ETT SLAGS GATUFOTO - ISRAEL 1980

***

Mest håller jag ögonen öppna för  person- och familjebilder när jag bläddrar tillbaka i negativalbumen, men det finns ju annat. Här dök jag på bilder från en tjänstresa till Israel, bilder jag nästan glömt eftersom jag nog tyckte dom var väldans dåliga då och aldrig gjorde några kopior. Den här gången testade jag vad jag kunde göra och nu tycker nog det finns en smula bildvärde att ta rätt på, trots dålig skärpa och lågt ljus.

*

Var i Israel vi var kommer jag inte ihåg, men i en mindre stad, varken Tel Aviv eller Jerusalem. Det har heller ingen betydelse för att tolka bilderna. Och riktigt gatufoto är det ju inte, men alla bilderna är tagna i direkt anslutning till gatan utanför. 

Vad vi gjorde i Israel? Vi kollade intresset för en ny solfångarteknik (solfångare, inte solceller) där absorbatorn försetts med en våglängdssensitiv ytbehandling......

*

Gatukök för pitabrödsbakning

*

*

*

Vår kontakt i Israel, vi var inte så bra på hebreiska, på ett fik

*

Matställe

*

Smala gränder och gator de flesta

*

***

BAKGÅRDEN - LUDVIKA 1957

***

Nästan varje gång jag tar fram något av de gamla negativen blir jag förvånad över den standard, eller snarare brist på standard, som bilderna speglar. Det spelar ingen roll om bilderna är hemifrån oss, från skolan eller tagna ute på stan. Det spelar heller ingen roll om det är gatufasaderna eller bakgårdarna. Alla bilder skvallrar om en standard som var så långt från dagens att jag undrar om jag verkligen var med på den tiden. Jag har liksom inget eget minne av att det skulle varit låg standard.  Särskilt missnöjda tycker jag inte heller människor var Snarare tvärtom, så här kort efter kriget var det glädjen och optimismen som  jag minns.

*

Just den här bakgården är innergården bakom Stefans, Hendebergs och dom andra affärerna där i centrum.  Den är tagen på sommaren nån gång, jag jobbade extra just på fotoaffären,  Stefans. Stolt och glad över att ha ett roligt jobb några veckor.

*

*

***

SÅ LITE VI VET - LUDVIKA 1958

***

I mitt negativalbum står att den här bilden är tagen 23 maj 1958 kl 15,40. Rolf tar realen vid hal Ludvika. Drygt 32 år senare mördas han på öppen gata i New York. Så lite vi vet. Rolf och jag var klasskamrater genom hela folkskolan, sen hamnade vi i olika klasser. Jag minns Rolf som en öppen och glad kompis. Inte för att jag vet hur det är för er, men med många av mina gamla kompisar har jag minnen av detaljer eller ögonblick som alldeles osökt poppar upp. Jag tror vi var hemma hos Rolf den här gången, kanske var vi tolv eller tretton. I alla fall pratade vi om raketer. Det är väl fortfarande 6-7 år tills Sputnik skjuts upp men Wernher von Braun hade sett till att det amerikanska rymdprogrammet hade startat på allvar. Plötsligt frågar Rolf om jag vet hur raketerna fungerar i rymden, vad ger drivkraften? Nja säger jag, det är väl raketstrålen som liksom skjuter ifrån, ungefär som när man ror. Jamen säger Rolf, det är vakuum i rymden, där finns inget att skjuta iväg sig från, inget som håller mot. Nej just ja, det var ju konstigt.  Men om du ligger helt stilla med en eka och så dyker från aktertoften, har du tänkt på att ekan sticker iväg åt andra hållet? Jag kände att det var nå´t jag också borde begripit tidigare, men nu visste jag. Summan av rörelsemomentet är alltid noll för systemet, eller oförändrad då. 

