Tack Gunnar, visst finns de folk här men också många tomma gårdar och brukade marker/ Björn T

Intressant att läsa alla era kommentarer, int minst din Johan eftersom jag har uppfattat dig som eftersinnande och reflekterande. Sammanhanget tror jag alltid finns där, oavsett om man har tänkt på det medvetet eller inte.
När du säger att du vad det gäller kvalitet kan uppleva raka motsatsen till det jag upplever gissar jag att du tänker på vad jag skrev om vackra perfekta bilder med lysande teknik, som jag lite tröttnat på. Men inte heller jag ser någon motsättning i det, tvärtom, det är bara ett exempel på det subjektiva. Men egentligen är det inte det tekniskt välgjorda i sig jag tröttnat på, det är avsaknaden av budskap eller innehåll där jag ibland får för mig att den tekniska perfektionen i sig ersätter innehållet, och det gillar jag inte. Men kanske finns där budskap jag inte uppfattar så det skulle aldrig falla mig in att påstå att det är dåliga bilder. Önskar dig en fin fortsättning på det nya året Johan!/ Björn T

Björn, Jag har nu läst vad du skrivit igen, tagit mig god tid och reflektera vilket jag inte brukar eftersom problemet eller konflikten i en text rätt snart brukar framstå och jag utvecklar sen mina egna idéer utifrån detta. Jag vet inte om du menade att min kommentar inte var eftersinnad och reflekterande (du använde "har uppfattat dig som..."). Det kanske jag läser in och du ställer dig frågande till den motsättning jag ser mellan din utsaga, som jag hittar i första stycket, med min egen syn på kvalitet eller "bra" foto. Antagligen hänger jag upp mig på den sista meningen i det stycket där du skriver att "...det är subjektivt" dvs allt är subjektivt vad gäller kvalitet. I andra stycket lyfter du fram "syftet" och sammanhanget som viktigt. I tredje stycket mot slutet, utan att direkt säga det, vänder du dig mot de som tycker att det marknadsmässiga (eller populära) skulle stå i motsättning till det "riktiga". Senare skriver du att du "retar dig på detta", att bilder inte har ett budskap.

Motsättningen som jag själv upplever, för att utveckla det, handlar om bilden eller fotot i sig. Som bildskapare har jag alltid använt och jobbat med dels min egen känsla för bilden, men också idén om att en bild har en egen kvalitet, någonting som finns utanför mig. Det kanske låter metafysiskt men är det egentligen inte. Antagligen finns det rationella förklaringar till det. Ett exempel på hur detta kan fungera är att jag t ex kan ogilla en bild men samtidigt uppleva bildens kvaliteter. Det är en bra bild men den talar inte till mig. Ibland kanske jag kan säga att det i sig enbart handlar om att bilden är tekniskt bra, men ibland är det något annat. En bild kommer till liv. Ungefär som en ovän man helst undviker trots allt kan utöva en kraft på en själv. Jag tycker om Per Kirkeby, den abstrakta målaren. Han utvecklar mycket tankar kring detta i sina skrifter, om en bilds integritet och inre kvaliteter, som inte är direkt kopplade till konstnärens egna böjelser.
Ett annat exempel är Picasso som t ex min mor hatar. Bara hon hör hans namn blir hon uppretad och det är inte mycket som får henne att bli uppretad. Hon är i 80 års åldern nu men reagerar likadant. Jag har funderat mycket på det. Hon blir provocerad av hans barnsliga måleri. Många förstår inte hur det kan vara bra konst. För mig däremot är han ett geni. Varje linje han gör på duken är laddad med kraft och uttryck. Det är kvalitet för mig. Hon" förstår" inte heller bilderna. Men det hänger kanske ihop med det första. Att konstnären/fotografen sätter sig över betraktaren, förbryllar och upprör utan att förklara sig. Att säga "jag förstår men du förstår inte". Det finns en provokation där som nog är roten till min mors irritation. "Det är väl inte konst, det liknar ju inget. Vad betyder det. Det kunde ju jag gjort." osv Eftersom bilden inte är avbildande eller ordentligt avbildande, blir budskapet otydligt eller helt obefintligt.

