LUDVIKA - LJUNGÅSEN OCH BRUNNSVIK - OCH JAG SJÄLV KANSKE?

***

Istället för kanske jag kan säga. Min inspiration tryter allt som oftast. Då kunde jag ju bara låta bli att fota, åtminstone att blogga. Men lusten finns där ändå. Att beskriva ngt konkret blir lösningen, det konkreta kräver ju inte så stor fantasi. Kanske finns ändå något av det jag skulle vilja säga i bilderna, fast lite mer gömt. Egentligen är det ju inte Ludvika, Ljungåsen eller Brunnsvik jag vill säga något om, utan mig själv. Kanske är det både otidsenligt och exhibitionistiskt, inte vet jag. Men om ni frågar mig, är det därför jag fotograferar över huvud taget. Egentligen. Bara så ni vet. Både den här gången och alla andra gånger. Jag har levat ett helt liv nästan och saknat uttrycksmedel för det som känns. Inuti. Bara för ett par år sen insåg jag att jag haft det hela tiden. Fotot. Vare sig det säger er något eller inte, men det är därför jag hela tiden betonar känslan, även om jag ännu inte är så bra på att förmedla den till andra. Men det är vad jag jobbar på när jag hoppar från det ena ämnet till det andra, från den ena bildtypen till den andra i bloggarna. Jag behöver själv lära mig vad som funkar, vad som ger mig själv tillfredsställelse.

*

På bilderna uppifrån Skattlösberg igår kunde man se vindkraftverken på avstånd. Det gjorde att jag idag bestämde mig för att åka upp till Ljungåsen, Ludvikas eget skidparadis när det finns snö. Det är där dom finns, 13 eller 14 om jag minns rätt. Och jag är inte störd av dom, tvärtom, tycker de ger en extra dimension till naturen. Människans verk, javisst. Men vi är ju också en del av naturen. Allt vi gör är inte av ondo eller mot naturen. Inte ens våra vindkraftverk. Tillvaron förändras hela tiden, gjorde den inte det skulle den vara död.

*

Först blir det några bilder däruppifrån. Elen ska ju inte bara produceras, den ska transporteras också

* 

Området ligger på nästam 500 m höjd, ändå bara spår av snö. Däremot var vägarna, precis som uppe på Skattlösberg igår, rena isgatorna och omöjliga att promenera på med behållning. Istället kunde jag gå ut på myrarna, här är nästan fjällnatur, och det gav mig  just känslan av att snurrorna på nå´t sätt också hörde hemma här uppe

*

Solen stod lågt och gav fint ljus.

*

Medan jag står en bit ut på myren hör jag något komma på vägen, något som definitivt inte hade problem med ishalkan - ett travarekipage.  Vanligt att dom tränar här uppe, och jag fick i hast upp kameran och fick en bild mellan trädstammarna 

*

När solen precis gått ned syns en svag ring straxt utanför som förutspår lågtrycket på väg in från väster

*

Innan jag går tillbaka till bilen njuter jag ett ögonblick av de frusna färgerna på myren

*

Här roade det mig att förstärka kontrasten rejält, det liksom lyfter fram de knotiga grenarna och de starka färgerna bättre

*

Ja, en solnedgångsbild kunde jag inte avstå från, och den visar just de första molnen som är på väg

*

Istället för att åka tillbaka den vanliga vägen direkt till Ludvika fick jag för mig att åka norr om Väsman och sen söderut på östra sidan om sjön, en mkt vackrare väg. Dessutom passerar den  vägen Brunnsvik, arbetarrörelsen gamla folkhögskola som ligger otroligt vackert på västersluttningen ner mot sjön. Det är en av våra äldsta folkhögskolor och grundades redan 1906 av Karl-Erik Forsslund. Alf Ahlberg var rektor 1932 till 1959 och det nämner jag därför att jag kommer väl ihåg honom som pappa och mamma var bekant med. Både han och pappa, som var skolinspektör, var i ordets egentliga mening humanister, långt från teknik och affärsliv. Men Brunnsvik passar bra av ett skäl till, här gick Dan Andersson vinterkurserna ett par år. Just nu står skolan tom och vad jag vet finns inget beslut vad Ludvikapolitikerna och LO ska göra med den, men det är många vackra faluröda träbyggnader

*

Sjön Väsman skymtar därnere, det är -7 C och molnen är på väg

*

Har googlat på Brunnsvik men hittar inget om den här figuren men konstaterar att barnet kommer ur kvinnans huvud, inte hennes sköte, och gissar att det illustrera bildningens betydelse för ALLA, det som var Brunnsviks signum genom åren

*

*

*

Blev mkt längre än jag tänkt, det är midnatt och nu under -10 C och det knäpper i huset av kylan.

Önskar er en fin helgdag !

