LAXSJÖN, TUNA HÄSTBERG OCH IDKERBERGET

***
Södra Dalarna är verkligen översållat av gamla gruvor, hyttor, smedjor och andra rester från de senaste seklernas näringsverksamheter. I går gjorde vi turen till Tuna Hästberg, Idkerberget och Laxsjön, ungefär en timme bort från Korsheden

*

Idkerbergets gruva var verksam ända fram till 1977. Verksamheten startade under andra halvan av 1700-talet men storskalig brytning av järnmalm inleddes först 1902. Produktion låg då mellan 50 000och 100 000 ton.

*

Laxsjön, rester av en gammal kolbod

*

Som vanligt blir jag fascinerad av slaggstenen i hyttans  gamla murar, Laxsjön

*

Mest intressant i Laxsjön är den gamla arbetarbostaden. I denna bodde ett tjugotal familjer i enrumslägenheter, alla med en järnspis och öppen eldstad

*

Tyvärr ganska rörigt invändigt och mest förråd för gamla saker. Det här rummet ändå något sånär likt hur det var

*

Väggarna är visserligen tjocka men homogena stenväggar gav inte mkt till isolering

*

På vägen tillbaka stannade vi en av bäckarna i området

*

Nere i Tuna Hästberg stannade jag också vid guckusko stället. Visserligen två månader för sent att se några blommor men bladen är fina dom också

*

***

STOLLBERG/ V:A SILFBERG

***
Också i torsdagskväll gjorde vi en runda i känd  bergslagsbygd. Det var den varma dagen och att sitta i bilen ett par timmar var ren njutning. Eftersom I numera varken läser eller sitter med en läsplatta av något slag är det för henne en chans att för några timmar se något mer än dom invanda interiörerna och utsikten från altanen. Hon är intresserad av det vi ser och frågar mycket. Hon känner också igen sig på platser där vi kanske inte varit på ett år, det tycker jag är intressant. Jag menar, när vi åkt bil i några minuter kan hon inte föreställa sig varken Korsheden där vi är nu i sommar eller var vi bor fast, Finspång. Synintrycken däremot triggar minnet direkt.

*

Vi åkte på 66:an mot Smedjebacken och tog in mot Flogberget vid Lernbo. Gruvorna där avstod vi från men stannade till vid gården som kommer strax efter. Jag har flera gånger funderat över vad som ser ut som  en liten "gårdshytta" med hög slaggstensskorsten.. Jag ser inget namn vid gården, som verkar bebodd, och har inte sett den utmärkt på några kartor. Någon som vet? Första bilden nedan.

*

Valde att fokusera på rallarblomstren i stället för skorstenspipan.

*

Vi åkte vidare mot Ludvika över Silfberg och passerade sjön här. Svaret på den svenska drömmen om en sommarstuga kanske?

*

I Silfberg tog vi av upp till Stollbergsgruvorna. Jag gillar känslan däruppe, medeltiden känns nära. Gruvverksamheten började redan under 1100-talet. Gruvorna kallades ursprungligen Väster Silfberg. Stollbergsområdet tillhör Sveriges rikaste mineralfält. Utsikten, skogarna, sjöarna, gruvhålen, varphögarna, de rödfärgade stenarna, allt bidrar till känslan

*

Ungtall med varphögen bakom

*

Många, många hundra års brytning har gett stora varphögar

*

På sina ställen reser sig de bara klipporna trädhöga och färgerna skvallrar om att det är inte bara gnejs och granit

*

Samma sak gäller dom lösa stenblocken

*

Dom svartvattnade tjärnarna omgivna av sommargrönska och slagghögar. Under osannolikt slit skapades här grunden för det moderna välfärdssverige. 

*

Här finns möjlighet att med guide ta sig in till en ort som mynnar ut i ett av schakten. Detta har vi aldrig gjort. Trots bakgrund som materialfysiker kom jag inte ihåg alla symboler för metallerna (egentligen, eller från början, himlakropparna) som brutits här. Och ett frågetecken står kvar även efter att ha googlat: Från vänster

Silver

Bly

??? Tar gärna emot förslag. Zink kanske, har åtminstone också brutits här

Guld

Koppar

Järn

*

***

I HJÄRTAT AV BERGSLAGEN - GRANGÄRDE

***

Nog för att Söderbärke är vackert men Grangärde.........Nej, varför ska man jämföra, alla jämförelser är av ondo, allt har sitt eget värde. Idag har jag tillbringat en stor del av dagen i Grangärde, tanken var att bland annat försöka få en bra bild av sjömagasinet och åkte därför såpass tidigt att jag hade solen på den sida som vätter in mot Grangärde. Det hade jag, men jag hade glömt att solen nu står så lågt att dom stora lövträden strax intill skuggar framsidan så det blev inget bra idag heller. I stället blev det en promenad i byn och så småningom kaffe och en köttbullsmacka följt av en bit blåbärspaj  i solen därborta vid musteriet, gott och skönt i solen. Därefter en tur förbi Malingarna och sen  förbi Västansjö och runt Bysjön. I stället fick det bli några bilder från andra sidan tvärsöver sjön med tele. Med så långt avstånd och nästan 20 C blir det inte den där riktiga finskärpan men Grangärde duger att titta på ändå!

