PAUS I KORSHEDEN
***
Idag åkte jag upp till Korsheden. Det är tre månader sen jag var här. Jag har med mig lite mat för att slippa handla. Den självvalda karantänen har gjort att jag känner mig en smula handlingsförlamad, men jag behövde en paus. En paus från vardagslunken, men också en paus från ansvaret hemma. Jag har konstant dåligt samvete för att jag inte orkar möta I som jag vet att jag borde, jag fixar helt enkelt inte det jag vill och det jag borde. Nu är äldsta dottern hemma så jag kan ta några dagar på egen hand. Om någon undrar så har I en Alzheimerdiagnos sen tre år. Det mesta funkar fortfarande rätt bra och jag är full av beundran hur hon själv möter sina motgångar och sina besvikelser, men jag behövs mer och mer.
*
Bilden tog jag förra gången jag var här, i februari. Stjärnhimlen fascinerar mig alltid, den påminner mig om evigheten, livets utsatthet men också om livets skönhet. Bloggar gör jag ganska ofta för att få försjunka i mig själv då och då, för att få vara i min egen värld en stund. Då och då är en underdrift, egentligen är det alldeles för ofta en ursäkt för att göra något annat, istället för att göra det jag borde. Men nu är det här jag är. Undrar om det inte är Orion därnere vid horisonten förresten.
*
*
Natti, natti.
***
Med bästa hälsningar Gunnar S
Som utan. Framgång försökt fotografera en magnifik och förväntad fullmåne i kväll.
Hälsn!
Visst kan fotograferandet ge tröst och kanske mening.
Nu är min fru inlåst på sitt boende och kommer inte ut. Alla har varit sjuka utom min fru. Oklart hur många som dött, en fin tant gick bort för tre veckor sen. Jag får ju inte komma dit, de släpper in personal men inte anhöriga. Fram till 13 mars var vi ute på stan fem dar i veckan på små promenader och konditoribesök. Det var ungefär vad min fru orkade med och även jag.
Jag kan komma ut och plåtar just nu naturreservat i en Wikimdiadrive de kör under maj. Kommer på det sättet ut i en natur jag inte upplevt annars. Att leverera in bilder där såna saknats känns på något sätt lite meningsfullt.
Vacker himmel.
Och lite andrum för att rensa tankarna är nödvändigt emellanåt..
Med vänlig hälsning/Gunte..
Sten
Jag förlorade min hustru och livskamrat sedan nästan ett halvt sekel för två år sedan, efter bara en kort tids mindre plågsam avslutning. Tiden sedan dess har varit tung. Snacket om att ”tiden läker alla sår” stämmer nog inte – eller det kan vara så att en sådan smäll kräver så lång tid att man inte har den.
Jag undrar ibland vem som drog det korta ståt, och vem som drog det långa? Hon eller jag?
Ta hand om din ”I”. Säkert finns det massor av glädje och fina stunder för många år ännu!
Bästa hälsningar
😊
Ja Betelgeuze, är stor 1 miljard solar ryms inom denna super, superjätte. Den är den 8 ljustarkaste stjärnan så det finns värre. Forskarna säger den kommer att sluta som en supernova inom dom närmaste 100.000 åren, så att det kan hända närsomhelst. Under förra hösten och in på detta året så upptäckte man att stjärnan blev allt ljussvagare, vilket man hade svårt att förklara, men det har visst rättat till sig nu.
😁
Vi vet om denna olyckliga sjukdom och känner med dig. Det är bra att du kan få en efterfrågad paus och att din dotter är där för jer..
Att titta på stjärnor medan du fotograferar dem måste vara ett bra sätt att få lite avkoppling - trevligt foto här.
Med många vänliga hälsningar här från oss i Roskilde / DK.
Mvh. Erik.
Jättebra att din dotter ställer upp och låter dig få åka iväg för vila/samla tankar/ få ro m.m det är du värd och blogga på du Björn :)
Och sist rymden är en mäktigt plats.
I vintras på kvällskvisten runt 21:00 tiden när jag och Maja hade lekt med en boll en stund så lade hon sig ner för att rasta och jag lade mig på rygg bredvid henne och tittade upp mot den mörka klara stjärnhimlen. Där låg vi ett bra tag och njöt. Ett minne som jag alltid vill komma ihåg förhoppningsvis....
Fin bild Björn och ha det så bra nu, allihop :)
Ja men så är det absolut.
Ja det är fint det, rymden är mäktigt :)
Sköt om dig!
Bjarne