HENNE GLÖMMER JAG INTE - 1959

***

Det är i dagarna 70 år sen 2:a världskriget i Europa slutade i och med Tysklands villkorlösa kapitulation. Av en händelse sitter jag ikväll och skannar gamla bilder från 1959 och hittar ett helt gäng bilder från en större fest. Det visar sig vara mammas 50-årsfest som hölls på hennes födelsedag den 27 februari 1959. Middag på gamla fina Stadshotellet i Ludvika och sen efterfest hemma i lägenheten. Jag var både deltagare och fotograf förstås, 18 år, skulle bli 19 i november.

*

Det visar sig att jag känner igen i stort sett alla gäster som ju är pappas och mammas närmaste bekanta plus mammas släkt. Men ett ansikte fångar mig direkt jag ser det - Carmen Forsells. Hennes historia är starkt kopplad just till 2:a världskriget och både hennes historia och hennes person har gjort ett starkt och oförglömligt intryck på mig. Alltid glad, alltid sprudlande, talade alltid med hög men behaglig röst. Här sitter hon

*

Hon bodde då i samma hus som vi, två trappor upp, med man och barn som jag återkommer till. Liksom jag spelade hon piano, men medan vi hade ett vanligt piano hade hon en flygel däruppe, en flygel som jag älskade att spela på. Det lät både mer och vackrare på den, särskilt när man öppnade locket.

*

Tror att hon var några år yngre än mamma, kanske är hon 45 här. Och då, 1959, hade jag sällskap (som det hette) med hennes dotter, Irmelin. Irmelin von Maydell, baronessa. Men låt mig ta det från början

*

Carmen kom från Estland och hette före kriget Carmen von Maydell och var mycket riktigt baronessa med stort gods. Och utan att komma ihåg några detaljer levde hon ett liv som man kan tänka sig att en baronessa på ett stort gods i Estland gjorde före kriget. Två barn fanns i äktenskapet, en son född 1939 och en dotter Irmelin född 1941 eller -42. Hennes man dödades under kriget och godset beslagstogs. Utan tillgångar överhuvudtaget flydde hon, som jag kommer ihåg av vad hon berättat till stor del till fots. Under flykten  dog också sonen och så småningom kom Carmen och Irmelin till Sverige.  De kom först till Göteborg och där träffade hon en svensk flygare och resultatet blev ett barn till. Så småningom tog dom sig till Ludvika där Carmen arbetade som hushållerska och bodde med Irmelin i ett rum bakom köket i det första hushållet. Och Carmen tvättade, skurade, städade, lagade mat för i stort sett boendet, lön var knappt någon.

*

Om det var samma hushåll hela tiden vet jag inte, kanske bytte hon hushåll, men så småningom blev hon hushållerska för den man hon senare gifte sig med och blev Carmen Forssell, så som vi kände henne. Han var skild men hade tre barn i sitt tidigare äktenskap och tillsammans fick dom så småningom också ett, där fanns alltså många konstellationer.

*

Jag har skrivit om den livsglädje jag ser hos barn, här fanns den obruten hos Carmen efter att ha förlorat man och barn, en fantastisk tillvaro och samtliga ägodelar över huvud taget, och flera år var ensam med ett barn i en jungfrukammare bakom köket i någon annans hushåll. Det fixar inte alla.

Hon älskade fester och hon älskade att sjunga och gärna uppträda på fest, alltså sjöng hon också på mammas 50-års fest, här vid pianot som nu står hemma hos oss

*

Eftersom jag tar mammas 50-års fest som utgångspunkt visar jag några bilder till därifrån, först mamma såklart

*

Här är pappa, längst till höger av männen, med en cigarr i handen

*

Tror att alla män här rökte cigarr, kanske inte så nyttigt, men det ser ut som dom har trevligt

*

Och det ser ut att kunna vara trevligt också utan cigarr, här är min storasyster Sigbrit längst till vänster

*

Sist vill jag gärna visa en bild av ytterligare en person jag beundrar, min morfar Andreas. Såklart var han med, född 1872 och alltså här 87 år

Tack för ikväll!

