VOIMA SJÖ

***

Voima sjö är Dan Anderssons namn på Väsman. Han skriver om den bla i Sista natten i Paindalen (Visor och ballader). Sjön ligger i Ludvika kommun och skogar, berg och gruvor ligger runt sjön. Bland de tidigare kända men nu nerlagda järnmalmsgruvorna runt sjön finns bla Grängesberg, Blötberget och Håksberg. Under sjön ligger en omfattande outnttjad järnmalmsfyndighet på 640 miljoner ton. Fyndigheten ingår i de nybrytningsprojekt som Nordic Iron Ore undersöker.

*

Bilden är tagen en septemberkväll för drygt tio år sedan från Våghalsen i sydvästra delen av sjön.

*

*

***

MITT LANDSKAP

***

När det gäller Dalarna är jag inte objektiv. Det är jag sällan förresten, liksom dom flesta är jag för det mesta subjektiv. Men Dalarna alltså, det är mitt landskap. Född i Falun, uppvuxen i Ludvika och sen 55 år numera flitig gäst i Korsheden och Söderbärke. På hemväg från Grangärde häromdagen åkte jag upp till parkeringen vid den gamla gruvan i Lekomberg för att visa I utsikten. I är också Ludvikatjej, men här hade hon  inte varit. Hon gillade det hon såg. Sjön heter Väsman, den stora ön uppe och till vänster/mitten av bilden heter Sollen. Till höger utanför bild ligger Brunnsvik, den gamla folkhögskolan, den som var arbetarrörelsens folkhögskola framför andra. Alf Ahlberg var rektor där när jag gick i plugget och han var känd som stark humanist och antinazist. En bra bit till vänster utanför bild ligger Ludvika, vid södra änden av sjön. 

*

*

***

VINTERVÄSMAN

***

Sitter i Korsheden och rensar i bildarkiven. Tystnaden är påtaglig, utanför är det -8 C, gnistrande klart och fullmåne. Nu börjar nog isarna lägga sig, såg redan på hitvägen i eftermiddag de första isbelagda vikarna på småtjärnarna. 

*

Bilden här nedanför är från Ludvika i början av januari för snart två år sen. Promenadvägen utefter Väsman från Hällarna bort mot Skuthamn bjuder på många vyer, här är en.

*

Utsikt över Väsman  en januarieftermiddag för ett par år sen

*

***

GOLDEN SKIES - LUDVIKA

***

Kvällsljuset över Väsman vid Skuthamn i går kväll var magnifikt. Går inte att motstå.

*

*

*

***

VÄSMAN eller VAINA SJÖ

***

Ett par grader kallt en eftermiddag i början av december och Väsman ser kall ut från gångbron över järnvägen i Ludvika. Trots att jag är uppvuxen i den här stan är det en sjö jag aldrig varit ute på. Mina föräldrar var inte alls så intresserade av natur och friluftsliv, dom höll sig mest till böcker, ett och annat teaterbesök och goda vänner.  Men badat har jag gjort, vid Hällarna förstås. Just nu lockar den inte till dopp, vattnet är nära fryspunkten, dessutom blåser det. Men himlen är precis så vacker den kan vara efter att solen gått ned och jag känner vemodssuget från oändligheten därborta.

*

Men det är ju inte oändligheten jag ser på andra sidan sjön, där ligger Sunnansjö och Grangärde med Skattlösberg och Dan Andersson-stugan och är det någon som sjungit om vemodet i finnmarksödebygderna däruppe så är det han. Väsman kallade han för Vaina sjö sägs det. Kanske var det vad finnmarkens nybyggare kallade sjön, vad vet jag, det låter ju finskt. Idag finns ett nyvaknat intresse för sjön, man uppskattar att ca 640 miljoner ton järnmalm finns därunder och Nordic Iron Ore sägs vara intresserade. Runtomkring vimlar det av gamla gruvor, störst och mest känd är väl Grängesberg, men så har vi Håksberg och rader av smågruvor. Men jag nöjer mig med att se ut över sjön, ta ett par bilder och glädja mig åt skönheten i det mest basala - skogen, bergen och sjön med oändlighetshimmeln uppspänd däröver - hembygdstrygg. 

*

***