VÅRTECKEN RISINGE

***

På bred front är den på väg, våren. Här några bilder från de senaste dagarna. Jag väljer att visa dom fast inte någon av bilderna är riktigt skarp. Det känns tjatigt att nämna det igen, men det är ju ett återkommande problem, särskilt på vårarna. Jag har ännu inte klart för mig om det är jag som inte behärskar autofokustekniken, om det är kamera/optik som inte alltid funkar som det ska eller om det är vårdiset som jag inte förstår mig på.  En del bilder kan bli bildmässigt hyfsade ändå, näst sista bilden tex, andra ganska värdelösa som sista bilden. Jag tog säkert ett tjugotal bilder på skrakungen som gillade att skaka vatten stup i ett, inte en enda var riktigt fokuserad. Jag kör AF-C, Lock on focus spot, långsam seriematning och inbillar mig att jag ganska ofta fick signal om att fokus hade låst skrakungen. Nåväl, att våren är på väg råder det inget tvivel om, skönt!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

KVÄLLSLJUS VID SPÅNGEN - STORSKRAKE

***

Vi satt vid Spången, I och jag, egentligen mest för att njuta av kvällssolen. Klockan var sju ikväll och nästan vindstilla, helt suverän kvällsstund. Men visst hade jag kameran och långtelet med. Det var bra, det dröjde inte förrän tre halvvuxna storskrakar kom simmande. Dom synade av vassområdena utefter stränderna systematiskt. God tid för att ta lite bilder. Nöjer mig med tre bilder här, alla med mycket vass i bilden, den har jättefina färger i den låga kvällssolen. Första bilden snett motljus, dom två andra snett medljus, alltså rätt olika karaktär. 

*

*

*

*

***

STORSKRAKEN - BARA EN UNGE KVAR?

***

Förra veckan hade jag tillfälle att vara några dagar uppe i Korsheden igen, bara ett par veckor efter förra gången. Och visst var jag ner till Spången för att fota storskrake igen. Den här gången kunde jag bara se en storskrake med en enda unge, förra gången  tror jag jag såg två vuxna, den ena med 11 ungar, den andra med åtta. Jag kan ju inte veta att detta var en av dom jag sett tidigare, men denna höll till på samma ställe. Och säkert har dom stora kullar för att förlusterna är stora. Jag har trott att de största riskerna för ungarna är predatorer - i vattnet främst gädda, i luften dom vanligaste rovfåglarna. Men när jag nu såg den här skraken med unge ge sig i väg en bit ut på sjön var det uppenbart hur både skrattmås och fiskmås gjorde ideliga anflygningar just mot skraken med unge.  Nu var det bara en unge som alltså hela tiden kunde hålla sig mkt nära eller på ryggen av honan och ingenting hände, men jag gissar att liknande anfall när det hela tiden var 8-10 ungar omkring kunde få en del ungar att i panik fly undan, ut från mamman och säkert lätta att då plocka upp av en fisk- el skrattmås. Jag såg också en ung lom ge sig ut från stranden och den blev ju anfallen på precis samma sätt en bit ut på sjön men var såpass stor att den aldrig kände sig hotad, den dök inte ens, väjde lite undan bara. Min gissning är att måsarna inte är intelligenta nog för att kunna avgöra om det dom ser faktiskt är ett möjligt byte eller inte men dom har lärt sig att när dom gör den här typen av anflygningar händer att små ungar sticker bort från de större fåglarnas skydd och då är lätt byte. Vad vet jag, men det är mitt intryck. 

*

Ser nästan lite ensamt ut på sjön

*

Och även om ungen nu är större sitter den helst på mammans rygg

*

Skrattmås på väg mot skrakmamman med unge

*

Försök 2

*

Försök 3.....

*

Lommen på väg ut

*

Fiskmåsanfall, lommen drar sig bara åt sidan en smula, verkar inte ett dugg oroad

*

Försök 2

*

Så här såg det ut två veckor tidigare....

*

....och så här

*

Också två veckor tidigare - så fort gänget gick in mot stranden spred ungarna ut sig och började öva i att själva kolla hur det såg ut under ytan. Väl inne i den grunda strandvegetationen behöver dom väl varken bekymra sig m gäddor eller måsar, alltså sprider dom ut sig och försöker inte hela tiden komma upp på mammans rygg.

*

Alla bilderna utom dom tre sista är tagna efter incidenten med kamera och teleobjektiv, skärpan finns där.

***

NORRA BARKEN - VÄSTRA STRANDEN

***

Lite blandat kompott  från ett par underbara timmar uppefter västra stranden på norra Barken, alldeles söder om Vanbo, i förrgår kväll.

*

Det första jag fick syn på var en familj storskrak

*

En motorbåt ute på sjön fick dom att sätta fart in mot stranden. Då ligger dom högt i vattnet, jämför med förra bilden!

*

*

Ett par med två halvvuxna ungar eller en förälder och tre halvvuxna ungar?

*

Mesta delen av tiden såg det ut så här, säkert träning på att söka efter fisk

*

När solen tittade fram blir det extra fint!

*

Och visst fanns storlommen där igen, ibland prydligt på rad....

*

....ibland utan tydlig formation

*

Också unglomarna tränade på att hitta fisk

*

Den här visade jag redan i går kväll men efter Janne E:s synpunkter har jag plockat fram solljusguldet i bilden lite mer

*

Formationerna undergick ständig förvandling......

*

....och här ser det mer ut som fritt flyt

*

Så småningom bestämde dom sig för att sakta dra sig över mot andra sidan sjön

*

Innan jag tog av talet fick vassen en smula uppmärksamhet.....

*

....plus en sista bild på dom tio storlommarna.....

*

....liksom annat som fanns där ute på vattenspegeln

*

Vad är det som ligger säg 20 meter till höger om fören på närmaste båten? Något man fiskar med?

*

Så tillbaka till vidvinkeln och nu faller ljuset ganska snabbt

*

*

På vägen tillbaka mot Söderbärke stannar jag vid Mässtenen. Här sägs dom dödsdömda fått sin sista smörjelse, Söderbärkes avrättningsplats ligger in bit in i skogen här. Sista avrättningen här skedde 1858

*

Barken är nog en sjö som passar lommarna bra, med klart och inte så näringsrikt vatten

*

Och titta, vad passar bättre än att avsluta med en ensam lom fotad med vidvinkeln

*

***

STRANDKANT

***

*

*

*

***