PAPPA, LUDVIKA 1957 - KODAK ROYAL-X PAN
***
Eftersom fotolusten hux flux försvunnit bläddrar jag i några negativalbum i stället. Här två bilder av pappa, båda tagna i dec 1957 i lägenheten på Carlavägen 31 i Ludvika. Pappa, som var skolinspektör, hade kontoret hemma och skrivbordet var hans fasta arbetsplats när han inte var på tjänsteresa. Alla hans typiska attiraljer finns där - skrivblocket, blyertspennorna, en av ärendepärmarna, askfatet, skrivbordslampan, telefonen (1957, typ 5 år innan Dialogtelefonen kom), boken (trodde först det var en av volymerna av Svensk författningssamling han hade i bokhyllan men det är det inte). Nästa bild är tagen samma dag men på kvällen i radiohörnan där han sitter och lyssnar på musik som han uppenbarligen hade noter till.
*
Noggrann som jag var på den tiden har jag antecknat filmtyp på negativarket - Kodak Royal-X Pan som väl var den tidens snabbaste film, typ 1250 ASA, framkallad 11 minuter i DK-50. Som vanligt är bilderna tagna med min Yashica-Mat, min japanska Rolleiflexkopia. Jag har tom noterat tid och bländare, 1/25 s och bl 3,5. Bländare 3,5 är (den står i bokhyllan bakom mig!) största öppning och längre tid än 1/25 vågade jag inte ha för skakningsoskärpans skull (inget antiskak i det huset......). Det var mer av utmaning då. Idag låter jag kameran välja känslighet, gärna 10 000 ISO om det behövs, väljer ett objektiv med 1,4-öppning som jag då inte kunde drömma om och utnyttjar antiskak i huset...... Jag undrar om den där tappade fotolusten och den mindre utmaningen kan höra ihop på något sätt?
*
Pappa vid sitt älskade skrivbord
*
Pappa i radiohörnan. Radion skymtar fram bredvid notboken
*
***
Du vet hur förtjust jag är i det svårkomponerade kvadratiska formatet, "Rymdformatet" som Rollei uttryckte saken. Du kunde detta redan då.
Kanske det finns sådana samband som du misstänker. Motstånd triggar viljan och skaparglädjen.
Sen ligger det något i det du säger på slutet. Om jag gått en utbildning där alla får betyget godkänt utan hänsyn till insats, så betyder det betyget inget för mig. Är det däremot höga krav, mycket intressant inlärning och exakta krav på prestation, då har det stort värde med ett gott betyg. Om denna jämförelse med foto nu är möjlig.
Återigen är jag väldigt imponerad och lite avundsjuk på dig. Att du har så många fina svartvita foton från din unga fotokarriär. Trevliga bilder och fina minnen om din far - gillas.
Det med bristen på fotolusten har jag också haft och till och med i flera år! Nu vågar jag knappast säga hur och varför jag fick tillbaka den. Men det är relaterat till vad du så småningom skriver i ditt inlägg: "den mindre utmaningen". Jag försöker använda min kamera (inget namn nämns) som jag gjorde i "gamla" dagar och det har inte bildstabilisering och jag kör med manuella inställningar. Och ett objketiv, som jag också bara hade vid den tiden.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
/B
Mvh/Gunte..
/MA
😁
Hälsn!
Hälsningar, Bjarne