DET HÄNDER.....
***
....allt oftare att jag känner mig som den gammelman jag är. Just ordet gammelman har för mig en alldeles speciell klang. En gammelman är för mig inte bara en äldre man, en gubbe, utan någon som har släppt/ tappat drivet och som inte fyller dagarna med aktiviteter, varken trädgårdsjobb eller pensionärsresor, som försjunker mycket i egna tankar. Det kanske låter negativt men min grundkänsla är inte alls negativ, ordet står också för någon som inte längre vill/ behöver tävla om varken det ena eller det andra, inte vara duktig och där den under ett långt liv uppbyggda fasaden inte längre är viktig. Som gammelman får man gärna sitta i skuggan av en syren eller något annat vackert träd och bara njuta av det som är runt omkring. Jag har en förebild i min morfar Andreas, född -72. Alltså 1872.
*
Här är det skönt att vara, en stund och ett liv
*
Morfar Andreas 1955, 83 år (bara några år äldre än jag) där han sett till sin hustru Olgas grav vid Nedre Ulleruds kyrka (Deje)
*
***
- vad har du gjort idag?
- inte ett skit
- men gjorde du inte det igår?
- jo, men jag blev inte färdig
Jag tycker man gör det man känner för helt enkelt.
Det första jag gjorde när jag gick i pension det var att bygga ett uterum och göra om köket i Danmark. När detta var färdigt gick jag ner i stund by mode och satt och luktade på våra blommor. Två år senare köpte vi en koloni som gud glömde, det blev ett års totalrenovering av hus och trädgård, därefter är det nu något år med att lukta på sina blommor. En vanlig dag nu när det är bättre väder är foto från kl 7-10 och därefter har man hela dagen till att lukta på blommorna, jag skäms inte för det. Utöver att lukta på blommorna så lagar jag maten också, man tar dagen som den kommer, kan inte bli bättre
Jag har sett många gamla brunblekta bilder på äldre män i finkostym som suttit i en bekväm stol hållandes i sin käpp, och fickur i västen och släkten samlad runt omkring med ett leende. Under bilden har det flera gånger stått morfar/farfars femtiårsdag.vid sommarhuset.. Vi plåtar på ett tag till tycker jag.
Fin bild på din morfar.
/ Bengt H
Det är skönt att få "äga" sin tid och göra det som behagar. Njut av nu och sitta där under sitt träd och bara vara en stund eller dag
Men förstår det handlar om det inre mentalt tänk. Det tar tid olika för olika individer. Det kan vara som en slags sorg en process som för det mesta går över i ny fas eller accepteras. Sådana faser finns genom hela livet men vi är olika och tar oss igenom det olika också. Det får bara inte bli grubblerier de leder inte nån vart.
Jag sj lyssnade väldigt mycket på min farmor klok vis och hanterade livet som få efter väldigt mycket hon fick gå igenom och ändå otroligt sorglös och accepterande. Nu bär jag henne i minnet som en av dom vackraste själar.
Må gott Björn
Hälsningar Jörgen
- hawk
Mamma hade en gåta som pappa inte gillade. Vad är det alla vill bli men ingen vill vara?
Pappa ville inte alls bli gammal och blev det inte heller. Han var väldigt tidig i dagens attityd att man ska hålla sig i gång och vara så ungdomlig det går. Hans syskon blev vuxna tidigt och blev medelålders tidigt men sen hände ingenting med dom på många decennier, dom förblev medelålders, mot slutet lite drygt så.
Själv tyckte jag att det var jobbigt att fylla år och få en ålder som börjar på 8, men än så länge känns det OK fast det gnisslar en del här och där. Fotohobbyn är bra, man kommer ut med kameran och kan sen försöka göra nåt snyggt i datorn och att titta på och kommentera andras bilder här på fs känns bra..
Det är klart att det är bra att hålla igång efter bästa förmåga, få är det väl som tycker att det inte passar sig för oss äldre, vi får verkligen göra det vi vill. Men jag tycker mig också märka att det finns en tendens till att tycka att vi bör hålla igång, vi bör hålla oss så unga det går så länge som möjligt, vi bör inte bara låta åldern ha sin gång. Det kan ju bli att betyda att inte ens när vi är äldre får vi släppa på kraven.......
Som flera av de andra kommentatorerna säger här - det är en stor skillnad mellan att vara gammal på din morfars tid och i din / vår tid. Detta gäller livsstil, tänkande och arbetssituationer.
Jag tittade på en intressant TV-show om var några "forskare" fick reda på att människorna i ett bälte tvärs över kloden från en liten grekisk ö Ikaria över Sardinien - ett litet ösamhälle och vidare till en liten förort till San Francisco - Loma Linda , blev över 100 år gammal !!!
Vad jag ville berätta i samband med din text var en liten anekdot från programmet:
En gammal fiskare satt vid hamnen när en amerikansk turist gick förbi som frågade hur fisket gick och hur mycket han kunde fånga på en dag. När fiskaren svarede - sa amerikanen att om du nu köpte några båtar mer och hyrde några människor, kunde du luta dig tillbaka och sitta och göra ingenting - ja men det är precis vad jag gör nu :-)
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Här fick jag dessutom tillfälle att visa bilden på morfar en gång till. Han var skollärare i Sunnemo och fick där fyra barn med sin Olga, mamma född 1909 var näst äldst. Jag minns morfar väl, mormor också för den delen. Men morfar är liksom min dörröppning till 1800-talet, till den gamla världen, världen före alla nymodigheter. Den som en del kallar den gamla goda tiden men som i verkligheten mest bestod av fattigdom, hårt slit och knappa villkor.
Sten