Bildreportage: Elitfotboll under pandemin – J-Södra IF mot HIF

Personligen är jag mätt på alla tekniskt perfekta fotbollsbilder som ser ungefär likadana ut. Som motvikt bestämde jag mig för att försöka fånga stämningen vid en fotbollsmatch under den landsomfattande pandemin. När HIF gästade J-Södra på Vapenvallen i Huskvarna i tisdags fick jag min chans.

Det ena efter det andra blir inställt på grund av pandemin och man får försöka ta tillfället i akt när det äntligen händer något som bryter av den grå vardagen. På väg hem från jobbet i tisdags gick jag förbi Vapenvallen i Huskvarna, där riggades det för match i Superettan mellan J-Södra och Helsingborgs IF. Jag bestämde mig för att återvända vid matchstart för att försöka dokumentera matchen.




Ett 20-tal HIF-supportrar och ungefär lika många södraiter fanns på plats tillsammans med ett 30-tal nyfikna Huskvarnabor. Jag hade hoppats på lite större tillströmning av folk men matchen sändes även på TV och där är det lite lättare att följa den än genom en glipa i ett stängsel. Under matchen valde jag att hänga på HIF-supportrarna, som visade sig vara ett glatt och troget gäng som följer sitt lag i vått och torrt. Från andra sidan stängslet försökte de skapa stämning och hejade på sitt lag med både arenasånger och hejaramsor.




J-Södra supportrarna som samlats utanför stängslet var ganska så tystlåtna, medan de åtta supportrarna som fått komma in på arenan gormade och skrek åt spelare och framförallt mot domaren istället för att ta tillfället i akt och stötta sitt lag. Många av Huskvarnaborna som samlats utanför stängslet hoppades på seger för HIF. Att hålla på ett lag från grannstaden Jönköping finns inte på kartan för dem. En äldre herre påminde mig att det första laget som spelade på Vallen också hette HIF som i Husqvarna IF och därför var det naturligt för honom att hålla på HIF.




Matchen var en ganska så jämn och tråkig tillställning utan några direkta målchanser och den slutade 0-0. Det fanns en del lägen men de slarvades bort med en pass eller en dribbling för mycket. Jag hade inte sökt någon ackreditering och kunde därför inte röra mig inne på arenan, men mitt mål var inte att fotografera själva matchen utan dokumentera det som hände runt omkring och försöka skapa ett reportage utifrån de förutsättningarna. Matchbilderna i inlägget har jag tagit genom att hålla upp kameran och objektivet över stängslet och fokusera med hjälp av skärmsökaren, det är lite knivigt att sätta bilden i rätt ögonblick när man inte riktigt ser bollen.




Fram till att Stadsparksvallen i Jönköping återinvigs i juni kommer J-Södra spela sina matcher mot Trelleborg och Landskrona BoIS på Vapenvallen i Huskvarna. Även om jag inte strävar efter att bli någon sportfotograf är det inte omöjligt att jag även då kommer att finnas på plats utanför stängslet för att dokumentera elitfotboll under pandemin.



















Text och foto: Mikael Good

HV71 svenska mästare i hockey 2017

I lördags vann HV71 elitserien i hockey efter en riktig superrysare mot Brynäs. I dag körde HV71 kortege genom Huskvarna, Vättersnäs och Jönköping och mottog folkets hyllning utmed vägen. Kortegen började vid Husqvarnafabriken klockan 13.30 och avslutades vid Knektaparken i Jönköping där 40.000 personer hade samlats för att hylla guldhjältarna.

        
        
                                      
         
        

Jag passade på att dokumentera när stadens stolthet fick mota Huskvarnabornas hyllningar. Tusentals personer i alla åldrar kantade gatorna och gav stadens hjältar den hyllning som de förtjänade.

        
        
        
        


Text och foto: Mikael Good

Sonny på den gula cykeln

I ur och skur i drygt 20 års tid har Sonny Thenberg stått på sin plats på Östra Torget i Jönköping och sålt sina naivistiska tavlor med Jönköpingsmotiv till förbipasserande. Med ett stor leende och ett glatt tillrop möter han alla sina medmänniskor som jäktar fram i tillvaron. Sonny har inte anpassat sig till det överstressade informationssamhället, han lever kvar i det gamla trygga kommunikationssamhället och han har alltid tid att stanna upp och ta ett snack med de människorna som han möter.



