STORSKRAKEN - BARA EN UNGE KVAR?
***
Förra veckan hade jag tillfälle att vara några dagar uppe i Korsheden igen, bara ett par veckor efter förra gången. Och visst var jag ner till Spången för att fota storskrake igen. Den här gången kunde jag bara se en storskrake med en enda unge, förra gången tror jag jag såg två vuxna, den ena med 11 ungar, den andra med åtta. Jag kan ju inte veta att detta var en av dom jag sett tidigare, men denna höll till på samma ställe. Och säkert har dom stora kullar för att förlusterna är stora. Jag har trott att de största riskerna för ungarna är predatorer - i vattnet främst gädda, i luften dom vanligaste rovfåglarna. Men när jag nu såg den här skraken med unge ge sig i väg en bit ut på sjön var det uppenbart hur både skrattmås och fiskmås gjorde ideliga anflygningar just mot skraken med unge. Nu var det bara en unge som alltså hela tiden kunde hålla sig mkt nära eller på ryggen av honan och ingenting hände, men jag gissar att liknande anfall när det hela tiden var 8-10 ungar omkring kunde få en del ungar att i panik fly undan, ut från mamman och säkert lätta att då plocka upp av en fisk- el skrattmås. Jag såg också en ung lom ge sig ut från stranden och den blev ju anfallen på precis samma sätt en bit ut på sjön men var såpass stor att den aldrig kände sig hotad, den dök inte ens, väjde lite undan bara. Min gissning är att måsarna inte är intelligenta nog för att kunna avgöra om det dom ser faktiskt är ett möjligt byte eller inte men dom har lärt sig att när dom gör den här typen av anflygningar händer att små ungar sticker bort från de större fåglarnas skydd och då är lätt byte. Vad vet jag, men det är mitt intryck.
*
Ser nästan lite ensamt ut på sjön
*
Och även om ungen nu är större sitter den helst på mammans rygg
*
Skrattmås på väg mot skrakmamman med unge
*
Försök 2
*
Försök 3.....
*
Lommen på väg ut
*
Fiskmåsanfall, lommen drar sig bara åt sidan en smula, verkar inte ett dugg oroad
*
Försök 2
*
Så här såg det ut två veckor tidigare....
*
....och så här
*
Också två veckor tidigare - så fort gänget gick in mot stranden spred ungarna ut sig och började öva i att själva kolla hur det såg ut under ytan. Väl inne i den grunda strandvegetationen behöver dom väl varken bekymra sig m gäddor eller måsar, alltså sprider dom ut sig och försöker inte hela tiden komma upp på mammans rygg.
*
Alla bilderna utom dom tre sista är tagna efter incidenten med kamera och teleobjektiv, skärpan finns där.
***
Sten
Det er naturens barske virkelighed.
Fin serie.
Med mange venlige hilsner fra Erik.
Hälsningar Lena
Jag är inte någon fågelkännare men när jag jämför bilderna så ser Skrakmamman inte lika dan ut under huvudet, den lilla vita teckningen är olika på bilderna, vilket kan tyda på att det inte är samma fågel. Kolla in mitt montage: https://bit.ly/2SDPHqF
Vi kan ju hoppas att jag har rätt.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne