Fotoklotter. Ett slags fotografiskt skissblock, där mina infall är en inbjudan till diskussion.

3 möten 3 bildskapare 5 porträtt

Nyss skrev jag ett inlägg om porträtt och i en kommentar uttryckte jag min önskan om att utveckla detta för egen del.

Om jag söker på porträtt i mina, arkiv hittar jag förutom en del självporträtt nästan bara fågelporträtt.

Min närmaste omgivning är inte överdrivet intresserad av mitt fotograferande och vill framför allt inte  bli avporträtterade. Detta påverkar givetvis mitt förhållande till människor jag möter och som jag skulle vilja fotogafera.

Några få porträtt finns dock.

Som detta av Terje Hellesö.

Taget en ödesdiger kväll i augusti 2011.

Vi befann oss på Christinehof, där Terje skulle hålla en workshop, som jag tänkt delta i.

I sista stund fick jag kalla fötter och hoppade av.

Trodde inte, att jag kunde tillräckligt mycket.

Istället deltog jag i en soppkväll med bildvisning av Terje och tänkte återkomma framåt hösten.

Jag tog mig samman och frågade om jag fick ta några bilder.

Tänkte mig en rubrik i stil med 'Sanningens ögonblick' utan att inse, att denna dag var den, som  för alltid skulle ändra Terjes liv och andra människors syn på honom.

Jag hade länge beundrat hans bilder, som jag tyckte var 'osannolikt' bra.

Jag tillhörde dem, som hejade och troligen bidrog till att han gick de där stegen för långt.

I efterhand undrar jag, om han just där och då anade, att avslöjandet var nära förestående.

Det avgörande blogginlägg, som öppet ifrågasatte Terjes lodjursprojekt publicerades samma dag och inom kort skulle bomben brisera.

Ovetande om detta åkte jag hem och redan på hemvägen ångrade jag mitt beslut.

Det alternativ vi pratade om blev aldrig av.

Och jag ångrar mig ännu.

Ser fortfarande Terjes bilder som en inspirationskälla.

Förutom hans kvaliteter som nyskapande och skicklig fotograf, vittnar många om hans skicklighet som lärare och inspiratör.

(Bilden är tagen från ett blogginlägg på min nu insomnade trädgårdsblogg.)

......

Näste man är en bildkonstnär av mer klassiskt snitt.

Lars Jonsson, ornitolog och konstnär och ibland jämförd med Bruno Liljefors.

I både akvarell, olja och grafik skapar han framför allt fågelbilder, som får mig att rysa av välbehag.

Han förmår att göra ett porträtt av den aktuella arten men samtidigt förmedla en stark känsla av närvaro.
Av det skimrande ljuset och fåglarnas personlighet.

Hans skicklighet och känsla för och kunskap om fåglarna är odiskutabel.

(En kort smakprov av en film om honom av Anders Hanser.)

Som målare kan han (kanske) kosta på sig, att avstå från att avbilda det där fula eller 'spetsa' ljuset på ett sätt som fotografen har svårt för.

Nu tror jag mig veta, att Lars fotograferar också och det skulle vara väldigt roligt, att ta del av hans foton.

Jag mötte honom i fjor på den gamla prästgården i Vamlingbo på Gotland, där har ett eget galleri.

.....

Den siste personen, är en ung fotograf vid namn Sander Broström.

Jag hittade honom, sedan han vunnit en ungdomstävling och uppmärksammats internationellt.

Hans bilder var tekniskt bra men framför allt hade de en känsla, som tilltalade mig och jag blev nyfiken och följde hans väg.

Något senare blev han som 15-åring den yngste någonsin invald i både Photonatura och Naturfotograferna.

Möjligen tycker han, att det är tröttsamt, att ständigt bli påmind om sin ålder men det är svårt att bortse från den och det lär ju vara ett övergående problem.

Bilderna är tagna, när jag besökte ett litet galleri i Lund i höstas, där han ställde ut.

Han visade sig vara lika ödmjukt lågmäld som sina bilder.

Bilder, som ursprungligen ofta hade fåglar i fokus men som mer och mer har utvecklats till att avbilda det landskap vi lever i.

Ett landskap, som har tydliga avtryck av vår mänskliga närvaro.

Utan pekpinnar visar han upp sina eftertänksamma bilder och det är upp till var och en att tolka dem.

Utan att lägga någon press på hans fortfarande unga axlar hoppas jag, att vi får se mycket av honom framöver.

