Första maj i motorsågsstaden – bildreportage

Förr i tiden marscherade stolta arbetare iklädda sina finkostymen genom gatorna i de flesta orterna runt om i landet. Första maj var arbetarnas dag och då gick de man ur huse för att fira dagen och demonstrera för sina rättigheter. Idag har leden glesnat och på många håll har demonstrationstågen antingen försvunnit helt eller ersatts med demonstrationsmöten.



I Jönköpingsområdet har första maj firats sedan 1889, det året arrangerade nykterhets- och frikyrkorörelsen i Jönköping en stor nykterhetsdemonstration som samlade 3000 deltagare. Samma år bildades Socialdemokraterna i Sverige, och den socialistiska internationalens kongress beslutade att göra första maj till arbetarnas demonstrationsdag. Men det var inte förrän 1890 som arbetarna firade första maj för första gången i Sverige. Det året firades första maj på 19 olika platser i landet och drygt 50 000 personer samlades på Gärdet i Stockholm. Nykterhetsdemonstrationerna som också spreds till flera orter pågick parallellt med det socialistiska första maj firande under hela 1890-talet.





I samband med att Socialdemokraterna organiserade sig i Huskvarna 1904 togs beslut om att söka tillstånd för ett demonstrationståg genom brukssamhället på första maj. Sedan dess har mycket vatten runnit i Huskvarnaån, brukssamhället har fått stadsrättigheter, arbetarnas rättigheter har stärkts, fri rösträtt för män och kvinnor har införts och har funnits i 100 år, och arbetsvillkoren har förbättrats avsevärt. I takt med förbättringarna och ökande ålder på deltagarna har demonstrationsleden glesnat betänkligt. Till sist beslutade Socialdemokraterna i Huskvarna att ersätta demonstrationståget med ett demonstrationsmöte i centrala Huskvarna.





Den 1 maj 2019 samlades drygt 80 personer under parollen "Trygghet, demokrati och sammanhållning" vid Alf Henrikssons plats på Esplanaden i centrala Huskvarna. Det bjöds på kaffe, korv och dricka och de församlade fick lyssna till årets första maj talare Anna Carlsson, ordförande för barn- och utbildningsnämnden samt ungdomstalaren Junie Ek, SSU. Huskvarnaprofilen Gunnar Andersson (översta bilden) tilldelades första majstipendiet ur Arbetarrörelsens minnesfond för sitt arbete för stadens kultur.




Tillsammans med en representant från lokalmedia fanns jag på plats med två tyska fotoapparater för att dokumentera demonstrationsmötet och framförallt samla på mig bilder till bildarkivet och kommande projekt. Föga visste vi då att detta var det sista demonstrationsmötet i Huskvarna på två år. På grund av coronapandemin ställdes demonstrationsmötet i Huskvarna in 2020 och nu även 2021 och har istället ersatts med ett digitalt firande på Facebook.







Text och foto: Mikael Good

Stefan Löfven ville bli en ny Johan Cruijff

Förra torsdagen hade statsminister Stefan Löfven ett öppet möte i Huskvarna. Stefan var ovanligt öppen, han bjöd på sig själv, och berättade vad han drömde om att bli som pojke. Men sången som ackompanjerade hans entré fick några i publiken att dra ordentligt på smilbanden.



Dörrarna öppnades klockan 17.15. Även om det var ett öppet möte dit alla var välkomna oavsett politisk tillhörighet var de flesta i lokalen övertygade Socialdemokrater. De flesta i publiken var män och många rutiga skjortor syntes i folkhavet. Med tanke på regeringens feministiska profil, och att Socialdemokraterna aktivt arbetat för ”varannan damernas” sedan 1994 var det lite märkligt att kvinnorna var i minoritet. 



Det öppna mötet inleddes med att trubaduren Alec Björedal sjöng några politiska sånger från 1970-talets socialistiska proggepok. Alec avslutade sitt framträdande med Cornelis Vreeswijks ”Somliga går i trasiga skor”. När han sjöng ”Jag är en tvivelaktig figur duger ej mycket till”, kom statsminister Stefan Löfven in i lokalen omringad av bistra säpomän. De flesta av de drygt 400 personerna i lokalen missade den komiska poängen, och det var i princip bara jag och min bänkgranne som skrattade gott åt den perfekta tajmingen.



