Svärta

Jag berättade för ett tag sedan, att jag tyckte mig ha drabbats av Jagandets tjusning.

Ibland till den grad, att själva jagandet blivit ett självändamål på bekostnad av bildskapandet.

Jagandet kan ha många ansikten.

Ett av dem är jagandet efter nya arter.

Det behöver givetvis inte var av ondo. En ny art betyder ett nytt motiv.

Kanske en ny miljö och kanske också krävande nya infallsvinklar.

En av de många arter jag aldrig sett var tills helt nyligen Svärta.

På bild hade jag sett en vacker svart andfågel.

När jag snappade upp, att en svärta befann sig i de trakter, där jag vanligen rör mig kunde jag inte motstå att åka dit.

Det är knappast en plats, där de brukar finnas och det antogs, att den sannolikt var skadad på ett eller annat sätt.

Efter att ha letat utan att finna, slog jag mig ner vid åkanten, där jag uppfattat, att den synts tidigare.

Det var i kvällningen och solen sjönk snabbt.

Det började skymma men ingen svärta syntes.

När det var nästan mörkt i sänkan längs ån tyckte jag mig skönja något inne under buskarna en bit bort. Något, som jag inte uppmärksammat tidigare.

Något klart lysande orange.

Var det ett blad, som plötsligt blivit solbelyst när solen sänkte sig?

Jag tittade igen men såg inget!

Med hjälp av kamerans skarpare öga lyckades jag urskilja en morotsliknande form i dunklet.

Så var den borta igen för att dyka upp en bit därifrån.

Nu tillsammans med ett skarpt markerat vitt parti.

'Bilden' förflyttade sig lite hit och dit.

Försvann och dök upp igen.

Så småningom kom den fram alldeles i kanten av de överhängande grenarna och i skumrasket kunde jag ana en svart fågel med orange näbb och ett stort ljust öga...

Svärtan.

Jag hann ta några bilder innan den ändrade riktning och gled iväg bort utom synhåll.

Jag återkom några kvällar och historien upprepade sig.

En av kvällarna gled den längs åkanten i min riktning.

Putsande och plaskande närmade den sig.

Fick syn på mig och gled långsamt förbi.

 Fram och tillbaka. Visande sina två sidor.

Jag hade tidigt sett, att den hade ett vitt parti på vänstra vingen, som inte borde synas och gissade, att det var en skadad vinge jag såg.

Så hade jag både sett och fått bilder på svärtan.

Bilder, som tillika tillfredsställde det 'där andra'.

Dessutom bilder, där 'jagandet' för mig själv är en viktig beståndsdel.

Om pippin bara legat och guppat i en parkdamm och låtit sig fotograferas, hade upplevelsen förstås aldrig kunnat mäta sig med detta. Även om fågeln var skadad.

Och bilderna hade lika klart blivit väldigt annorlunda.

Vad som hände med svärtan vet jag inte.

Jag återvände men såg den inte mer.

Lyckades den lyfta med sin skadade vinge eller gick den ett dystert öde till mötes i Kävlingeån?

 Förstora gärna bilderna, för att se svärtan i allt det svarta.....

2015-11-03 13:20   ehrsa

Fina bilder på Svärtan! Ser den här i Stockholms mellanskärgård varje år, i år med ett gäng ungar som den skyddade med att spela lite skadad när jag kom med min båt.. tog ett par bilder på längre håll, men inte mer än så. Ser dom ha 'små' ungar betydligt senare in på sommaren än andra andarter. Dom har också minskat betydligt i antal senaste årtionden jämfört med tidigare, vad jag har kunnat se, tyvärr.. En vacker and!
Hälsn!

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-11-03 15:00

Tack för lite mer info om svärtan, som jag inte känner mer än genom några korta rader i fågelboken. Jag vet inte om fågelskådarna tycker, att den är så märkvärdig men själv hade jag alltså aldrig sett den. Kanske krävs det, att man har tubkikare eller själv befinner sig en bit från land.....
Ha det bra!
Eva

Svara

ehrsa 2015-11-03 17:30

Orsaken till att den minskat mycket tror jag beror på Mink.. dom har förstört mycket jämfört med för 30 år sen, när jag började ta mig ut i skärgården. Även andra arter som Tobisgrissla och Tordmule är nästan helt borta tyvärr!
Hälsn!

