STORSKRAKEN - BARA EN UNGE KVAR?

***

Förra veckan hade jag tillfälle att vara några dagar uppe i Korsheden igen, bara ett par veckor efter förra gången. Och visst var jag ner till Spången för att fota storskrake igen. Den här gången kunde jag bara se en storskrake med en enda unge, förra gången  tror jag jag såg två vuxna, den ena med 11 ungar, den andra med åtta. Jag kan ju inte veta att detta var en av dom jag sett tidigare, men denna höll till på samma ställe. Och säkert har dom stora kullar för att förlusterna är stora. Jag har trott att de största riskerna för ungarna är predatorer - i vattnet främst gädda, i luften dom vanligaste rovfåglarna. Men när jag nu såg den här skraken med unge ge sig i väg en bit ut på sjön var det uppenbart hur både skrattmås och fiskmås gjorde ideliga anflygningar just mot skraken med unge.  Nu var det bara en unge som alltså hela tiden kunde hålla sig mkt nära eller på ryggen av honan och ingenting hände, men jag gissar att liknande anfall när det hela tiden var 8-10 ungar omkring kunde få en del ungar att i panik fly undan, ut från mamman och säkert lätta att då plocka upp av en fisk- el skrattmås. Jag såg också en ung lom ge sig ut från stranden och den blev ju anfallen på precis samma sätt en bit ut på sjön men var såpass stor att den aldrig kände sig hotad, den dök inte ens, väjde lite undan bara. Min gissning är att måsarna inte är intelligenta nog för att kunna avgöra om det dom ser faktiskt är ett möjligt byte eller inte men dom har lärt sig att när dom gör den här typen av anflygningar händer att små ungar sticker bort från de större fåglarnas skydd och då är lätt byte. Vad vet jag, men det är mitt intryck. 

*

Ser nästan lite ensamt ut på sjön

*

Och även om ungen nu är större sitter den helst på mammans rygg

*

Skrattmås på väg mot skrakmamman med unge

*

Försök 2

*

Försök 3.....

*

Lommen på väg ut

*

Fiskmåsanfall, lommen drar sig bara åt sidan en smula, verkar inte ett dugg oroad

*

Försök 2

*

Så här såg det ut två veckor tidigare....

*

....och så här

*

Också två veckor tidigare - så fort gänget gick in mot stranden spred ungarna ut sig och började öva i att själva kolla hur det såg ut under ytan. Väl inne i den grunda strandvegetationen behöver dom väl varken bekymra sig m gäddor eller måsar, alltså sprider dom ut sig och försöker inte hela tiden komma upp på mammans rygg.

*

Alla bilderna utom dom tre sista är tagna efter incidenten med kamera och teleobjektiv, skärpan finns där.

***

2021-06-14 18:03   Sten Björklund

Ett dystert slut i alla fall med vår ögon sett .Men det finns många fienden. Över och under vattnet. Även måsen har många fienden. Därför behöver vissa fåglar få fram många ungar. Två och tre nerifrån är så otroligt fina.
Sten

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-15 09:21

Hej Sten, det är ju så djurvärlden fungerar, det förstår jag också. Ändå är förlusten kanske högre än jag trott.

Svara

2021-06-14 20:18   mojje

Oj, vilka bilder. Fina bilder och även lite dramatik.

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-15 09:22

Tack för det Morgan!

Svara

2021-06-14 20:29   Nisse Larsson

Hejsan. Det där med naturen är lite läskigt när man tänker efter. Bra skildring av vedermödorna här. Hälsar NL

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-15 09:23

Hej Nils Erik, naturen är nog tuff!

Svara

2021-06-14 20:56   pdahlen

Intressant, man kan väl hoppas att den andra kraken har tagit hand om några ungar. Men jag hörde något liknade förra året i Utvälinge, att en 60% av ungarna försvann, där blev det tre kvar. Fint när de åker rygg tycker jag

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-15 09:24

Hej Peter, kanske hade jag trott att det skulle finnas 4-5 kvar. Men det jan ju vara en annan skrake, tack!

Svara

2021-06-14 20:58   Erik Madsen

Hej Björn.
Det er naturens barske virkelighed.
Fin serie.
Med mange venlige hilsner fra Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-15 09:25

Det är det, tack Erik. Hade dock trott det skulle finnas några fler kvar :-)

Svara

2021-06-14 22:01   Lena Holm

Lite tragiskt är det ju om det bara är en unge kvar av alla de som du visade så fina bilder på. Tyvärr är nog naturens gång så hård ibland. Bra att din utrustning är OK i alla fall.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-15 09:26

Tack Lena, tycker också en kvar är väl lite, men det kan ju vara en annan skrake.

Svara

2021-06-15 14:33   Lionmats

Hej Björn
Jag är inte någon fågelkännare men när jag jämför bilderna så ser Skrakmamman inte lika dan ut under huvudet, den lilla vita teckningen är olika på bilderna, vilket kan tyda på att det inte är samma fågel. Kolla in mitt montage: https://bit.ly/2SDPHqF

Vi kan ju hoppas att jag har rätt.

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-18 09:18

Tack Mats, instämmer, dom här två skiljer sig åt, det verkar inte vara samma. Jag ska vid tillfälle kolla in den andra, första gången fanns det två vuxna skrankar, bådande många ungar. Skönt om inte så många ungar gått förlorade :-)

Svara

2021-06-15 18:02   TheInvisibleJackal

Det är onekligen tufft i naturen. Oftast inser vi nog inte att det verkligen är en kamp. Äta eller ätas.

Hälsningar Jörgen

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-18 09:20

Det är det säkert, överallt. Äta eller ätas är väl basregeln, tack Jörgen!

Svara

2021-06-16 08:21   Bjarne

Livet i naturen är hårt. Det är tråkigt, men ändå verkligheten. På något sätt är det ändå mer okej än om det är miljöproblem eller människan som är orsaken på annat sätt. Då är det naturens gång. Bilden med ungen på ryggen är min favorit, mycket fin!
Hälsningar, Bjarne

Besvara

Svar från Khalad 2021-06-18 09:23

Så är det. Lite filosofiskt kan man ju fråga sig om det inte gäller människan också, vi är väl också en del av evolutionen? Tack Bjarne!

Svara