Jag brukar stanna upp och byta ett par ord med Sonny när jag är i Jönköping. När jag mötte honom tidigare idag så var jag tvungen att fråga honom vad det är som driver honom att ha sitt galleri i folkvimlet på Östra Storgatan i ur och skur.
- Jag måste få träffa människor, det är det jag lever för, får jag inte träffa människor så blir jag tokig säger han med ett skratt. Trots sina 73 år böjer han sig med lätthet ned och fiskar upp en tavla som föreställer Stora Hotellet i Jönköping. Han håller stolt upp tavlan för mig och säger.
- Mikael, trots att jag har målat tusentals tavlor så måste jag ändå säga att den här tavlan är jag riktigt stolt över.



I Jönköping räknas Sonny som ett original och han kallas Sonny på den gula cykeln. Men i mina ögon är han en förebild. För 20 år sedan bröt han sig ut ur stimmet. Han valde istället att simma mot strömmen och göra det som han älskade mest, att måla tavlor och träffa människor. 

Text och foto © Mikael Good, All Rights Reserved

Än lever missionshuset i Björkenäs

Utsikten från Missionshuset i Björkänäs är verkligen bedårande.

Det varma pingstvädret och det vackra landskapet formligen ler mot oss när vi sakta letar oss fram genom det kuperade småländska landskapet i vår bil. Vi är på väg för att möta några eldsjälar bakom Björkenäs missionshus som ligger vid sjön Ören i norra Småland.


Några av eldsjälarna bakom Missionshuset i Björkenäs, från vänster Ryno Anderssson, Ann-Lis Lönn, Ingemar Karlsson, Birgit Eksteth Karlsson och Margareta Andersson.



Det är verkligen roligt att lyssna på Ingemar, han är verkligen engagerad i sin bygd och hans tal, mimik och gester bjuder in min fru och mig i berättelsen.
– Jag minns när det bodde runt 75 personer här ovanför missionshuset, nu bor ingen kvar. Ingemar Karlsson har växt upp ett stenkast från missionshuset. Han älskar sitt missionshus och berättar med inlevelse och många skratt om det gamla missionshuset.

Ingemar hämtar andan för en kort stund, han tittar ned i backen och samlar sina tankar innan han säger:
– Missionshusstyrelsen bildades 1865 hemma hos von Otter på Östanå slott, bara ett år senare stod Missionshuset klart. När det är väckelse finns inga begränsningar, alla ställde upp och timret i skogen var ju gratis. Det som kostade mest var nog glasrutorna, Ingemar pekar på de gamla fönstren som fortfarande finns kvar.


Detalj ur altartavlan i Björkenäs Missionshus

     

Kvar finns också de gamla träbänkarna - förvånansvärt bekväma att sitta i - den gamla kaminen och altartavlan som sattes upp till missionshusets 75-års jubileum 1941. Går man en trappa upp finns också en nästan intakt skolsal. Samtidigt som man byggde sin gudstjänstlokal passade man också på att bygga en skolsal. Skolan, som drevs av kyrkskolan i Vireda, hade ingen egen lokal, istället samlades man i stugorna. Det var trångt och inte särskilt praktiskt så de driftiga bönderna tog helt enkelt saken i egna händer och byggde skolsal, när de ändå var igång. Skolan fungerade ända fram till 1914 då undervisningen flyttades till Elmeberg, 2,5 km bort. Sedan dess har skolokalen fungerat som del i en pastorsbostad men har nu återställts till sitt ursprungliga skick.
– De gamla skolbänkarna hittade vi på en loge en bit bort, gissa om vi var förvånade att de fanns kvar. Vi har också hittat gamla kartor, skolböcker, foton och en gammal anteckningsbok där jag av en händelse hittade en inventarielista där alla inköp till skolan skrivits upp.


Skolbänkarna som är tidstypiska hittades på en loge en bit bort.

 

Ingemar visar upp en tavla som föreställer den första pingsdagen i Jerusalem.



Församlingen som höll till i Björkenäs upplöstes 1980 och missionshuset sköts idag av en stiftelse. Två helger per år bjuder man in till ekumenisk möteshelg, fredag - söndag och på nationaldagen bjuder man in till sång- och musikmöte.



Missionshuset i Björkenäs är en riktig skattkista för den som är intresserad av historia. För alla andra är platsen också väl värd ett besök med sina fantastiska ängar runt om och sjön Ören, ett stenkast bort, är det en ren njutning att tillbringa några timmar här.



Text: Marita & Mikael Good. Bild: © Mikael Good. 

* Väckelsen vände upp och ner på hela samhället, eller man ska kanske säga tvärt om, samhället vändes rätt igen. I mitten av 1800-talet drack svensken i genomsnitt 40 liter sprit per person och år.