Den vackraste soluppgången på denna sidan av himlen

Soluppgångar har väl alla fotografer i princip fotograferat sig mätta på, och det är sällan som vi höjer kameran för att fånga dem. Och om vi gör det  så måste de vara exceptionella. 

Jag har sett en riktigt exceptionell soluppgång och det var på toppen av Sinaiberget på Sinaihalvön i Egypten. Det var med stor sannolikhet på den här platsen som Mose fick ta emot budorden från Gud. Jag brukar inte fotografera soluppgångar eller ta bilder i färg. Men det var helt omöjligt att göra detta foto i svartvitt. Även om bilden är bra så gör den ändå inte soluppgången full rättvisa, då kamerans sensor inte kunde fånga alla färger och toner. Men den gjorde ett gott försök och jag blev nöjd med resultatet.

Den isländska vulkanen Grímsvötn hade utbrott under 2011 och kastade upp mängder av vulkaniskt stoft i atmosfären. När jag var upp på toppen i februari 2012, var det flera minusgrader och det vulkaniskt stoftet förstärkte solens strålar och gjorde den extra vacker. En av de beduinska bergsguiderna som var med uppe på toppen sa:
– Jag har varit uppe på toppen av berget tusentals gånger, men jag har aldrig sett en så vacker soluppgång!
Jag höll med honom och sa att det förmodligen var den vackraste soluppgången som vi får se på denna sidan av himlen.

Text och foto: Mikael Good

Funkar Leica M8 fortfarande för bildreportage?

Den tekniska utvecklingen i kameravärlden går i en rasande fart och dagens digitalkameror är rena rama teknikmonstren jämfört med de modellerna som släpptes för 15 år sedan. Men trots den snabba utvecklingen finns det en del "gamla" digitalkameror som har en speciell karaktär som gör att de fortfarande lämpar sig för avancerade användare. En sådan kamera är Leica M8.  



Det har varit en del snack om huruvida Leica M8 fortfarande är en bra kamera eller inte bland några av skribenterna på Fotosidan. Jag har jobbat en hel del med Leica M8:a, och trots dess egenheter kan jag inte annat än att rekommendera kameran om du hittar ett bättre begagnat exemplar. Det kanske bär emot för en del att betala mycket pengar för en gammal kamera, men tro mig M8:an är värd vartenda öre. Framförallt är det riktigt roligt att fota med en digital mätsökarkamera. Det är nästan som att fota med en analog Leica med digitalbakstycke och den känslan går tyvärr inte att framkalla med en Leicaliknande digitalkamera av annat märke. Framförallt lämpar sig M8 för svartvitt, och den kallas bland annat för fattigmans monochrome för att svartvitt blir så snyggt med den.



I mitt tycke funkar Leica M8 utmärkt för reportage, och den skulle vara fullt användbar för det ändamålet även 2020. När jag var i Sinai i början av 2012 på kombinerad semester/reportageresa hade jag med mig min M8 (alla bilderna in den här artikeln Är från Sinai). Sensorn har bara 10 megapixlar, men jag har kunnat dra på bilder till både 125 och 150% i Adobe Camera Raw utan att kvaliteten blivit lidande. Den enda riktigt nackdelen med kameran är att den bara är användbar upp till 640 ASA. I Sinai använde jag kameran tillsammans med ett Leica Summicron-C 40mm f/2, i och med en cropfaktor på 1.25 motsvarade det ett 50mm objektiv på småbildsformat.



Egentligen var jag nöjd med min M8 och hade planerat att behålla den tills slutaren rasade ihop. Men förra året fick jag möjlighet att byta i princip jämt mellan min M8 och en M9 och då valde jag att gå vidare med M9 som har småbildsformat och som är användbar upp till 1250 ASA. M9 är också en kamera med CCD-sensor, den har tydliga rattar, är enkelt uppbyggd och är fri från störande knappar och reglage, men den har inte egenheten av att dra ur batteriet om man tar för många bilder i snabb följd som M8:an gör. Svartvitt blir också snyggt med M9 men inte riktigt lika snyggt som med en M8.



