Åldrande och förfall
Helgen gick i arbetets tecken.
Massor kvar att göra i trädgården innan vintern gör entré och definitivt gör slut på fägringen.
Medan jag räfsade löv såg jag, att det fortfarande finns en del som blommar.
Bland annat några hortensior.
Kameran hämtades och riktades mot de spänstiga nya blomstren men fastnade på några utblommade delar.
Hortensia.
Åldrandets primadonnor!
Vackra i alla sina stadier.
I knopp såväl som i blom.
Sedan vackert åldrande.
Snygga till och med när de är i upplösning.
Tänk om man kunde få åldras och försvinna så där tilltalande, sa jag till mig själv.
Varpå jag åkte på en egenhändig snyting.
Men tänk, om man kunde få lösas upp till intet på ett så tilltalande sätt...
Nästa snyting undrade om jag inte istället borde önska och tänka på,
att bilden av mig skulle baseras på något annat än mitt sätt att åldras och tyna bort.
Jag vände bort huvudet och skämdes.
Eva
Må bra du också!
Eva
Men tack snälla du för din fina kommentar!
Eva
Ha det bra du också!
Eva
Mvh!
Eva
Det verkliga förfallet rår jag inte på att avbilda. Men jag känner det.
Tack för din kommentar!
Eva
Hälsningar, Bjarne
Hälsningar
Eva
Eva
Ha det bra du också!
Eva
Hälsningar Lena