STÄNDIG FÖRBÄTTRING? (KAIZEN)

***

Vi lär oss hela livet. Tror vi. Vi lär oss gå och tala, så kommer skolan och yrkesutbildning, så nån hobby, foto tex, sen digitalfoto, bildbehandling. Det tar aldrig slut. Eller? Jag vet inte, jag är mindre och mindre säker på nånting, på några sanningar. Det enda jag numera är säker på är det som händer just nu, vad jag själv tycker och känner just nu. Hur det är för andra eller hur det blir i morgon kan jag aldrig veta. Därför skriver jag också mer och mer om mig själv, om det jag ser eller känner eller på annat sätt upplever i mina bloggar.

*

Tex har jag lagt märke till sen många många år att färdigheterna, mina egna färdigheter, tenderar att försvinna eller i alla fall avta. Allra tydligast är det ju i dom fysiska färdigheterna. Det andra, det mentala, är ju inte så enkelt att mäta eller bedöma. Men det finns där säkert också. Så ser jag tex hur mkt mer fel det blir när jag skriver mina bloggtexter. Eftersom jag förhandsgranskar innan jag lägger ut det syns ju inte det mesta, men när jag skriver blir det fel hela tiden. Det finns massor av delförklaringar, tex att tangentborden börjar bli lite slitna och oxiderade, att Apples fantastiska mjukvaror hela tiden skriver helt andra saker än vad jag gör. Nästa steg är ju att inse att mina fingrar helt enkelt inte lyder lika bra som dom brukar, dessutom ser jag inte lika bra längre, särskilt inte efter starroperationen. Värre är att jag börjar inse att  jag vänder på språk och ordföljder redan i huvudet, ibland vid förhandsgranskningen måste jag fundera över vad jag egentligen har skrivit. Och det utan att det går att skylla på Apples mjukvaror.

*

Det var text det där. Undrar hur det är med resten, allt det andra? Bilduppfattning tex? (ni behöver inte kommentera och peppa mig!) . Kanske är det inte kunskap och förbättring som är viktigast längre, kanske är det acceptans?

*

*

***

2018-02-07 23:51   GunnarW

En felkälla för mig, eller kanske är det flera som hör ihop, är att tanken går fortare än skrivandet så det är flera saker på gång nästan samtidigt och flera möjliga olika ordföljder och även innehåll i de meningar som växer fram. De krockar, stöts fram och tillbaka, byter ordning och när det lagt sig, eller nästan, så hänger det inte ihop. Inte riktigt. Eller ibland knappt alls. Den röda tråden består av utspridda korta stumpar. Knutar. Ett och annat mellanord är dubblerat eller saknas och det tar ofta flera vändor innan jag har putsat ner ojämnheterna till en hyggligt läsbar och begriplig text.
Som nu.
I tidningar och andra texter ser jag fel som jag tror är spår av samma sak som jag nyss beskrivit.
Så måste det vara för alla, eller för många, som skriver. Eller hur?

Besvara

Svar från Khalad 2018-02-08 20:41

Hej Gunnar, så är det nog. Ändå märker jag stor skillnad hos mig själv mot för 5 eller tio år sen. Kanske låter det som jag beklagar mig, det är inte meningen, men jag tänker ändå att åldrandet inte är helt enkelt, lite hinner jag ju tänka :-) / Björn T

Svara

2018-02-08 07:04   light

Det medvetna åldrandet - kunde rubriken lyda. Och text och bild smälter samman. 👍

Besvara

Svar från Khalad 2018-02-08 20:42

Tack Ragnar, uppskattas!

Svara

2018-02-08 10:26   Vibybo

Känner igen mycket i denna text, men det är så livet är, och jag accepterar det, om än lite motvilligt ibland.
Om att leva i nuet: För oss alla just nu finns ju inget annat, det är ett faktum.
Vid något tillfälle uppstod tiden ur evigheten, och ur tiden den värld vi lever i. När vår tid är slut återstår evigheten, där tiden icke existerar.

Besvara

Svar från Khalad 2018-02-08 20:50

Det förstår jag Stefan. Avsikten är inte att beklaga mig,mer reflektera över vad som faktiskt pågår.
Beträffande att leva i nuet är det i någon slags beskrivande verklighet sant att vi inte har några andra val. Vad jag menar är att vi också stannar i nuet med vårt medvetande och verkligen är närvarande i nuet. Det är väldigt lätt att låta tankarna rinna iväg och vara på andra platser och i annan tid än vad vi faktiskt är och med min mening är vi då inte här och nu. En annan variant är att drömma om morgondagen, om våren, om semestern eller vad det nu är i stället för att stanna precis här och nu, även om dagen är grå och det ösregnar :-)/ Björn T

Svara

2018-02-08 19:33   Håkan Eklund

Jag brukar ibland reflektera över tidigare färdigheter och kunskap som idag är fullständigt borta, som att flyga (som jag gjorde på Fiji), att navigera (både med flygplan o båt) utan dagens fina digitala hjälpmedel, all is gone.

Liksom att förstå fijianska, kunde ett tag lite spanska - all gone.
Och mycket mera till.

Samtidigt vet jag att jag kan en massa annat idag, som jag inte kunde då. Allt jämnar ut sig. "Lasternas summa är konstant."
- hawk

Besvara

Svar från Khalad 2018-02-08 20:51

Kanske är det sant även om jag är tveksam, däremot kanske det kommer insikter vi inte haft förut?/ Björn T

Svara

2018-02-08 20:36   Erik Madsen

Hej, Björn.
Jag förstår mycket av vad du skriver och en del av det passar på mig också. Jag upplever flera gånger att jag byta ut runt på både bokstäver och fraser. Ibland saknar jag även altenativa ord för att variera texten. Jag måste tänka länge innan jag kan komma ihåg eller få det. Först trodde jag det var för att jag länge har skrivit på svenska. Men det är förmodligen åldersberoende. Jag är ledsen att höra om dina fortsatta problem efter starroperationen, som jag har haft mer tur med och har idag godt syn.
Ditt foto passar perfekt för din text.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2018-02-08 20:55

Hej Erik, alltid trevligt att läsa dina kommentarer! Och jag har stor respekt för din förmåga till acceptans av vad som är. Utan att beklaga mig är det ju lätt att se att åldrandet ger många goda möjligheter att träna på den acceptansen :-) / Björn T

Svara