Så började det......

***

Så ser dom alltså ut, mina allra första egna bilder. 1952 eller 1953, sannolikt det senare, då jag var 13. Och alla bilderna är tagna med pappas lådkamera, modell 1930 nånting, 6x9 cm. Inga inställningar annat än B (Ball - lång tid) resp kort tid, och jag har ett svagt minne av två bländare mulet resp sol, i så fall antaglien bl 8 resp 11, ingen avståndsinställning. Men det fanns två sökare, en för stående format och så vände jag ett kvarts varv på kameran så hade jag sökare för liggande format. Tror att svanen i Marnästjärn, Ludvika, nedan är min första egenhändigt tagna bild

*

*

Så en bild på lillebror utanför huset vi hyrde lägenhet i

*

Vattenhjulet med stånggången som går ut till höger och förde kraften till gruvpumparna eller gruvhissarna finns på Gammelgården i Ludvika och den tyckte jag nog såg stilig ut

*

För en trettonåring var ju stationen med sina tåg också intressant, undrar om inte det här är den sk GDG-expressen, ett motorvagnsset som gick  Göteborg - Dalarna - Gävle

*

När jag var riktigt liten, antagligen från det jag var 3 till det jag var 5 år (1943-1945) hade vi en finsk pojke, Heimo, boende hemma hos oss, då i Falun. Krigsbarn var vanligt här hemma då och var ju för att  dom skulle slippa undan kriget i Finland. Jag har egentligen inga egna minnen från den tiden men han kom och hälsade på mamma och pappa här i Ludvika en gång, fortfarande sannolikt 1953, och här är vi på utflykt med fika. Heimo sitter närmast kameran och ser väl ut att vara runt tjugo så han är väl 8-10 år äldre än jag.

*

*

1952 eller 53 vilket det nu var köpte pappa sin första bil, en Vauxhall Velox (rak sexa på 64 hkr tror jag mig minnas) och att åka på utflykt var ju då spännande för alla i familjen. Mamma står och tittar på utsikten, pappa sitter kvar vid ratten

*

Sista bilden får bli en gruppbild som Magnus Fröderberg efterlyste för ett tag sedan. Här sitter vi i trädgården i mitt sommarparadis Deje. Det är pappa, mamma och lillebror till höger, så mammas bror Frej med sina två pojkar och morfar till vänster. Jag ser att morfar fortfarande bär sitt sorgband efter mormor som gått bort vintern innan och jag undrar om detta kan vara inför eller efter urnsättningen, mamma är lite uppklädd och helt i svart som det ser ut

*

Tack för idag!

***

Bob Bovin 2015-01-29 22:52

Hej,
Mycket bra start.
Sov gott
Bob

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 12:35

Hej Bob, tackar för din fina kommentar!/ Björn T

Svara

Dubbelolle 2015-01-29 22:57

Så fint och fantastiska minnesbilder, och tänk på utvecklingen vi växte upp med när allting blev bara bättre, första bilen, o sen kom Elvis o Tommy , TV:n Radio Luxenburg på kristallmottagare, sommarstuga inköptes, enhetsskolan infördes, Lennart Hylan Ingemar Johansson, Kennedy, månfärder osv osv, blev lite rörigt, men jag tycker vi har haft det i stort sett så oerhört bra, och nu känns det som det mesta som byggt upp håller på att raseras. vi får se hur det slutar o hoppas på det bästa, må så fint, LO

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:00

Hej LO, stort tack för din uppskattande kommentar! Det är ju verkligen sant, från 1950, kanske ända från krigsslutet, var det ju en fantastisk känsla av utveckling, inte bara känsla, det VAR en fantastisk utveckling. Elvis och Tommy - jag föredrog Tommy, åtminstone i början - och hela familjen satt och lyssnade på Hylands hörna på lördagkvällarna, jag kommer ihåg allt du berättar om. Sverige hade ju också ett fantastiskt utgångsläge, en industri som visserligen inte var så modern men intakt och inte sönderbombad medan i stort sett resten av Europa ropade på maskiner och andra produkter som vi kunde göra.

Redan i början av 50-talet behövde vi mer arbetskraft än vi hade och som löstes främst genom en kontinuerlig immigration av finländare, därefter en första våg (obs positiv våg!) av "nya" invandrare, huvudsakligen från Italien. Efter Ungern-krisen kom ganska många ungrare och sen från allt flera länder.

