Intryck, uttryck, avtryck
Tre fågelbilder
Jag har varit passiv på sidan ett tag.
Tiden framför datorn har använts till nödvändig gallring i bildarkivet.
Så svårt!
Det tar dessutom lång tid, eftersom jag ofta fastnar i någon bild.
Analyserande både utförande och innehåll.
Bilderna nedan på tre fågelbilder, som sticker upp/ut och som markerades som användbara.
Till vad?
Vid dammen
Vatten i trädgården är ett måste för mig.
Stort eller litet spelar mindre roll.
I vår trädgård finns en liten näckrosdamm,
som också är en guldfiskdamm.
I våras fick vi ett antal fiskar av en god vän, för vars damm de blivit lite för stora.
Jag försökte fotografera dem vid matningen
men tyckte,
att vattnet blev det roligaste på bilderna.
I näckrosornas pelarsalar lever en liten grodkoloni.
Ofta ligger de på näckrosbladen eller sitter på dammkanten.
När man kommer in i dammrummet blir det strömhopp ner i vattnet
men om man bara sitter lugnt en liten stund, så tittar de upp.
Nyfiket kommer de närmre och så kryper de upp på bladen igen
eller simmar fram och kollar lite.
Ett paddpar bor också vid dammen.
Inte lika lättillgängliga som grodorna men de hälsar hövligt innan de försvinner i grönmassan.
På försommaren invaderas dammen av sländor.
Då gnistrar och skimrar det av ljusblå, graciösa projektiler över vattenytan.
Blå flickslända.
De mellanlandar på näckrosbladen
innan de hittar en partner,
som de sedan hänger med över vattnet i sin märkliga parning.
Äggen läggs i vattnet och det är bara att hålla tummarna,
att larverna inte äter upp våra fiskyngel.
Vattenödlor, skalbaggar, fjärilar och mycket mer bidrar till att göra dammen till en klar favorit hos både stora och små.
Precis som vid fågelmatningen kan man lätt dröja sig kvar alldeles för länge.
Med eller utan kamera.
Nära fåglar på avstånd
Man behöver inte åka långväga för att se och fotografera fåglar.
Vad som är 'långt' skiljer sig förstås från person till person men för mig är en Ölandstrip från Skåne ovanligt långt. Men hemmavid finns en mängd fina fågellokaler. 'Lokaler', ett uttryck, som jag numera på skådarvis lagt mig till med, till viss förtjusning för delar av bekantskapskretsen.
Ett av mina favoritställen är Vombsjön på behagligt avstånd hemifrån.
Oftast är fåglarna ganska långt bort och bilderna blir lite annorlunda.
Hade sedan ett tag tänkt ta mig dit före soluppgång och när jag vaknade av att det var ljust i sovrummet och insåg, att det var månskenet som lyste upp, tog jag tillfället i akt.
I förhoppning om en dimhöljd morgon vid sjön eller kanske en braskande soluppgång, hoppade jag i kläderna och samlade snabbt ihop mina fotogrejer.
Vid sjön var det mörkt och tomt.
Jag kunde höra gäss på avstånd men inga fåglar syntes i det svaga ljuset. Bra, så riskerade jag i alla fall inte at skrämma bort några.
Jag slog mig ner och inväntade ljusets och fåglarnas ankomst.
Att det skulle komma fåglar var jag övertygad om.
Först kom en ensam skarv och slog sig ner på ett av de fisknät, som jag fotograferat så många gånger. Strax därefter kom de första måsarna. Snabbt följda av stora flockar. Därpå kom tofsviporna.
De svepte runt och landade långt borta. Där kunde jag också ana några skuggor vid vattenbrynet. För långt bort och i dunklet lyckade jag inte heller utnyttja kameran för att kunna identifiera dem. Men de såg ut som vadare av något slag.
Ljuset och färgerna förändrades.
En skäggdoppingfamilj passerade.
Solen gick upp.
Inga dimmor. Inga spektakulära färger.
Men en skön morgon.
Viporna drog då och då fram i snabba virvlar och slog sig ner igen.
Vadarna hade under tiden långsamt närmat sig och var nu så nära, att jag kunde fånga dem på bild och trodde mig kunna se, att det var brushanar.
Ett hägerpar hade också ankommit och en av dem hade landat tämligen nära.
Den anade nog min närvaro och stod länge som en stenstod med hög hals.
Sedan sjönk den ihop och putsade sig lite innan den slog följe med sin frände och flyttade sig en bit bort.
Då hade brushanarna redan återvänt till sin ursprungliga plats och jag passade på att samla ihop mina pinaler och åka hem till en väntande sen frukost.