***

2015-05-12 23:50   Tomasz

Vilket fantastiskt blogginlägg! Både berättelse och bilder förtjänar ett pris tycker jag, men här kan jag bara säga tack för att du delar med dig!

/Thomas

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 00:24

Tackar ödmjukast Kai, jätteroligt att du gillar bloggen!/ Björn T

Svara

2015-05-13 00:26   Björn Wångblad[BF]

Trots att jag inte känner någon av de omnämnda njuter jag av att se de fina bilderna och läsa din historia om baronessan och din släkt.

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:46

Tackar Björn, uppskattas!/ Björn T

Svara

2015-05-13 00:47   alf109

Fina bilder och en intressant berättelse. Jag tror att vi idag lätt missar att dokumentera såväl fest som vardag på ett tidsbeständigt sätt, alltså de bilder som blir viktigast med tiden. :)
-affe

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:47

Tack Alf, visst är det så! Har liksom också sett att ju äldre detaljer som vackra grässtrån, daggdroppar och solnedgångar är desto mindre intressanta är dom. Med personbilder är det precis tvärtom!/ Björn T

Svara

2015-05-13 00:57   präntare

Fin berättelse i ord och bild ur ditt liv, baronessan och hennes öde tog jag till mitt hjärta.
/H-Å

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:48

Stort tack Hans-Åke!/ Björn T

Svara

2015-05-13 02:17   gorred

Underbar berättelse, i såväl ord som bild! Tack säger också jag för att du delar med dig.

Och där ser vi hur viktigt det är att vi dokumenterar oss, även i vardagen.

Hälsningar/GöranR

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:50

Bugar djupt för din fina kommentar, tack Göran!/ Björn T

Svara

2015-05-13 06:40   kunert

Fint inlägg med en bra minnes berättelse, det gillar jag!
Kul när man plockar med dom gamla negativen och albumen, poppar upp massor
av trevliga bilder och händelser.

Må gott!
Kenneth

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:50

Tack för det Kenneth, skoj att du gillar bloggen!/ Björn T

Svara

2015-05-13 08:18   pic-tor

Väldigt intressant berättelse illustrerad med fantastiskt fina bilder. Sådant här vill jag se mer av.

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:51

Mycket och många tack Torbjörn!/ Björn T

Svara

2015-05-13 09:59   Margareta Cortés

Det var en berättelse det. Från att ha varit baronessa med gods och säkert betjäning till att själv vara den som servar och jobbar för brödfödan. Kan inte ha varit lätt och att dessutom inte bli bitter är stort.
Fina bilder från festen. Bilder på släkt och vänner som blir till de viktigaste.

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:52

Tack Margareta skoj att du gillar bloggen!/ Björn T

Svara

2015-05-13 10:29   Ingemar Svensson

Fantastiska bilder och mycket underhållande text, även om där finns en lite mindre trevlig historia. Det är verkligen trevligt att få ta del av privata familjebilder. Det finns både namn och en historia bakom nästan varje ansikte. Jag upptäckte så sent som för att år sedan att bara 200 meter från mig bor en man som snart fyller 80 år. Han nämnde kort i flykten till mig att han flydde till Sverige från Tyskland under 2:a världskriget med pappa, mamma och sin bror en natt. Hans mamma dog flykt natten. Mer ville han inte berätta, det var nog en upplevelse han försökt glömma i alla år. Tack Björn, och vilka fina bilder med mycket bra kvalité dessutom.

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:54

Stort tack Ingemar! Och visst är det precis så, varenda människa har sin berättelse, som nog alla är spännande bara man gör sig tid att lyssna!/ Björn T

Svara

2015-05-13 11:50   ehrsa

Ja Björn, det är bara att instämma i vad de andra har skrivit! Du har verkligen en bildskatt från ett par generationer före oss! Kul! Väldigt skarpa och fina bilder dessutom!
Hälsn!

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:54

Tack Jan, uppskattas!/ Björn T

Svara

2015-05-13 16:59   Bengt-Åke Strengberg

Mycket trevlig läsning och kanonbra kort. Det lönar sig att bevara gamla bildskatter. I detta fall blev det en femtioårs-fest på nytt.