Inlagt 2015-07-28 14:59 | Läst 4901 ggr. | Permalink

"Vilka fina och vältagna porträtt! Du har varit försiktig med färgmättnaden, och det är bra. Kompositionerna är snygga och du har tryck på avtryckaren i rätt ögonblick. Texten är intressant också. Tänk att du träffade Terje just vid det tillfället! Jag beundrar fortfarande många av hans bilder. De är ju desamma oavsett vad som hände sedan. Tråkigt att det skulle bli som det blev. Hälsningar, Bjarne"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Vilka fina och vältagna porträtt! Du har varit försiktig med färgmättnaden, och det är bra. Kompositionerna är snygga och du har tryck på avtryckaren i rätt ögonblick. Texten är intressant också. Tänk att du träffade Terje just vid det tillfället! Jag beundrar fortfarande många av hans bilder. De är ju desamma oavsett vad som hände sedan. Tråkigt att det skulle bli som det blev.
Hälsningar, Bjarne
Svar från Karuzzell 2015-07-29 16:20
Tack Bjarne för kommentar och synpunkter! Väldigt roligt, att du uppskattade inlägget och porträtten.
Terjebilden la jag in på min trädgårdsblogg direkt när jag kom hem. I efterhand skrev jag en lång bildanalys till den, som fick förbli opublicerad men jag tror, att bilden speglar det som försiggick i det för mig fördolda. Jag tittar fortfarande en hel del på hans bilder, läser hans texter och funderar på det där med kurs.
ha det bra!
Eva
Fina porträtt och intressant text. Tre personer som jag själv lagt märke till när dom en gång i tiden dök upp i media med sina bilder. Porträttet på Terje är kanske det mest träffande. Jag reagerade nog på samma sätt som alla andra när det hände. När jag började fotografera skulle man avbilda naturen så sanningsenligt som möjligt. När det digitala tog över har synen på bilden förändrats. Man lägger in bilden på datorn och förstärker färger, plockar bort detaljer och kanske lägger till, vad vet jag. Det jag ifrågasätter är " såg det verkligen ut så där ?" Ofta softar man eller lägger en vinjettring runt bilden för att förstärka huvudmotivet, och det accepterar de flesta av oss. Hur många fuskare finns det idag? Hos mig är Terje välkommen tillbaka. Antingen får jag tro att bilden är äkta eller så får jag förkasta bilden och gå vidare.

När jag började var Harald Wiberg och Gunnar Brusewitz stora förebilder när det gäller synen på naturfoto. Lite senare dök Lars Jonsson upp, ofta i fågeltidskrifter. Jag tog genast till mig hans fina fågelbilder. Jag hade dock inte upplevt den miljö där hans bilder var hämtade. Idag har jag besökt både öland och gotland.

Måste medge att jag nog också reagerade på Sander Broströms unga ålder. Mycket fina bilder och en egen bildstil har han skaffat sig. Vi kommer nog att få se mycket av honom i framtiden.

Sten
Svar från Karuzzell 2015-07-29 16:26
Tack Sten för din långa och fina kommentar.
Vad gäller Terjes bildstil, så hade han nog hittat den långt innan han började fotografera digitalt.
För egen del dröjde det ganska länge innan jag började 'justera', softa eller vinjettera. Min syn på detta ändrades nog framför allt när jag började fotografera i RAW men den efterbehandling både jag och de flesta andra sysslar med, har i mina ögon inget att göra med den manipulering, som Terje ägnade sig åt.
Jag hoppas, både att han hittar tillbaka och kan fortsätta sin egen väg. Jag tittar fortfarande med behållning på hans bilder och läser hans texter, även om jag numera blivit lite mer kritisk.
Lars bilder är i högsta grad njutbara och inspirerande. Detsamma gäller Sanders bilder, som verkligen inte alls behöver ses i ljuset av hans ålder.
Eva
Hej Eva, mycket intressant du bjuder på här, men har lite svårt att greppa allt samtidigt - porträtt, ganska mkt text, tre olika personer. Alla dina bilder känner jag verkligen berättar något om personen bakom bilden och tycker följaktligen om alla fem bilderna, men precis när jag med hjälp av text och bild känner att jag uppfattar personen ifråga kommer nästa person....Jag menar verkligen att jag gillar både text och bilder men skulle tillgodogöra mig det bättre med en blogg för varje person, alternativt en blogg med alla bilderna men utan eller med bara lite text, fokus på bilderna som porträtt.
Sista bilden är fantastisk, rätt eller fel uppfattar jag kombinationen av vekhet och vilja väldigt tydligt.