Kvällens konferencier kommunalrådet Ilan De Basso tackade av trubaduren Alec Björedal med en applåd och en ros. Han hälsade sedan kvällens huvudtalare statsminister Stefan Löfven välkommen upp på scenen. Stefan äntrade scenen och ställde sig tryggt i talarstolen.



Stefan tycktes trivas i sällskapet. Han kopplade bort det statsmannamässiga för en stund, och delade en personlig berättelse från sin uppväxt om hur hans fostermor som arbetade som hemsamarit åkte runt till äldre i bygden på moped. För att kunna sköta sitt arbete under den smällkalla norrländska vintern köpte hon en skoteroverall för egna pengar. Stefan berättade att han fick lära sig praktiskt solidaritet och medmänsklighet av sin fostermor, något som han har fört med sig i livet.

Stefan log och skrattade mycket. Trots att åhörarna var ganska så stillasittande och tysta lyssnade de intresserat, när Stefan sa något som de gillade tycktes de vakna upp ur sin djupa koncentration och applåderade. Stefan la ofta pannan i djupa veck, och använde händerna för att förstärka det han sa, ibland var det nästan som om han inte behövde någon teckenspråkstolk. Stefan levde sig in i sina ord särskilt när han talade om den rådande situationen i landet.



Som fond hade han Socialdemokraternas devis från valet 2018: ”Ett starkare samhälle. Ett tryggare Sverige”. Vilket Socialdemokraterna vill uppnå genom att pensionärer ska få lägre skatter, fler poliser ska stävja brottsligheten, skolan ska förbättras och gängkulturen i förorterna ska bekämpas. Just den sista frågan verkade vara särskilt angelägen för Stefan, och han oroas över det ökade våldet och skjutningarna, han underströk att gängkriminaliteten måste stoppas för att Sverige åter ska bli tryggt. För att komma dit har han bjudit in andra partier för att diskutera vad som kan motverka gängkriminalitet och skjutningar.



Det märktes tydligt att även Stefan Löfven har en hotbild över sig. Säpomän stod på strategiska platser och hade lokalen och åhörarna under noggrann uppsikt, när jag smög fram för att ta några närbilder granskades jag från topp till tå av en bister säpoman som utvärderade den möjliga hotbilden. Utanför dörren patrullerade poliser.



Den avslutande frågestunden sköttes av två representanter från SSU. Frågorna hade samlats in innan frågestunden, vilket är ett bra sätt för att samla ihop likvärdiga frågor, men nackdelen är att besvärliga och känsliga frågor kan modereras bort. Mot slutet av frågestunden lästes en fråga från en liten kille upp, han frågade Stefan Löfven om vad han drömde om att bli när han var liten. Stefan lös upp, log extra brett och sa: "Fotbollsproffs, jag ville bli en ny Johan Cruijff".



Efter frågestunden ställdes frågan om hur många av de drygt 400 personerna i lokalen som var med i SSU? Ett fåtal händer räcktes upp, frågan förstärktes därför med hur många i lokalen som var under 35 år. Ett drygt tio-tal händer räcktes upp, med mina 51 år tillhörde jag de yngre i lokalen. De flesta i lokalen hade med råge passerat både 60 och 70 år. Sett till åhörarnas höga ålder verkar det som om Socialdemokraterna har svårt med återväxten.



Innan Stefan Löfven lämnade lokalen fick han ett stort fång rosor, och tillfälle gavs till dem som ville byta några ord eller ta en selfie med honom innan han lämnade lokaler tillsammans med sina livvakter.



Text och foto: Mikael Good

Fotnot: Jag har använt mig av en Sony A7rII, ett Sony A 70-400 samt ett 7Artisans 75mm f1.25 Speedmaster till bilderna. Ljuset var uselt och de flesta bilderna är tagna på 6400 ASA. Färgerna i RAW-bilderna är utmärkta och dynamiken är bra, men jag valde att presentera bilderna i svartvitt för att förstärka känslan av bildreportage. Några av bilderna har tidigare publicerats i färg.