Gärdsmygen

Jag är en inbiten trädgårdsmänniska, vars liv sedan årtionden har styrts av årstidernas växlingar och vädrets förutsättningar.

Lite som en lantbrukare.

Vårens inspark, dvs den första stora arbetsinsatsen efter vintervilan brukar vara, när vi röjer upp i ett stort parti med jätteparkslide.

För den som inte vet, är det en perenn ört, som växer upp på våren, blommar och vissnar på hösten. Den växer snabbt upp när värmen kommer. Under gynnsamma förhållanden kan den i maj växa flera decimeter per dygn. Sedan blir den 4 - 5 meter hög (på en säsong alltså) och bildar en exotisk djungelliknande liten 'skog'. Vi brukar låta de grova stjälkarna stå kvar under vintern som skydd åt djuren men när våren kommer, slår vi ner stabbarna (som är grova som bambukäppar) och eldar upp dem.

(Gammal bild från mitt arkiv. )   

I fjor hade vi precis börjat lägga upp de första avhuggna käpparna på en botten av ris, när jag hörde en fin sångslinga i min närhet. Jag lokaliserade källan och såg en pytteliten fågel på en 'stjälk'.

Det var en gärdsmyg!

Jag hade många gånger tidigare tyckt mig se väldigt små fåglar uppe i de höga kronorna men inte vetat vad det var. Nu hade jag för inte så länge sedan råkat fotografera en för mig obekant liten fågel i skogen och identifierat den som en gärdsmyg. Då var det en helt ny bekantskap för mig! Men nu blev  den därmed lätt att känna igen, där den satt i sin litenhet med den höga stjärtföringen.

Wow, tänkte jag.  Att en så liten fågel kan ha en så stor röst.

Fågeln flög iväg och jag hämtade, för säkerhets skull, kameran.

Jag fortsatte mitt arbete och fågeln kom tillbaka och satte sig rakt framför mig i rishögen och sjöng. Tyvärr delvis dold av riset. Sedan flög den vidare till en rotvälta en bit bort.

Hösten dessförinnan hade drabbat vår trädgård hårt med kullblåsta träd och rotvältor, varav flera ännu inte hade städats bort. Nu höll maken på att såga upp precis den, som smygen satte sig i.

Stopp, stopp, stopp!

Låt vältan vara och riset ligga kvar!

Jag gick in och började läsa på om gärdsmygen, som jag inte kände till mer än till utseendet.

Läste, att de gärna ville bygga sitt bo i rotvältor eller rishögar nära vatten.

Vidare lärde jag mig, att hanen ofta bygger flera bon, som han sedan förevisar sin hona, som får välja vilket som ska användas.

Självklart kunde vi inte fortsätta att bygga på och elda upp rishögen utan resten av materialet fick helt enkelt köras till återvinningen och den hög, som vi redan lagt fick vara kvar.

Rotvältan likaså.

Trädgårdspartiet, som jag pratar om har en damm och det fanns fortfarande ännu en rejäl rotvälta en bit bort vid dammkanten.

Något senare befann jag mig ute på den lilla ö, som finns i dammen.

I ögonvrån såg jag något röra sig vid nämnda rotvälta.

Kunde det månne vara smygen, som höll till i vältan?

Jag hämtade kameran, slog mig ner och kunde se hur den hoppade omkring i vattenkanten, varpå den försvann.

Det blev en del stunder vid dammen....

För säkerhets skull kamoflerad. Så väl, att inte ens familjen, som passerade såg mig, när de letade efter den försvunna arbetskraften.

Smygen hördes sjunga på olika ställen i min närhet men hela tiden återkom den till rotvältan en stund då och då. Till slut såg jag den försvinna in i en hålighet under vältan. Den återvände, hämtade bomaterial och försvann på nytt.

Veckorna gick och jag lät fåglarna sköta sin familjebildning i fred.

Framåt sommaren såg jag på nytt en smyg i samma område.

Och så småningom några ungfåglar på ett helt annat ställe i trädgården, där jag också tidigare sett en sjungande fågel.

Kanske fanns det flera par?

Nu undrar jag förstås om de ska bygga hos oss i år också.

Jag har hört men ännu inte sett dem.