Tack Björn från Bengt-Åke (född 19 nov. 1941)

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:55

Stort tack för fin kommentar! Du är ganska precis ett år yngre, jag är också född i november, noga räknar den 2:a/ Björn T

Svara

2015-05-13 18:24   Mikael Jakobsson

Fantastiskt med dessa gamla bilder som man har bevarat. Fina minnen och en bit historia. Trevligt!
Ha det fint!

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:56

Hej Mikael, tack för din trevliga kommentar, uppskattas!/ Björn T

Svara

2015-05-13 21:50   Dubbelolle

Härlig berättelse om tider som flytt, mycket imponerad av din fotokonst, med blixt dessutom - väldigt fint! Må gott, LO

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 22:58

Hej LO, mange tack! Har ju stor hjälp av att skanna in dom, det är ju så lätt att ändra kontrasten och tona ner det skarpt vita som är närmast i datorn. Bilderna blir ju bättre här än vad jag kunde göra dom på papper ursprungligen.

Svara

2015-05-13 23:24   Gun-Inger Arvidsson

Tack själv.
En text som berör likaså dina bilder.
Dessa bilder är så värdefulla för så många även för oss som inte känner
personerna.
Din morfar är så gullig.
Ha nu fin dag i morgon på alla sätt.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-13 23:34

Tackar Gun-Inger, din kommentar glädjer mig! / Björn T

Svara

2015-05-13 23:57   Lena Eriksson

Nästan vackra bilder tycker jag...vackert svartvita, mycket behagliga för ögat...snyggt komponerade och så allt det mänskliga; blickarna, skratten...samvaron. Gillas mycket! Så roligt för dig att ha dessutom. och kul att du visar här...

PS Glömde att tacka för berättelsen!
Trevlig torsdag!

Besvara

Svar från Khalad 2015-05-14 18:53

Tack Lena, roligt att du gillar dom! Och jag gläds också när jag ser bilderna, det ser genuint roligt ut!/ Björn T

Svara

2016-12-05 17:54   Cas Forssell

Bäste Björn,
Tack för så fina rader om min mamma Carmen. Själv var jag 4 år vid tillfället och förmodligen hänvisad till mitt rum. Mamma Carmen gick bort vid 93 års ålder. Det sista hon sa till mig var tre meningar.
- Clas, vem skall nu ta hand om dig?
- Tala med mig, men jag kommer inte att svara.
- Jag vill dö nu men vet inte hur det är, Faaan.

Sen log hon. Jag är henne tacksam för allt.

Tack igen Björn. Bästa hälsningar Clas Forssell

Besvara

Svar från Khalad 2016-12-05 21:36

Hej Clas, jätteroligt att du hittade hit och tack för att du ville kommentera! Jag skriver en kort mail direkt till på den adress du anger här. Om du var 4 då, 1959, borde du alltså vara 61 idag? Jag är 76. Jag hälsade på Carmen en gång när hon bodde i Tylösand, jag hade ett tjänsteärende i närheten någonstans.
Underbart att läsa din berättelse om hennes tre sista meningar, jag kan höra hennes Faaan med svag svag brytning, det har jag hört henne säga många gånger./ Björn T

Svara

2016-12-27 12:24   Dorrit Olander von Renteln

Hej Björn, jag läser med stor tacksamhet det Du skrivit och Carmen var min mamma så jag är mycket intresserad av det Du skriver. Jag blir också förbryllad men det vill jag ta med Dig så på något sätt vill jag komma i kontakt med Dig. Med hälsningar från Dorrit Olander von Renteln

Besvara

Svar från Khalad 2016-12-27 12:59

Hej Dorrit, vad roligt att hör av dig! Glädjer mig att du tycker om det jag skriver. Kanske har jag också skrivit något jag minns fel eller helt enkelt fått om bakfoten som förbryllar dig. Kontakta mig gärna, antingen på mail [email protected] eller på mobilen 0705-231707. Många hälsningar/ Björn T

Svara