Svara

2015-11-03 15:12   Bob Bovin

Hej,
Den sista bilder ger ett skönt mysterium. Oväntad rektangulär symmetri förstärker fågelns ensamhet i mörkret.
Härlig fotografi
Bob och Ninni

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-11-05 12:39

Tack! Det är väldigt roligt, att det är den bilden du väljer att kommentera. Mystisk och tvetydig med flera tolkningar.
Ha ett skönt veckoslut!
eva

Svara

2015-11-03 16:16   DanneWest

Fina bilder och den fågeln är riktigt vacker i sin svärta!

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-11-05 12:42

Nog är svärtan vacker så det räcker. Svart som ebenholts, med en näbb som en morot och ett ljusbått öga kantat av en vit kråkspark. Bortsett från att den befann sig på 'helt fel plats' blev den än mer spännande i mörkret.
Jag tackar för din kommentar!
Eva

Svara

2015-11-03 17:57   Khalad

Verkar vara en väldigt vacker fågel med ett passande namn. Ändå är det sista bilden jag blir sittandes och titta på - utan att riktigt förstå varför. Dessutom förstår jag inte riktigt vad jag ser, linjerna intill öppningen tar så abrupt slut, trodde först det var ett brospann eller liknande. Men det spelar ingen roll, det är den bilden som stannar kvar med svärtan som en liten bisak därnere! Hälsningar/ Björn T

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-11-05 12:45

Vacker och lätt exotisk i mina ögon. Mycket roligt, att också du fastnar för den sista bilden.
Du ser vad du tror dig se och jag förtydligar gärna om du vill men det är ju till stor del det tvetydiga i bilden, som gör den till vad den är.
Ha det bra!
Eva

Svara

2015-11-03 18:28   gertphoto

Vilka fina bilder på svärtan Har inte varit så nära men på lite avstånd Snyggt fotograferat : ) // Gert

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-11-05 12:46

Tack Gert! Jag hade tidigare bara 'sett' (påstådda) svärtor på så stort avstånd, att jag inte ansåg mig ha sett dem alls.
Ha det bra!
Eva

Svara

2015-11-06 12:28   Gun-Inger Arvidsson

Vilken inre drift du har att söka och jaga motiv.
Svarta bilder behöver inte betyda negativa bilder
ur svart natt kommer ljuset.
Jag har inte sett någon sådan fågel
men beror att jag inte är på rätt plats.
Kanske finns i vår våtmark men
har inte sett om Gert visat någon.
Ett fint bilddokument igen.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Karuzzell 2015-11-06 15:17

Svärtan är en havsfågel och finns normalt inte i inlandet. Inte ens vid flyttningen, så det är inte troligt, att den finns hos dig. Men jag blir nyfiken på vilken våtmark du tänker på. (Ständigt denna nyfikenhet och jakt på såväl nya marker som på nya byten..)
Driften ligger till stor del i att upptäcka något av allt det, som finns men som tidigare varit dolt för mig och att lära mer om det, i kombination med en tro på, att så länge jag lär, så lever jag. Kanske substitut för brist på något annat men än så länge funkar det.
Mina bilder är ofta mörka och kanske säger det något om mig. Jag räds inte mörker och svärta. Är nog både lite ljusskygg och gillar det dunkla (också bokstavligt talat.)
Svärta inte bara rimmar med smärta utan används synonymt med ord, som uttrycker något som är smärtfyllt eller dåligt, medan ljus står för glädje och kunskap. Vårt språkbruk är fullt av uttryck för det. Vi pratar om mörka krafter, att falla ner i svarta hål, att dra fram sånt som negativt i ljuset osv och vi använder till och med ljus som terapi. Vad säger du, som är en nattuggla? Och jag undrar om denna dyrkan av ljus och det ljusa gäller i alla kulturer. Oj, nu drog jag iväg igen....
Ha en riktigt skön helg i höstmörkret!
Eva

Svara