Motsättningen kanske ligger i att jag inte bryr om en bild har ett budskap eller inte. En bild utan budskap kan ha andra kvaliteter. Du skriver att du retar dig på det. Men jag förhåller mig inte speciellt intellektuellt till bilder/foton i utgångsläget. Jag letar inte efter ett budskap men hittar jag ett så tar jag det till mig. Hittar jag inget, låter jag bilden tala ändå. Som sagt, det handlar inte enbart om estetik och teknik utan om en inre förtätning en bild kan ha, nånting ej påtagligt. Men du nämner också detta att du själv kan se på bilder och uppleva dem så här, att de har något som du inte kan direkt peka på. Jag är inte riktigt säker på att jag förstått dig i alla avseenden. Det är inte helt tydligt men det är ett så stort område att utreda och jag har inte gjort det många gånger i skrift. Bara att sitta här och spendera en god stund på morronen med att reda ut tankar och ideér som jag har kring detta, har varit mycket berikande. Jag lägger ingen kritik i hur du upplever bild. Jag ville bara relatera till din text. Samtidigt vill jag säga att jag uppskattar personer som dig som lägger ut texten, problematiserar, säger vad de tänker men också kan diskutera ståndpunkter. Jag uppfattade inte direkt ditt svar som en försvarstext men kanske kändes det som att du inte riktigt fångade vad jag menade och/eller jag inte beskrev eller utvecklade min ståndpunkt (och den där motsättningen) tillräckligt väl.

När jag nu skrivit detta, känns det likväl som jag missat mycket av mina egna tankar och inställningar i ämnet men också missat hur du beskriver din syn. Förhoppningsvis är det bara en känsla.

mvh
Johan

Hej igen Johan, låt mig direkt säga att jag inte menar något som helst negativt med uttrycket att "...jag har uppfattar dig som reflekterande och eftersinnande...." eller att du inte skulle vara det i just den här kommentaren. Att jag säger just "...jag har uppfattat dig som..." är bara ett uttryck för att jag försöker undvika att göra generella kommentarer eller påståenden om både bilder och personer utan i görligaste mån uttrycka att det är min personliga uppfattning.

Också jag har självklart många reflektíoner och aspekter på foto och bild fortfarande outtalade men jag tror att det blir för långt för mig att göra det fullständigt här. Enda tillägget jag känner att jag vill göra är detta med budskap. Jag kan inte se att jag skrivit att jag retar mig på bilder utan budskap, det gör jag inte. Men bilder där jag inte uppfattar någon annan mening än att dom är tekniskt perfekta har jag tröttnat på. Med budskap menar jag inte att det måste finnas ett genomtänkt och medvetet syfte från fotografen att förmedla ett visst budskap. Jag använder ordet budskap helt enkelt som synonym för att säga att bilden måste ha något att säga mig, dvs att jag ska känna något för bilden. Det behöver definitivt inte vara vackert eller skönhet. Precis som du säger det kan lika gärna vara obehaglig eller tom avsky. Och viktigast är ju att om jag uppfattar ett budskap eller inte, så som jag här förtydligat vad jag menar, beror ju minst lika mycket på mig själv som på fotografen. I min värld åter igen ett uttryck för hur personligt detta med foto och bilder är.

Många hälsningar/ Björn T

Hej Torbjörn, tack för din kommentar! Jag tror jag förstår vad du menar men gissar att det är svårt att definiera vad som är det väsentliga i vars och ens stilar. Dom olika stilarna formas ju av i vilka miljöer vi finns, vad som intresserar oss i dom olika miljöerna, hur vi väljer att uttrycka oss och är väl helt enkelt ett uttryck för vilka personer vi egentligen är? Hade jag vuxit upp i Sthlms innerstad hade nog dom flesta av mina bilder sett annorlunda ut, även om jag i grund varit samma person. Eller hade jag det? Önskar dig en fin fortsättning på det nya året!/ Björn T

Tack Micke! Det här med syfte - inte för att försöka övertyga dig om något vill jag ändå utveckla min syn lite till. Inte heller jag har något medvetet, genomtänkt syfte just när jag tar de flesta bilder. Ändå tror jag att jag för det mesta faktiskt har ett syfte. För att det är roligt, för att memorera en plats eller en händelse, för att få "utlopp" för en känsla, för att se om jag kan beskriva det jag ser eller det jag känner när jag ser det jag fotar. Och även om jag bara skulle "slöfota" av nån slags vana eller för att få tiden att gå, lägger jag sen ut bilden här i en blogg på FS har jag gjort ytterligare en medveten handling för att visa bilden, så något slags syfte måste jag ju ha, medvetet eller inte, genomtänkt eller inte. Drivkraften/ syftet med att lägga ut bilder här för mig är såklart att synas, att kanske få någon slags respons, att berätta något om vem jag är och vad jag gör. Att helt enkelt försöka kommunicera med andra om hur jag upplever livet och världen. Kanske låter det självupptaget men varför skulle jag annars offentligt publicera bilderna här. Tack för trevlig konversation och Gott Nytt!/ Björn T