Halvars kiosk i juniljuset

Du kanske säjer: "Norrköping,
det är en jävla stad"
då har du aldrig gått på stadens
södra promenad
Jag går på promenaden
jag dansar fram rentav
Jag går på promenaden
seglar fram på soligt hav

Jag börjar vid bensinstation
en dag då allt känns kass
Snart kommer jag till Halvars kiosk
där köper jag en glass

Ur Ulf Lundell Jag går på promenaden 1975

Juni 2021

Kamera: Iphone SE 2020 med app Halide för RAW

Att välja den rätta tegelväggen för fotografiska tester

Roger Cicala, supernörden med firma Lensrentals skrev en blogg 2021-04-01 "Selecting the Proper Brick Wall for Photographic Tests", d v s "Att välja den rätta tegelväggen för fotografiska tester". Riktigt rolig läsning, rekommenderas!

https://www.lensrentals.com/blog/2021/04/selecting-the-proper-brick-wall-for-photographic-tests/

Här är hans puffbild:

Jag ville översätta  till Norrköpingsförhållanden. Hitta den rätta väggen. Och började med Rådhuset. Det är en skolbok i föredömlig byggnadsteknik. Grundmurarna står på pålar till fast botten. Teglet är hårdbränt från Hälsingborgs Ångtegelbruk. Allt är perfekt sen över 100 år.

Tyvärr valde arkitekten Gustaf Clason att lägga in både ett flertal fönster och band av Vätögranit i fasaden. Det var lögn att hitta ett fasadutsnitt med tegel ut i alla fyra bildhörnen. Objektivet jag testade, Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm, är väldigt vidvinkligt. Så det kom det med både trottoar och sockel.

Bilden visar för mycket av Tyska Torgets beläggning och byggnadens sockel,  för litet tegelvägg och för många fönster.

Jag letade vidare. Hittade en vacker vägg av handslaget tegel med utskjutande fogar, såna var vanliga för 130 år sedan.

En gammal bryggeribyggnad i kvarteret Bryggeriet på Bryggaregatan. Jag gillade väggen men den passade inte för objektivtestning, för mycket oregelbundenheter.

Till slut hittade jag en fönsterlös vägg! Men så den såg ut! Det hörde  ofta till muraryrket att vara lite på kaluven. Om verkmästaren då sände hem jobbarna tills de var nyktra behövde det inte uppstå någon skada. Men om även verkmästaren släckt törsten med nåt annat än vatten kunde det bli så här:

Kvarteret Bryggeriet i Norrköping. Just den här väggen är ett sentida tillägg, en extra brandmur. Vertikalfogarnas vinglighet beror inte på objektivet!

 Horisontalerna visade sig dessbättre vara raka, så jag jobbade vidare.

Testbilden har sina brister. Jag stod inte exakt vinkelrätt mot  väggen. Upptill är den bäst och visar att objektivet tecknar rakt nästan ända ut i  hörnen. Vid yttersta tegelstenarna inträder lite kuddformig distorsion. Mitt nya motljuskydd mörkar ner de yttersta hörnen. Ska åtgärdas, men ännu tar jag inte fram metallsågen.

Om nån läsare hunnit ända hit och undrar vad jag håller på med, så är inlägget allvarligt menat då det gäller objektivet, men i övrigt inspirerat av Roger Cicalas blogg från 1 april 2020!

Test motljusskydd

Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm har många utmärkta egenskaper. Men en gång hittade jag en oväntad artefakt i en bild. Bländaren hade avbildats.

Beroende på situation kan såna här artefakter vara en tillgång (äventyrsfoto, konstfoto) eller nackdel (där kameran inte ska märkas).

Ett motljusskydd kan minska eventuella problem. Jag letade efter ett som inte skulle inkräkta på bildfältet. En kombination av stepupring 67-77 mm och JJC Wide-Angle Lens Hood i svarteloxerad aluminium med 77 mm gänga verkade lovande. Produkterna inhandlades från min vanliga prylleverantör Kreativ Fotografi.

De passade bra. Ytterdiameter 108 mm ger ett imposant intryck. Ibland syns en liten skuggning ytterst i bildhörnen. Jag ska titta närmare på det, men tar inte fram metallsågen just nu.

Det sig vara direkt svårt att provocera fram artefakterna. Så de här bilderna är inte representativa! Jag övergav alla tankar på bildkomposition och sånt och bara letade. Först utan, sen med motljusskyddet. Samtliga bilder är exakt likadant framkallade på enklaste sätt.

Här en maxeffekt utan motljusskydd.

Här hittade jag artefakterna, inget motljusskydd:

Här ett "worst case". Med motljusskydd. Observera att kontrast mm i bilden har förbättrats:

Här är själva artefakterna renodlade maximalt. Med motljusskydd. Observera att kontrast och bildkvalité i övrigt har förbättrats:

Här vred jag kameran en aning. Motljusskyddet tog bort alla artefakter:

Sammanfattning: Det är ganska svårt att provocera fram artefakterna. De är sällan problem i bilder där solen inte är med i bild. Motljusskyddet ökar bildkvalitén och artefakterna blir svårare att provocera fram.

Önskar er alla en fin midsommar!

Södra Promenaden, Norrköping

Dammen

Det var dramatiskt värre då den här dammen skapades. Holmenbyggarna (ytterst Fredrik Lundberg, då på väg att bli Sveriges  rikaste man) hade köpt Holmenområdet för att omvandla det från nedlagd pappersindustri till nåt annat, de visste inte exakt vad. En arkitekttävling hade vunnits av finske Kai Wartiainen. Där ingick att återställa ett tidigare vattendrag, en arm av Motala Ström, från torrlagd vallgrav till vatten. Utmärkt idé tyckte jag som då jobbade som stadsarkitekt i kommunen.

Ombyggnadsprojektet av papperslagret till kontor för Televerket var i hamn. Se blogg

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/papperslager-blir-televerkskontor.htm

Holmenbyggarna ville inte ha nån damm utan ett underjordiskt garage. De hade tyst och stilla köpt marken av kommunen för att bygga garaget. Wartiainen flögs in från Helsingfors. Han var (och är nog fortfarande) en frihjulande arkitekt som alltid såg möjligheter. Han föreslog att man i stället för en damm skulle ha en glasbetongyta där man skulle kunna se bilarna där nere som stora fiskar.

Jag hade slutat på kommunen, men ledde som konsult samarbetsgruppen mellan kommunen och Holmenbyggarna. Jag sa att här ska vara en damm med vatten så att man blir blöt åtminstone upp till knäna då man kliver i. Holmenbyggarna accepterade. Wartiainen flögs tillbaka. Vi jobbade vidare med dammen. Holmenbyggarnas projektledare kom på cirkellinjen som skapade illusion av yta där för lite yta fanns. Det blev inte enklare av att det behövdes en nedfart till garaget. Wartiainen kallades in och löste problemet.

Dammen får vatten från Motala Ström. Inga pumpar är behövs. På vintern är den tom men har snygg botten, belagd med nån sorts skiffer. Man kommer in till Holmenområdet via en bro som för över hundra år sedan, innan den här armen av Motala Ström fylldes igen.

Bilden är en nyframkallning från samma DNG-fil som i förra bloggen. Den här gjorde kameran. Sen använde jag Efex Viveza för att framhäva känslan av att dammens kant nästan svävar över vattnet.