hansgatan med Gutekällarens  bakdörrsskylt t v

Kruttornet t v, mitt fram då nyrenoverade byggnader med arkitekten Per-Erik Nilsson som upphovsman för ombyggnaden. Historisk utsida, helt modernt inomhus.

Liljehornska huset, medeltida packhus. Lägenheter med centralvärme men oljepannan hade börjat läcka vatten. 

Adelsgatans södra del nära Södertorg. Den här bilden var alldeles för mörk i skanningen och har ljusats upp i Affinity Photo

Munkvalvet sålde äkta antikviteter blandat med kuriosa

Stora Torggränd

Gutekällarens hus var hårt slitet och såg förfärligt ut på den råskannande bilden. Krögaren Björn Halling höll med god mat och renoverade huset inifrån, började med toaletterna. Han paraderade med en vinflaska med oerhörda priset 500:-. Sen kom det några tyskar och köpte den och drack upp innehållet. Det var inte Hallings mening.

Här den vanliga ingången, en sidodörr mot gränden

Och här en färgbild som visar den hårt slitna fasaden.

Alla hus skulle med, även de mest ointressanta. Efter 50 år blir alla bilder intressanta trodde vi redan då.

Nybyggda kvarteret Östertull. Här ser man även bilar. Trafiken var ett stort problem med genomfart från hamnen och raggarkörning på nätterna.

Photoshoppa med Affinity Photo! Bussenkel brux bara för nördar.

Affinity Photo är ett alternativ till Photoshop. För fem år sen testade jag Affinity eftersom mitt ägda Photoshop CS6 inte skulle fungera på nästa dator och än värre, att Adobe inte längre låter kunden köpa programmet utan man måste prenumerera. Inget för mig. Affinity kostade då bara 319:- i ett för allt. För ett par år tröttnade gamla datorn, jag köpte ny Mac Mini M1 och fullföljde migrationen till Affinity Photo.

Programmet är på sätt och vis likt Photoshop, men på djupet annorlunda. Inlärningströskeln lika hög. Men nu har jag vant mig.

Häromdan skulle jag leverera en bild på den här elbussen. Bilden var tagen vid Almedalen 2020 i hårt ljus och distraherande bakgrund. Skulle det gå att göra den något lite bättre med Affinity Photo? Jag försökte och visar här hur man kan använda programmet.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm. Arkivbild © Måns Hagberg 2020

1. Jag framkallade DNG-filen i Affinity Photos "Develop" modul. Den motsvarar Adobes Camera Raw. Ute till höger valde jag Lens/Lens Correction/Lens profile och objektiv. Ett klick tog bort den lilla tunnformiga distorsionen. Ibland fipplar jag med vitbalans, svartpunkt mm i läget "Basic", men inte den här gången eftersom exponering mm låg något så när rätt. Klickade "Develop".

Då kommer man till modulen Photo Persona. Affinity kallar sina moduler för "Personas". Dumt tycker jag, men behöver inte ta till Sinnesrobönen för att slippa reta mig på det. 

2. I Photo Persona grundskärpte jag med "Unsharp mask". Av bekvämlighetsskäl har jag en enda, ganska svag, inställning. Klickar Filter/Sharpen/Unsharp Mask/ Radius 1,1 px, Factor 0,3, Treshold 0.  Inställningen är fast och skärpningen lätt att repetera med ett enda klick. Jag brukar köra den 2 gånger innan jag gör någon annan bearbetning och 2-3  gånger i samband med att bilden exporteras som jpg.

3. Nertill var asfalten tråkig. Jag fejkade fram en Baertlingsk (nåja) skugga. Ritade triangeln med Freehand Selection Tool/Polygonal/Radius 100 px och skuggade  genom att välja Layer/ New Adjustment Layer/Brightness Contrast.

4. Stora svarta fönstren var tråkiga. Jag maskade fram dom med Freehand Selection Tool som ovan, men utan ludd, och lyfte fram speglingarna från innerstadens hamnmiljö med insticksmodul Viveza 3 från Efex. Drog i reglaget "Shadows". Sen lite finlir med Brightness/Contrast och "Vibrance", det reglage som i Photoshop heter "Saturation". Båda funktionerna finns på samma plats. Utan Efex skulle det gå att jobba med t ex Curves.

5. Upptill var det svårt att skilja bussen från projektets jättestora eltruck som stod strax bakom. Jag maskade av eltrucken jättenoga och dämpade ner den lite med Brightness/Contrast.

6. Bakgrunden upptill behövde dämpas. Jag maskade av med ca 30 pixlars suddighet och använde sen "Photo Blur" för att fejka kameraoskärpa. Sen lite nermörkning och minskad kontrast med reglaget "Brightness / Contrast". Om bilden bara skulle till Fotosidan skulle jag minskat dokumentstorleken till 2880 x 1920 pixlar och skärpt efter nedminskningen.

7. Sen export till jpg. Affinity Photo har en särskild Export Persona. Men den behövs inte i vanliga fall. Det är bara att klicka File / Export och bestämma namn och destination.

Så här blev bilden.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm. Arkivbild © Måns Hagberg 2020. Efterbehandlad i Affinity Photo.

Liberalernas dåvarande partiledare Nyamko Sabuni åkte med den här bussen! Länk:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/nyamko-sabuni-akte-elbuss-fran-visby.htm

Och här  en länk om hur man får Affinity att lira med Bridge och Nik Collection. Samt en länk med uppdaterat innehåll om hur man gör enkla ramar i Affinity Photo.