2015-01-06 10:28   Annelie Worgard

Tycker du om och om igen visar att du har känsla , både för bild och ord. Så ducka inte där, du är bra på det du gör. Alltid roligt att se vad du gör av dina motiv. I den här bildraden tycker jag "närbilderna" på marken sticker ut för mig, där får jag en känsla av att se det du såg när du tog bilden.
Upplever detta blogginlägg som inspirerande så tänker fara iväg i de tankar jag får av det ...:
.Jag tänker ibland när diskussionerna går heta om sk bra fotografi och sk bra fotografer att vi missar ett perspektiv nämligen oss själva och den egna kreativiteten. Att idag får så många fler än möjlighet att visa vad de ser. Och det resulterar i en strid flod av vackra, spännande och bra bilder. Ibland tycker jag detta perspektiv saknas och vi för mycket spiller tid på för mig gamla synsätt. Glöm om någon är bättre, någon/några andra kommer alltid att vara eller ses som bättre än andra...det får inte stå ivägen för mitt skapa de, då får jag inte en endaste bild tagen 😃A tt så många nu kan komma nära sitt eget skapande är för mig större än detta ständiga jämförande och prat om vad som är bra eller ej. Om sen bilderna bara försvinner i något digitalt bildarkiv...so what 😃...inget är beständigt...men det egna skapandet tror jag skapar en tillfredställelse som är svårslagen.

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-06 13:30

Hej Annelie, mycket tack för dina vänligare ord! Friheten i en egen blog är en fantastisk tillgång. Och roligt att du tar upp det här med bra bilder! Eftersom känslan är viktig för hur jag uppfattar en bild måste det ju vara personligt och subjektivt. Samtidigt finns ju andra aspekter som teknik, komposition och innehåll som också påverkar men kanske aningen mindre subjektivt. Men bara aningen!
Och visst är det viktigaste att få göra det vi själva känner för, oavsett det gäller ord eller bild. Samtidigt, åtminstone i mitt fall, är det lätt att bli påverkad av responsen från andra och ibland behöver jag känna efter vad det egentligen är jag vill uttrycka själv, det vet jag inte alltid. Många känslor ligger djupt, under annan bråte av vardagligheter som behöver hanteras....
Tack igen, nu sätter jag mig straxt i bilen för att åka ner till Östergötland igen. Ha det gott!/ Björn T

Svara

2015-01-06 12:43   Lena Eriksson

Visst är det härligt att ha en egen blogg att kunna vara kreativ i !!!

När jag började skriva blogg och fota för ungefär fem år sedan då gjorde jag det av ren glädje och lust (för mig själv)...och visste inte riktigt hur bilder och blogg skulle vara. Men vartefter jag lärde mig och hittade kunskap och fostrades av kommentarer och det jag såg, förstod jag mer och mer HUR en blogg och bilder skulle se ut för att vara rätt. Och då kom kraven...till slut tog jag bort alla mina bilder från Fs och det var nära att jag la ned bloggen också.
Nu har jag kommit så pass långt med mig själv att jag insett att i min blogg bestämmer jag...kanske andra gillar ibland, men jag tror nog att ens blogg egentligen är roligast för en själv... :)

Personligen är jag av den åsikten att en blogg kan fyllas med väldigt skiftande innehåll, och kan vara hur ego som helst...tror många kan gilla det. Vi är trots allt ganska lika vi människor...

Den kontrastrika närbilden hade ljuvligt sprak och lyster...och fick mer djup dessutom. Gillas!

Ha det gott!
/ Lena

Besvara

Svar från Khalad 2015-01-06 13:18

Det är det verkligen! Och det känns befriande att kunna skriva olika allteftersom humöret växlar, utan att nå´n kommer med pekpinnar. Visst, det är enkelt att se vad som går hem i meningen många tittar och kommentarer, och ibland är jag tvungen att skaka lite på mig eller göra en paus för att kunna frigöra mig från vad andra tycker, få lite credit känns alltid bra för stunden, men den egna friheten är mkt mera värd. Och det låter som en paradox, i allt basic är vi alla lika, inte minst i önskan om bekräftelse, och ändå är var och en helt unik.....Tack för din kommentar och intresse!/ Björn T

Svara

2015-01-06 18:39   Marianne Bengtsson Rosander

Det där gamla uttrycket : I betraktarens ögon, har jag ofta i tankarna. Vi ser så olika på bilder. Det har väl delvis med den högra hjärnhalvan ( eller var det den vänstra ) att göra. Dom är ju olika utvecklade på oss. Att kunna blogga och visa sina bilder till , tycker jag är en värdefull tillgång. Man skriver , vad hjärtat är fullt av just då och sen visar man lite bilder, som man tycker hör dit. Apropå det, dina bilder skäms inte ett dugg för sig. Jag tror att vi har olika perioder i livet, då vi känner och mår lite olika. Bilderna speglar kanske lite vårt inre och vad som upptar vårt sinne just då.
Tycker det är synd att Brunnsvik ska stå tomt. Så fina lokaler och en sån fin skola.Har varit där på studiebesök i jobbet och fann skolan mycket intressant. Hoppas den inom snar framtid kommer att fyllas av liv igen.
Bilden av travhästen är jättebra i mina ögon
Ha det gott
MArianne

Besvara