*

Några år senare tog vi studenten och försvann åt olika håll. Och jag visste nog inte mycket om Rolf förrän jag läste om mordet i New York. Ingen vet varför eller av vem. Rolf var där på tjänsteresa, han var bosatt på Bahamas, eller någon av de andra karibiska öarna, gift och med två barn. Tror han var honorärkonsul eller något liknande där och var alltså i  New York på tjänsteresa. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Men vi var båda födda 1940 och 1990 var min barn 15, 19 och 22.  Hans kan väl varit ungefär lika gamla.

*

Både I och jag har varit lite extra intresserade av den här familjen, dels för att Rolf och jag var klasskamrater men också för att I var tillsammans med Rolf yngre bror Bo innan vi började sällskapa. Det äldre paret bakom Rolf i bilden är Rolfs farföräldrar, Stefan Andersson med fru. Jag vet att jag berättat om den här bilden tidigare men det gör mig inget, nu dök bilden och hela historien fram igen. Stefan Andersson var den som startade affären Stefans i Ludvika, glasögon, optik, kameror och en juveleraravdelning och det var så klart den fotoaffären jag jobbade på ibland. Farfar Stefan var ledande optiker i landet och startade bland annat en skola för optikerutbildning , Stefansskolan, i Borensberg. Men 1958 var det Rolf pappa Stig som drev affären med uppdrag på riksplanet, tror han var ordförande i Industri- och Hantverkarförbundet under ett antal år

*

Men vad är det Leonard Cohen sjunger i en av sina låtar, A Thousand Kisses Deep:

You win a while, and then its done

Your little winning streak

Jag ska fatta mig kort men Rolf bror Bo blev sjuk och rullstolsbunden några år efter att I och jag börjat vara tillsammans. Mamman  fick cancer och fick amputera ett ben  och hela familjen var borta när också Rolf mördades. Jag hoppas jag inte sårar någon genom att berätta, men hela familjen är död sen många år och  dom enda efterlevande är Rolf barn i Karibien. Och skulle någon släkting läsa vill jag bara säga att jag är glad över att ha känt en så dynamisk och kraftfull familj som fick ett så tragiskt slut

*

*

***

MOLOTOV I KÖPINGS HAMN 1959

***

Här ligger det lilla  ryska handelsfartyget Molotov i Köpings hamn 1959, gissningsvis lastar det det salpeter eller nå´t sånt.  Egentligen hade jag tänkt ta den som utgångspunkt för att ta upp Jerrys funderingar om fotografins utveckling men  klockan är för mycket, vill komma i säng i rimlig tid i kväll. Fast det är ju inget jag kan så mycket om, jag tänkte bara ställa några motfrågor. Har måleriet blivit bättre  på senare tid tex? Är Picasso bättre än da Vinci? Och dom där impressionisterna, Monet och Cézanne och company, var inte dom pictorialister egentligen? Även om dom softade till dukarna lite? Och hur är det med litteraturen egentligen, är det Dostojevskij som är bäst eller? Och nog var väl Fröding bättre än Tranströmer? Fast han fick  ju aldrig nobelpriset så han kanske inte räknas.

*

*

***

DET ÄR MYCKET VI INTE BEHÖVER

***

Det har slagit mig de senaste veckorna att trots  att samhället "stängts ned" och resor nästan upphört tycks det på det stora hela inte gå någon egentlig nöd på oss. Jag talar nu om oss som (hittills) inte drabbats direkt av viruset och om oss som inte bor i  dom fattigaste delarna av världen. Tävlingsidrotten är i princip borta (fastän folk både idrottar och motionerar), live-underhållning nästan borta (fastän folk lyssnar på musik, läser och ser konst), privatresandet med flyg till semesterorter är i princip borta, klädinköpen har rasat, bilinköpen har rasat.  Jo, jag vet, ekonomin har också rasat. Matförsörjningen tycks däremot fungera och konsumtionen ökar. Sjukvården och äldrevården behöver mer resurser, skolan och polisen också. Jag hoppas fler delar liknande insikter när nya företag startas och kommunala och statliga budgetar läggs.

*

*

***