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/fa-affinity-photo-att-lira-med.htm

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/how-to-add-a-border-to.htm

Matteus kyrka återinvigd 2022

Helgo Zettervall var en av det senare 1800-talets mest produktiva och framgångsrika arkitekter. Med tiden blev han omstridd för sina kyrkorenoveringar. Han försökte inte bevara det som fanns, utan byggde om till det som det enligt honom borde ha sett ut från början. Han blev också omstridd för en del nybyggen. Använde t ex cement och äkta sten om vartannat. Men oj vad fint det kunde bli, som Matteus kyrka i Norrköping.

Församlingen hade vuxit och behövde delas, det kom order uppifrån om det. Då behövdes en ny kyrka. Det tog decennier innan projektet tog form. Till slut valde intressenterna en plats utanför det nyligen rivna tullplanket. Andra tyckte att det var väldigt långt bort. Som en kompromiss förlades entrén och tornet i riktning mot staden, d v s österut. Därmed kom koret västerut. Praktiskt men svårsmält. Kyrkan blev Östergötlands största, större än Domkyrkan i Linköping, och rymmer 1400 platser.

Då jag såg den kring 1990 var interiören svartbrun av 100 års vaxljuseldning. Allt var så mörkt. För några år sen beslutade församlingen och pastoratet och stiftet och Svenska Kyrkan att renovera den. 1400 platser behövs för det mesta inte, så en möjlighet var att minska ner kyrkorummet för att få plats med en ordentlig sakristia, församlingslokaler mm. Men efter noggranna överväganden valde man att bygga till kyrkan för att inrymma de funktionerna och bevara och återställa själva kyrkorummet

Det blev väldigt fint. Otroligt nog fanns helt intakt oljefärgsmålning kvar innanför allt sot, så taket har kunnat återställas till originalskick. Efter en del diskussioner har man också isolerat ovanpå, det ska nog fördröja framtida nedsmutsning.

Från början fanns gasljus. De är sen länge ur drift. Nu finns energisnål LED-belysning där uppe vid valven. Den tänds vid högtidliga tillfällen. Snyggt, på gränsen till pråligt men enligt min uppfattning inte över den gränsen.

Jag tog den här bilden mars 2022. Kören där framme övar inför återinvigningen. Nu har jag gjort i ordning bilden och lagt in den på Wikipedia, dels artikeln om Matteus kyrka, dels till Wikimedias tävling Wiki Loves Monuments.

Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm f 2. Stativ. DNG-filen framkallad och försiktigt justerad i Affinity Photo.

Reflexioner och speglingar

Omvandlingen av Holmenområdet i Norrköping från avspärrat och nedslitet industriområde till vital del av kunskapssamhället är ett av de mest spännande projekt jag jobbat med!

Förhandlingar hela tiden och samtidigt kamp mot klockan. Huset mitt fram i bild var på Holmentiden ett packhus för pappersbalar. Det skulle byggas om och bli huvudkontor för Telia AB i Norrköping med omnejd. Avtalet mellan Holmenbyggarna och Telia undertecknades bara veckor innan stora 1990-talsdepressionen satte in. Då skulle Telia troligen ha dragit i nödbromsen. Ingen vet hur det skulle gått.

Jag jobbade då på kommunen. Vi såg till att det blev bygglov inom lagens råmärken. Det var inte alldeles enkelt. Den gällande stadsplanen föreskrev industriändamål. Vi upphävde den och satte in moderna planformen "områdesbestämmelser". I det här fallet medgav de allt utom bostäder. Sen organiserade kommunen om, jag slutade, men jobbade vidare som konsult. Som konsult var jag med om den fortsatta omgestaltningen och att ta fram en detaljplan. Byggarna var obekväma med områdesbestämmelser. De ville ha det som mest liknade en stadsplan.

Fram till 1920-talet fanns strömmande vatten här. Då fylldes vattnet ut samband med att packhuset byggdes. Nu rinner vatten från Strömmen genom den här dammen. Den är underbyggd med ett parkeringsgarage.

Nu är området öppet för alla. Gångstråk förbinder stadsdelarna. Bebyggelsen har fått  nutida ändamål, kontor, universitet och Louis De Geer Konsert & Kongress som syns t h i bilden.

Här nedan några speglingar i glaset till Louis De Geer Konsert & Kongress:

Alla bilder: Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8 @f8.

Fönsterhantverk

Sverige hade slutat underhålla fönster. Världens modernaste land tog bort dom som fanns och satte in nya. De nya var oftast fulare och träet ofta av sämre kvalité.

På 1980-talet tog makarna Allbäck tag i problemet. De uppfann ett nytt hantverksyrke, fönsterhantverkare. En fönsterhantverkare kan både bygga ställning, snickra, fixa beslag, göra glasmästarjobbet och måla.  Allbäckmetoden är ett helt system. Det går att jobba inifrån och hänga ut en arbetsställning. Sen demonterar fönsterhantverkaren bågarna och låter dom torka inomhus, i verkstaden. Där tar hon eller han ur glasen, lagar det trä som behöver lagas, grundar, monterar dit glasen, kittar och målar. Under tiden skyddas fönsterkarm och fönsteröppning av ett hopfällbart paraply. Då karmen torkat repareras och målas den på plats. Allbäcks tog också fram riktig linoljefärg och linoljebaserat fönsterkitt.

Så sakteliga började byggbranschen acceptera att underhålla fönster så som länder med byggnadskultur alltid gjort. Allbäcksmetoden är bra, men ibland funkar det också att jobba på plats med skylift, som här i kvarteret Knäppingsborg i centrala Norrköping. Fönsterbågarna är på verkstad, vädret varmt och för det mesta torrt. Karmarna gjordes i ordning för ett par decennier sen och är fortfarande i bra skick. Det är "bara" att skrapa och måla. Fönsterunderhåll är arbetsintensivt.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8. Crop 100 %.