Tusen och en gås och några andra fåglar på Öland.
Förra veckan åkte vi till Öland för att fotografera fågel.
Vi hade hoppats, att det skulle finnas rikligt med flyttande vadare längs kusten.
Att det fanns rariteter i buskarna lät vi inte oss bekomma. Några hastiga blickar och så ägnade vi vår tid åt att hitta mera lättfotograferade och inte minst för oss lättidentifierade fåglar.
Tre dagar och många bilder blev det.
Ännu inte helt genomgångna men flest på kärrsnäppor, som förutom gässen var talrikast.
Födosökande och flygande flockar drog fram i snabba förflyttningar. På ett ögonblick hade hela flocken lyft och drog fram som ett vitt skum över havet när de vände mot ljuset. Stannnade. Ibland en pause för mat, puts och vila.
Ibland bara för ett kort ögonblick.
Då var det bara att luta sig tillbaka och hoppas, att de skulle återvända till just det parti, där jag satt mig.
Kustpiparna var inte så många men tämligen lättfotograferade, där de gick omkring i vattenbrynet eller stod på en sten.
I motsats till snäpporna oftast en och en.
Några blev kanske inte de roligaste av bilder men dock ett välkommet tillskott till artgalleriet.
Vid Ottenby såg vi fyra havsörnar, som fiskade och sedan bråkade om maten.
För långt bort för min utrustning men häftigt att skåda.
Extra bonus blev alla kungsfåglarna, som formligen kryllade i den låga vegetationen.
Där såg vi också stora flockar med steglits. Också de för långt borta för bra bilder.
Gässen då?
Jo, de dominerade totalt.
Vitkindade, grå- och prutgäss.
Lågt över vattenytan. Högt över våra huvuden. I prydliga formationer eller mera böljande sträck.
Ljudligt aviserande sin ankomst.
I enorma flockar vällde de fram som vågor, där den ena snabbt avlöstes av nästa. När de slog sig ner syntes marken svart. En svärta, som snabbt förflyttade sig likt stora svarta moln, när fåglarna emellanåt lyfte. Störda av människor, flygplan och då och då av de havsörnar, som syntes lite överallt.
Sittande på stenar ute i havet eller framglidande över detsamma och då oroande både gäss och andra fåglar.
På vår väg längs stranden strax före hemfärd låg en ensam vitkindad gås.
Utmattad? Sjuk eller skadad?
Vi passerade den och slog oss ner i tången en bit därifrån och begrundade dess öde, medan vi tog några sista bilder på piparen.
Efter en stund upptäckte jag, ett gåshuvud, som stack upp över en tångvall. Gåsen försvann bara för att dyka upp lite närmre.
Kikade på oss som för att försäkra sig om att vi satt kvar. När vi lämnade stranden gick den kvar och betade.
Jag undrade om den kommer att klara att följa med på den fortsatta resan.
PS. Jag kan fortfarande inte åstadkomma klickbara bilder.
Vad gör jag för fel?
Försökte lägga in bilderna riktigt små men det hjälpte inte.
Edit: Efter tips från er har jag nu lagt ut några av bilderna i större format, som därmed blivit klickbara.
Tack!
Tycker dock själv, att framför allt de stående bilderna då blir alldeles för stora i själva inlägget.
Hade klart föredragit lite mindre bilder där med möjlighet till att klicka upp dem för se dem bättre men också för att kunna titta på bilderna löpande utan texten.
Cykeltävling
Hängde med yngste sonen på cykeltävling idag.
Ambitionen var, att försöka ta bilder, som var bättre än vad jag åstadkom förra året.
Men det gick åt pipsvängen.
Inget fungerade som jag ville.
Motljus med ljus i linsen och stora problem att sätta skärpan.
Och när bilderna tekniskt sett blev någorlunda godkända,
så såg det ut oftast ut som om cyklisterna var ute på cykelpromenad.
Så jag tröttnade.
Började leka med långa slutartider.
Ja, jag till och med försökte mig på några dubbelexponeringar..
Men jag blev ändå inte nöjd.
Det fanns ingen riktig fart i bilderna.
Ingen riktig kraft och anspänning.
Det är bara att erkänna, att det här är svårare än jag trott.
Men vansinnigt roligt!!!
Lägger in några av fjorårets bilder för jämförelse:
Samma plats.
Samma kamera och objektiv.
Men mycket bättre resultat!
Här krävs analys......
Varför i hela fridens namn kunde jag inte få till det idag??
PS.
Och varför kan jag inte få samtliga bilder i mina blogginlägg att bli klickbara till större format?