*

Grangärde med sjömagasinet sett från andra sidan Bysjön

*

***

ROUTE 66 OCH FLATENBERG

***
Nej, inte den 400 mil långa 66:an från Chicago till Los Angeles, det här ett stopp på riksväg 66 som går från Västerås upp förbi Sälen och Norge, 34 mil ungefär. 66:an är den enda större väg som passerar Söderbärke. Igår, påväg hem från Hagge strax intill, blev det en liten solsnutt så jag var tvungen att stanna, alldeles strax efter Smedjebacken, Flatenberg heter det tror jag. I alla fall ligger Flatenbergs gamla hytta alldeles härinne. Och det är ju en trakt jag väldigt gärna visar bilder från, det är liksom hjärtat av Bergslagen, hjärtat i gamla Sverige, hjärtat i den ekonomi som gjort Sverige till vad det är, en modern industrination. Åren mellan säg 1650 och 1950, eller 1970 för att vara noga, är en svensk industriell guldålder. Eller järnålder då.  Det var skogen och malmen som skapade Sverige som nation vågar jag påstå. Järnet och stålet var hårdvaluta, giltig i alla världsdelar. Fortfarande spelar såväl skog som malm/järn stor roll i vår ekonomi, men inte tillnärmelsevis så stor som under guldåldern. Jag har faktisktt inte klart för mig vilken bransch som exportmässigt är viktigast idag. Musik kanske?

*

Alla tre bilderna är tagna från parkeringsplats på 66:an utanför Flatenberg, men jag gillar själv bilderna. Ljuset var fint och jag tycker bilderna säger något om den bergslagska landsbygden. Det är inte i första hand jordbruksgårdar vi ser utan gamla bergsmansgårdar, säkert kopplade till hyttan här. Det är inte heller den stora ödemarken, vildmarken, utan kulturbygden vi ser. Visst finns det tätorter alldeles i närheten, Smedjebacken, Ludvika, Fagersta och lite längre bort Borlänge och Falun, men det är långt till city, Operan och Dramaten. Jag valde att inte skära bort  vägen, 66:an, i bilderna, just här tycker jag den ska vara med

*

*

*

*

***

ULFSHYTTAN - SLAGGSTEN OCH INDUSTRIHISTORIA

***

Nån gång somras började jag intressera mig för alla vackra slaggstensbyggnader som finns här runtomkring i Bergslagen. Min tanke är framförallt att samla lite eget bildmaterial på vackra byggnader, ruiner och detaljer med slaggsten som utgångspunkt eller bas, inte att skriva någon slags industrihistoria. Ändå är det roligt att skriva något om dom platser jag besöker. Det här är bilder från Ulfshyttan, kanske 3-4 mil från Korsheden. Jag har tidigare skrivit om besök i Starbo och Schisshyttan (här) och Grangärde resp Norhyttan (här2)

*

Masugnen längst bort lite till vänster, rostugnen i mitten  och sintringsverket till höger

*

Kolhusruinerna

*

De bärande pelarna i kolhusen är helt gjorda av slaggflis

*

Eftersom den här järnplåten sitter på en av pelarna antar jag att den visar byggnadsåret för just detta kolhus

*

Roligt att titta efter vackra slaggstenar i murverket - grått

*

Blågrått

*

Grönt

*

Rest av ingjuten träbalk

*

Bara för att repetera, sintringsverket till höger är det jag tittar på i de närmaste bilderna

*

Sintringsverket är gjord i murad slaggsten med dekorränder i tegel

*

Teglet finns också runt fönsterramarna

*

Närbild på inmurat dekortegel

*

Rostugnen (jag har lämnat sintringsverket) ser däremot alldeles nygjord ut, jag vet att man gjorde en hel del renoveringar här för bara något år sen, och är i tegel. Ändå tyckte jag pipans spännband i järn är tillräckligt dekorativa för att ta med en bild

*

En byggnad som däremot också är gjord i murad slaggtegel är denna.Kunde inte se att den fanns någon skylt som visar vad det varit, men läget och utseendet tyder på att det är det gamla kraftverket, industriaktivitet pågick ju här i Ulfshyttan fram till 1968.

*

Detalj av kraftsverksbyggnasden i murar slaggsten med tegel runt fönstren

*

Samma som ovan

*

Anslagstavlans info säger att bruket startades under 1640-talet. Hyttan var i gång ända tills 1939 då den blåstes för sista gången i maj. Industriverksamheten fortsatte dock ytterligare i nästan 30 år, den lades definitivt ner 1968

*

Intressant info - redan i början av 1700-talet rådde strid om skogstillgångarna

*

Intressant kuriosa om tillverkningskapacitet och produktivitet av råjärn

*

Vacker och tidsenlig vägsten, uppenbarligen rest 1790 under Gustaf den tredjes tid. 1790 - alltså tre år kvar till den ödesdigra balen....

*

Ulfshyttan ligger i ett vackert och mycket typiskt Bergslagslandskap

*

Sådär på eftersommaren, när jag var där, är ju mjölken den mest karakteristiska blomman i landskapet

*

***