STÄNDIG FÖRBÄTTRING? (KAIZEN)
***
Vi lär oss hela livet. Tror vi. Vi lär oss gå och tala, så kommer skolan och yrkesutbildning, så nån hobby, foto tex, sen digitalfoto, bildbehandling. Det tar aldrig slut. Eller? Jag vet inte, jag är mindre och mindre säker på nånting, på några sanningar. Det enda jag numera är säker på är det som händer just nu, vad jag själv tycker och känner just nu. Hur det är för andra eller hur det blir i morgon kan jag aldrig veta. Därför skriver jag också mer och mer om mig själv, om det jag ser eller känner eller på annat sätt upplever i mina bloggar.
*
Tex har jag lagt märke till sen många många år att färdigheterna, mina egna färdigheter, tenderar att försvinna eller i alla fall avta. Allra tydligast är det ju i dom fysiska färdigheterna. Det andra, det mentala, är ju inte så enkelt att mäta eller bedöma. Men det finns där säkert också. Så ser jag tex hur mkt mer fel det blir när jag skriver mina bloggtexter. Eftersom jag förhandsgranskar innan jag lägger ut det syns ju inte det mesta, men när jag skriver blir det fel hela tiden. Det finns massor av delförklaringar, tex att tangentborden börjar bli lite slitna och oxiderade, att Apples fantastiska mjukvaror hela tiden skriver helt andra saker än vad jag gör. Nästa steg är ju att inse att mina fingrar helt enkelt inte lyder lika bra som dom brukar, dessutom ser jag inte lika bra längre, särskilt inte efter starroperationen. Värre är att jag börjar inse att jag vänder på språk och ordföljder redan i huvudet, ibland vid förhandsgranskningen måste jag fundera över vad jag egentligen har skrivit. Och det utan att det går att skylla på Apples mjukvaror.
*
Det var text det där. Undrar hur det är med resten, allt det andra? Bilduppfattning tex? (ni behöver inte kommentera och peppa mig!) . Kanske är det inte kunskap och förbättring som är viktigast längre, kanske är det acceptans?
*
*
***
Som nu.
I tidningar och andra texter ser jag fel som jag tror är spår av samma sak som jag nyss beskrivit.
Så måste det vara för alla, eller för många, som skriver. Eller hur?
Om att leva i nuet: För oss alla just nu finns ju inget annat, det är ett faktum.
Vid något tillfälle uppstod tiden ur evigheten, och ur tiden den värld vi lever i. När vår tid är slut återstår evigheten, där tiden icke existerar.
Beträffande att leva i nuet är det i någon slags beskrivande verklighet sant att vi inte har några andra val. Vad jag menar är att vi också stannar i nuet med vårt medvetande och verkligen är närvarande i nuet. Det är väldigt lätt att låta tankarna rinna iväg och vara på andra platser och i annan tid än vad vi faktiskt är och med min mening är vi då inte här och nu. En annan variant är att drömma om morgondagen, om våren, om semestern eller vad det nu är i stället för att stanna precis här och nu, även om dagen är grå och det ösregnar :-)/ Björn T
Liksom att förstå fijianska, kunde ett tag lite spanska - all gone.
Och mycket mera till.
Samtidigt vet jag att jag kan en massa annat idag, som jag inte kunde då. Allt jämnar ut sig. "Lasternas summa är konstant."
- hawk
Jag förstår mycket av vad du skriver och en del av det passar på mig också. Jag upplever flera gånger att jag byta ut runt på både bokstäver och fraser. Ibland saknar jag även altenativa ord för att variera texten. Jag måste tänka länge innan jag kan komma ihåg eller få det. Först trodde jag det var för att jag länge har skrivit på svenska. Men det är förmodligen åldersberoende. Jag är ledsen att höra om dina fortsatta problem efter starroperationen, som jag har haft mer tur med och har idag godt syn.
Ditt foto passar perfekt för din text.
Med många vänliga hälsningar från Erik.