Analoga Leicakameror har en tendens att stiga i pris. Exempelvis har priset på Leica M6 mer än fördubblats under en tio års period. Denna ökning verkar även ha smittat av sig på äldre digitala Leicorna. Det är särskilt den senare versionen Leica M8.2 eller M8:or som fått slutaren bytt till den som sitter i M8.2 som är eftertraktade. Även M9:or med nybytta sensorer ökar rejält i pris, förra året kostade de runt 14 000 kronor, nu får man ha tur om man ska hitta ett fint exemplar för under 20 000 kronor. Att digitalkameror stiger i värde är ovanligt. Oftast tappar de ordentligt i pris över tid, men det är trevligt när det är tvärtom.



Text och foto: Mikael Good

Leica M väcker känslor

I stort sett alla fotografer har en åsikt om Leica. Ofta handlar diskussionerna om det höga priset, eller att kameran är mer av ett smycke för rika människor än ett redskap, och att vanligt folk inte har råd att köpa dem. För min egen del är Leica ett verktyg att ta bilder med och inget annat.



Jag föredrar att jobba med kameror som har tydliga rattar och är enkelt uppbyggda, fria från displayer och förvirrande undermenyer. Jag är speciellt förtjust i mätsökarkameror. I och med att jag föredrar att jobba med digitalkameror finns det inte så mycket mer än Leica att välja på om man som jag vill ha en digital mätsökarkamera. Fuji har en Leicaliknande kamera som heter Fujifilm X-Pro2. Jag har även en sådan, det är också ett utmärkt redskap, men den känns mer som en digital Contax G2 än en mätsökarkamera.

Kameran på den översta bilden är en Leica M8, och objektivet ett Voigtländer Ultron 35mm f1,7 ASPH. M8:an har över tio år på nacken men fortfarande duger bildkvaliteten, speciellt om man väljer att göra bilderna i svartvitt. I mitt tycke är bara Leica M Monochrom bättre på svartvitt, men i och med att jag behöver leverera bilder i färg ibland är M8:an en bra kompromiss. Leica M och dyr behöver inte ha ett likhetstecken mellan sig. M8:an kostar runt 10 000 kronor begagnad och Voigtländer objektivet kan man hitta för 3500 kronor, vilket är rena rama fyndpriset för en handtillverkad mätsökarkamera och ett excellent objektiv. 



Jag har använt M8:an till en del reportage. Bland annat hade jag med M8:an när jag besökte Sinai i Egypten för ett antal år sedan. En artikel och bilder från det besöket publicerades i webbtidningen Sinai Times. Alla svartvita bilderna i det här inlägget har jag tagit vid Sinaiberget.

Text och foto: Mikael Good

Att falla mellan stolarna

Det gäller att läsa det finstilta innan man lägger ned allt för mycket arbete på något. Jag har jobbat en del på att vässa till mitt bildreportage från Sinaiberget i Egypten som jag gjorde förra året. Anledningen är att jag planerade att tävla med reportaget i årets upplaga av Leica Oskar Barnack Award.

När jag läste tävlingsreglerna tidigare under dagen kom jag fram till att Sinai-reportaget inte uppfyller kraven för tävlingen. Därför skulle reportaget riskera att bli diskvalificerat om och när det blev upptäckt. Lätt motvilligt har jag bestämt mig för att inte chansa. Istället så väljer jag att tävla med ett färgreportage från den svenska landsbygden som uppfyller alla kriterierna för tävlingen.

Jag kommer givetvis att jobba vidare med Sinai-reportaget och förhoppningsvis kommer det att ges en möjlighet att nå en lite större publik under våren.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All Rights Reserved.

Soluppgång vid Sinaiberget

Det har varit en massa tjôt om solnedgångar i bloggarna här på Fotosidan och som motvikt till alla solnedgångar tänker jag visa två soluppgångsbilder från Sinaiberget. Ett berg som jag knatade uppför i början av mars i år.


Strax innan soluppgången vid Sinaiberget eller Mosefjellet som det heter på norska.


Soluppgången vid Sinaiberget i början av detta året var den extra vacker på grund av den pågående solstormen.

Text och foto: © Mikael Good, 2012. All rights reserved.