STÄNDIG FÖRBÄTTRING? (KAIZEN)

***

Vi lär oss hela livet. Tror vi. Vi lär oss gå och tala, så kommer skolan och yrkesutbildning, så nån hobby, foto tex, sen digitalfoto, bildbehandling. Det tar aldrig slut. Eller? Jag vet inte, jag är mindre och mindre säker på nånting, på några sanningar. Det enda jag numera är säker på är det som händer just nu, vad jag själv tycker och känner just nu. Hur det är för andra eller hur det blir i morgon kan jag aldrig veta. Därför skriver jag också mer och mer om mig själv, om det jag ser eller känner eller på annat sätt upplever i mina bloggar.

*

Tex har jag lagt märke till sen många många år att färdigheterna, mina egna färdigheter, tenderar att försvinna eller i alla fall avta. Allra tydligast är det ju i dom fysiska färdigheterna. Det andra, det mentala, är ju inte så enkelt att mäta eller bedöma. Men det finns där säkert också. Så ser jag tex hur mkt mer fel det blir när jag skriver mina bloggtexter. Eftersom jag förhandsgranskar innan jag lägger ut det syns ju inte det mesta, men när jag skriver blir det fel hela tiden. Det finns massor av delförklaringar, tex att tangentborden börjar bli lite slitna och oxiderade, att Apples fantastiska mjukvaror hela tiden skriver helt andra saker än vad jag gör. Nästa steg är ju att inse att mina fingrar helt enkelt inte lyder lika bra som dom brukar, dessutom ser jag inte lika bra längre, särskilt inte efter starroperationen. Värre är att jag börjar inse att  jag vänder på språk och ordföljder redan i huvudet, ibland vid förhandsgranskningen måste jag fundera över vad jag egentligen har skrivit. Och det utan att det går att skylla på Apples mjukvaror.

*

Det var text det där. Undrar hur det är med resten, allt det andra? Bilduppfattning tex? (ni behöver inte kommentera och peppa mig!) . Kanske är det inte kunskap och förbättring som är viktigast längre, kanske är det acceptans?

*

*

***

FALURÖTTER - SUNDBORN

***

I strålande väder åkte jag i går upp till Falun och närmare bestämt Sundborn. Två saker fanns det jag ville titta lite närmare på - kyrkan och kyrkogården samt gården Stora Hyttnäs. Att Sundborn är vackert hade jag förstått  så egentligen behövdes inget annat skäl men det fanns ett till, mer personligt. Jag har ju nu ett par månader ägnat mig åt att gå igenom släktforskningsmaterialet mamma och pappa lämnat och det visar sig att att det finns flera kopplingar just till Sundborn. Där ska finnas en familjegrav Tundal som jag naturligtvis  ville se. Mina föräldrar har pratat om besök de gjort där men när jag var yngre var jag totalt , ja, jag skulle säga monumentalt, ointresserad. Men intresset nu är ju logiskt, jag är faktiskt född i Falun. Nåväl, först kyrkan och kyrkogården

*

Sundborns kyrka med klockstapeln till höger

*

Interiör, gillar särskilt bänkarnas blå färg

*

Väl ute igen börjar jag leta efter familjegraven och jag behövde inte leta så länge innan  jag hittar den. En enkel men stor sten borta vid staketet i väster

Kyrkogården sett utifrån,  familjegravens sten är den som syns över järnstaketet

*

Att det är rätt sten är det ingen tvekan om

Än vet jag inte säkert vem som öppnade den här familjegraven men sannolikt var det min farfars farbror.   Han hade det uppenbarligen gott ställt för han köpte Stora Hyttnäs som morgongåva till sin dotter Henrika. Henrika ligger i familjegraven, så mycket vet jag, liksom hennes man, Linderdahl.Nu ska jag inte trötta ut er med mer detaljer om det, men för mig är det lite spännande att se det här som jag visserligen en gång i tiden hört talas om men inte med egna ögon sett!

*

Stora Hyttnäs. Gården (inte byggnaden, har anor tillbaka till 1600-talet)

*

Stora Hyttnäs, detalj

*

***