Och jag är fortfarande utvecklingsoptimist och har inte alls känslan av att allt håller på att förstöras. Däremot har problemen och konkurrensen blivit så mycket större när globaliseringen gått snabbare än vad vi och andra hanterar på ett bra sätt. Då, på 50- och 60-talen, brydde vi oss inte särskilt mycket om alla fattiga och svältande långt ute i världen och med Indien, Kina, hela Afrika och många, många fler länder var fattigdomen ute i världen ännu mkt större än den är idag. Men det var utanför "vår" värld, utan Sverige och tom utanför Europa. Idag b ryr vi oss om andra inte bara i Europa utan också ute i världen, vi har läkare som åker till Liberia för att stoppa Ebola med risk för eget liv, läkare utan gränser..... Att så internationaliseringen också sätter press på den svenska ekonomin är inget konstigt, den är ju samtidigt grunden för att svenska företag och därmed svensk och invandrad arbetskraft fortfarande kan utvecklas. Jag tycker ingenting raseras, oavsett vi har en nuvarande regering eller en borgerlig. Men min optimism betyder ju inte att jag tycker allt är bra, det finns massor att göra och jag skulle gärna börja med att minska polariseringen mln olika grupper - folkslag, religioner, politiska åsikter, sexuell läggning, i stort sett alla olikheter. Självklart finns det stora åsiktsskillnader, men det är nästan alltid bättre att titta efter likheter än att betona allt som skiljer

Titta, nu blev det så där långt igen. Tack för en jättefin kommentar, det var eg bara det jag ville säga!/ Björn T

Svara

Karuzzell 2015-01-29 23:01

Roliga bilder att titta på.
Roliga för dig att hänga upp minnesfragment på.
Roliga som tidsdokument.
Roligt att se att din bilduppfattning var välutvecklad redan då.
Roligt att du delade med dig!
Eva

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:02

Vilken fin kommentar du ger mig, det blir jag glad för, tack Eva! / Björn T

Svara

Sten Björklund 2015-01-29 23:17

Fantastiskt att läsa din berättelse och tänk vad roligt att du har bilderna kvar. Knölsvanen var på den tiden en insjöfågel, nu har den fått ge vika för sångsvanen och flytta ut till havsbandet. Vauxhall av lite modernare snitt har även jag åkt i någon gång i början av 60 talet. Sista bilden måste betyda väldigt mycket. Må din barn och barnbarn vårda bilden i framtiden. Min svärmor lämnade efter sig många fotografier och jag har verkligen insett värdet av de gamla bilderna på släkt och vänner.
Sten

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:06

Stort tack Sten! Jag är verkligen glad över att ha bilderna kvar! Många av dem har jag själv inte sett på länge för det är negativen jag har kvar i negativalbumen, kopior finns på några men inte de flesta! Och visst har jag noterat att sångsvanen blivit så mkt vanligare. Bara för några tiotal år sedan var den närmast en raritet, annat än enstaka passerande svanar. Tack igen!/ Björn T

Svara

Katarina Holmström 2015-01-30 06:54

Så fint att du har sparat dessa tidsdokument. Intressant även för oss andra att få ta del av.
Katarina

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:11

Stort tack Katarina, uppskattas!/ Björn T

Svara

Ingemar Svensson 2015-01-30 07:27

Jag blir djupt imponerad av att du har så gamla bilder som du själv tagit. Inga bling-bling bilder här med makroobjektivet nerkört i myllan. Kul att ha både vattenhjulet och bilen på bild, då måste ju vara borta sedan många årtionden. Samt inte minst bilden på Heimo, Gruppbilden är också bra, kul att ha flera generationer samlade i en enda bild. Ha en riktigt bra fredag Björn!

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:16

Hej Ingemar, tackar så mycket! Och att jag har så gamla egna bilder beror ju bara på att jag är så gammal..........:-) Vattenhjulet tror jag står kvar, det är ditflyttat som minnesmärke, har aldrig haft en riktig funktion där. Bilen däremot lever nog inte, rostskyddet då....ja, vaddå rostskydd?
Intressant att du nämner Heimo. Min berättelse där är alldeles sann men nu när jag tittat på bilden flera gånger slår det mig att bilden inte alls visar Heimo, det där är ju storasyrrans (som sitter bakom honom) kille då, Gunnar
Tack igen Ingemar!/ Björn T

Svara

Lena Holm 2015-01-30 07:55

Du hade talang redan som ung fotograf. Väldigt kul att få ta del av och det sista gruppfotot tittade jag på en lång stund. Jag har gått igenom mina föräldrars fotoalbum och konstaterat att min pappa var en ganska bra fotograf. Nu funderar jag mest över om jag kan göra något med bilderna.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:20

Hej Lena, vilken kommentar! Lovar, det finns massor av bilder som inte visar ngn talang alls! Det gäller ju att välja....Men det är jätteroligt att gå tillbaka och titta på den egna historien, det är mkt som kommer upp och till min förvåning minns jag otroligt mycket när jag ser bilderna även om jag i förstone minns fel ibland (se vad jag svarade Ingemar). Tack igen!/ Björn T

Svara

yka 2015-01-30 08:08

Det måste vara fint att ha sin bildsamling kvar från den tiden, få titta och minnas. Skön bildkavalkad! Ha en fin dag! Yvonne

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:20

Det är jätteroligt, tack Yvonne!/ Björn T

Svara

ehrsa 2015-01-30 11:12

Hej! Ja, det var inga dåliga "förstabilder! Kul att dom finns kvar, själv har jag inga "förstabilder" kvar.. även om jag svagt kan minnas att det faktiskt togs några, i början på 60-talet.
Hälsn!

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-30 13:21

Hej Jan, vilken fin kommentar, bugar och tackar!/ Björn T

Svara