Sist kan jag inte låta bli att kommentera några rader i din inledning: "Min närmaste omgivning är inte överdrivet intresserad av mitt fotograferande och vill framför allt inte bli avporträtterade". Det känner jag igen precis! :-)
Hälsningar/ Björn T
Khalad 2015-07-29 12:05
Vaknade idag med dåligt samvetet för det jag skrev härovan - det låter mkt mer kritiskt än jag menar. Alla fem bilderna är fina personbeskrivningar i sig, det känns som jag får en uppfattning om alla tre personerna bara genom att titta på bilderna!
Svar från Karuzzell 2015-07-29 16:35
Snälla Björn, du behöver verkligen inte ha dåligt samvete. Jag tar gärna mot kritik om jag känner, att den allvarligt menad. Tycker då enbart, att den är uttryck för att jag blir tagen på allvar. Din kritik tar jag alltid mot på detta sätt.
I det här fallet håller jag dessutom med dig. Insåg det inte när jag skrev färdigt inlägget men du har säkert helt rätt i, att den som läser inlägget troligen kastas vidare till nästa bild och person innan man är klar med den föregående. Inlägget har länge legat ofärdigt i min utkasthög. Tre porträtt men utan text och med olika färgmättnad mm. När jag nu fick för mig att göra det klart, hittade jag ytterligare några bilder men trodde inte, att fotona bar på egen hand, så jag kompletterade med texten. Jag har nog i allmänhet en tendens att sväva ut och ha för många bilder, även om jag faktiskt försöker begränsa mig och ofta både stryker ner text och tar bort bilder innan jag slutligen publicerar ett inlägg. Jag är tacksam för att du på nytt gjorde mig uppmärksam på, att större stringens oftast vore av godo, även om jag kanske får svårt att omsätta det i praktiken.
Om jag nu mot förmodan skulle ha tagit illa vid mig av det du skrev, så lindade du ändå in det i så fina omdömen, att det definitivt skulle ha vägt över. Ditt huvudbudskap till mig var, att du tyckte om porträtten och det gör mig, som du säkert förstår, väldigt glad.
Omgivningens ointresse och i vissa fall direkta ogillande betyder i mitt fall, att jag ofta känner mig hämmad också när jag riktar kameran mot någon/något annat, vilket betyder att jag ibland avstår och ibland tar en alltför snabb bild för att inte irritera.
Tack och må gott!
Eva
Har läst text till dina porträtt.
Har svårt skriva ner vad känner nu
återkommer en annan dag.
Tro inte något är negativt nej då.
Sov gott
Gun-Inger
Svar från Karuzzell 2015-07-29 16:35
Jag tar gärna del av dina synpunkter men känn inget tvång.
Ha det bra!
Eva
Fina bilder detta; porträttbilder med personlighet och respektfull försiktighet. Även om nu bilden på mig visar en person som just då inte mådde bra, så kan jag idag se på bilden med viss distans. Mycket för att jag långsamt arbetat mig tillbaka som människa. Men också som fotograf.

Jag är tillbaka i fas med mig själv, gör de bilder som jag egentligen alltid gjort - men utan att göra något annat än det jag deklarerar. Då det ju är viktigt att bilderna jag gör i första hand har kontakt med mig själv.

Och jag fotograferar mer än någonsin, och tar helt och hållet enbart hänsyn till mitt eget sätt att vilja förmedla. Och de som idag ser mig som föreläsare och kursledare, och som även kan referera till hur det var innan; säger att jag mår bättre, är mer i harmoni, mer samlad - och ännu tydligare mot vem jag är. På något sätt verkar jag ha blivit bättre, av all skit som fick mig att må sämre.

Hoppas allt är bra med dig annars!
Svar från Karuzzell 2015-08-16 11:45
Tack Terje för din långa kommentar, som gör mig glad på flera sätt. För att du överhuvudtaget läste inlägget och kommenterade det och för att du uppskattade bilderna, vilket gör mig extra glad. Men mest glad är jag ändå för att du mår så mycket bättre nu än då, vilket jag i och för sig redan trodde mig veta.
Att visa porträtt, som inte speglar respekt för den avbildade personen finns inte i min värld. Det gör det extra svårt att fotografera andra människor och visa resultatet, för även om min bild är tagen med både kärlek och respekt, kan den ändå missförstås av andra och uppfattas som kränkande. Jag tycker själv mycket om porträttet av dig, som jag publicerade när det var nytaget men sedan valt att inte visa. Nu tyckte jag, om än med viss tvekan, att det kändes OK att visa fotot i detta sammanhang.
Jag önskar dig allt gott och vem vet, kanske blir det en dag en möjlighet för den där kursen, som jag ännu önskar mig.
Eva