Tryckt elektronik

Campus Norrköping i Linköpings Universitet har 6000 studenter och en hel del forskning. En av specialiteterna är tryckt organisk elektronik. Solceller trycks med för ändamålet anpassade tidningspressar. Parallellt utvecklas batterier med träbaserade råvaran lignin som energibärare.

Den mer målinriktade forskningen omsätts i företagsutveckling. Att komma ut på marknaden betyder allt. Kommunen ser förstås hellre att verksamheterna växer här i stan än nån annan stans i världen. Tillsammans med universitet driver kommunen en företagsinkubator. Just nu öppnas en ny interaktiv mötesplats. Den kallas HOPE. Forskare, tekniker och företagsutvecklare kan hyra lokaler, träffas och hjälpa varann. En arbetsplats kan hyras från 2000:- i månaden.

Byggnaden är från 1950-talet. Den inrymde verkstäder för trä- och pappersföretaget Holmen. De väldiga pappersmaskinerna arbetade alldeles intill. Ved forslades in med lastbilar, skorstenar rök, jätterullar med färdigt papper fraktades ut. I slutet på 1980-talet flyttades hela verksamheten till Braviken längre ut. Kunskapsskolan flyttade in i de här lokalerna. Nu har de setts över. En hel del av möblerna har gjorts i ordning och används även nu.

Här bilder från ett studiebesök. Projektledaren Eva Eriksson stod för värdskapet.

Gott om möteslokaler

Den här "blåklinten" samlar ljus från omgivningen, lagrar energin i ligninbaserade batterier och lyser sen i mörkret. 

Jag gillar de här armaturerna, de har ett  industriellt stuk som passar på platsen

Den här bilden är bara för Fotosidan! Vinkeln är lite cineastisk, den korrekta återfinns i första bilden.

Galgberget

Galgberget strax norr om Visby innerstad har kvar de tre medeltida pelarna. På dessa låg träbjälkar. Där hängdes brottslingarna, enligt vad en Visbybor under hand berättat för mig i järnkrok genom hakan, annars i rep. Kropparna var vida synliga, även från havet. Man tror att avrättningsplatsen var i bruk fram till 1845.

Galgberget är numera ett kommunalt naturreservat. Det var nog ett jämförelsevis enkelt och verksamt sätt att freda det från bebyggelse.

Jag tog den här bilden i november 2020. Nu gjorde jag i ordning den till "Wiki loves Earth".

Södra Hällarna, ett naturrreservat inpå Visby

I fredags var det dags att ta färjan tillbaka till fastlandet. På vägen till terminalen hann jag klämma in en avstickare till Södra Hällarna för att ta en sista bild till "Wiki loves Earth", en kampanj som pågår denna månad ut.

Reservatet ligger dikt mot stan. Det är stort. Det var ett militärt område, ägt av Kronan sen urminnes tid. Då Sverige lade ner försvaret av sitt territorium och Försvarsmakten lämnade Gotland blev det tillgängligt för civila ändamål. Kommunpolitikerna lade fram förslag med en kompromiss mellan reservat och att bygga. Efter avsevärda diskussioner landade översiktsplaneringen i att all mark på havssidan om Toftavägen pekades ut att bevaras obebyggd. Med tiden säkerställdes detta genom att bilda ett kommunalt naturreservat. 

Att få med den dramatiska klintkanten, stupet ner mot vattnet, stranden, havet och närheten till stan på samma bild var svårt. Så jag tog fram min femtonåriga Pentax Fisheyezoom. Den är ofta med omifall att en regnbåge eller halo skulle visa sig.

Fisheye kröker alla linjer utom de radiella. För att få horisonten rak placerade jag den mitt i bild. Med liiite hjälp i Affinity Photo blev den rak. Nu försöker jag bestämma mig för om liggande utsnitt, stående utsnitt eller kvadratiskt utsnitt passar bäst.

1. Liggande format

2. Stående format

3. Kvadratiskt format

PS. Sen jag läst Peters och Bjarnes kommentarer tog jag fram den här kvadratiska versionen ur DNG-filen med det stående formatet i bild 2.

4. Ny kvadratisk version.

Vackert har blivit ett fult ord för arkitekterna

Byggnadsvårdsföreningen har gett ut en ny bok, "Hela staden och bygden" av Kristina Berglund. Den ingår i en kampanj för att ge politikerna råg i ryggen att kräva vackrare hus. Och att ge dem och arkitekterna verktygen för att bättre  anpassa nya hus till äldre omgivningar. Och att bygga helt nytt så att folk trivs.

Jag fick in en anmälan av boken i Folkbladet här i Norrköping. Där står också en hel del om bakgrunden, striden om hur hus ska få se ut och staden upplevas. Arkitekturupproret har satt ord på det många tänker.

Att just det här huset i Norrköping fick stå för rubrik är redaktörens val, inte mitt! Den funkar säkert bra i Norrköping men är väl obegriplig ute i landet.

Redaktören hittade enda stället där jag och bokens författare tyckte olika. Kristina Berglund är klart positiv till huset. Jag mer ambivalent, har försökt gilla det men misslyckats. Jag kan ta till mig skalan och den skulpturala utformningen, men tycker inte att de blanka plåt- och glasfasaderna passar in. Och den gångväg utefter vattnet som jag i egenskap av planförfattare varit med om att föreskriva kom inte till stånd.

Här länk till artikeln, den är olåst:

För er som håller på modernismen som enda saliggörande arkitekturstilen, finn stöd hos Ola Andersson i DN häromdan!

https://www.dn.se/kultur/ola-andersson-onskan-om-arkitektur-i-gammal-stil-ar-en-forolampning/

Fågelparadiset Kronholmen

Kronholmens naturreservat ligger alldeles bredvid Kronholmens golfbana. En uppskattad bana som Visby golfklubb byggt upp.  Periodvis finns bra lunch även åt oss andra.

Reservatet består av sandstrand åt väster och marsklandskap inåt ön. Grunda kanaler från tidigare odling har blivit vallgravar. De håller folk borta och gör det lite svårare även för räven att ta sig fram och äta lunch. 

Häromkvällen tog jag mig dit och väntade ut den här bilden. Tofsvipa i skyn. Då jag kom hem hade långfingret vitnat av alltför långvarigt grepp om kameran. Det blev OK rätt snart.  Glömde tyvärr stativet på fastlandet.

Pentax K-1 med Pentax 77 mm objektiv.