Ett drömobjekt med utsikt över stad och sjö

Många husköpare drömmer om att få köpa ett hus som ligger privat och ostört men ändå relativt centralt. Har huset en storslagen och vidsträckt utsikt över stad och sjö är det en stor bonus. 

          

Jag besökte nyligen ett sådant drömobjekt i en medelstor svensk stad. Huset borde vara riktigt hett på bostadsmarknaden. Men huset ler inte mot oss genom glassiga mäklarannonser utan är lämnat åt sitt öde och är hårt ansatt av väder och vind.

          

Huset som ligger högt upp på en kulle, blickar stolt ut över en milsvid utsikt över stad och vatten. En del säger till och med att det är den vackraste utsikten i staden. Det är inte utan att jag undrar varför huset har blivit övergivet? Jag skulle kunna få svar på mina frågor ganska så enkelt om jag frågade rätt personer men den här gången väljer jag att se mig omkring och försöka låta huset berätta sin historia.

          

Vandaler har brutit sig in i huset och slagit sönder fönsterrutor och inredning, deras framfart skvallrar om ett adrenalinfyllt okontrollerat raseri. Även om ett hus står tomt kan jag inte riktigt förstå vad som driver någon till att slå sönder en annan människas egendom? Med tanke på de omfattande skadorna i miljonklass som de åsamkat skulle de säkert få kännbara straff om de hittades och dömdes. 

          

Det knastrat av krossat glas när jag går runt i huset. Den stora glasverandan med den makalösa utsikten ligger i ruiner. Det ser nästan ut som om en plötslig explosion krossat varenda fönster på verandan. Vinden sveper in genom de öppna fönstren och de nakna persiennerna sprider ett spöklikt rasslande ljud i huset och ibland låter det nästan som fotsteg. Jag känner mig smått övervakad när jag vandrar omkring i huset. 

          

De få ledtrådarna som jag hittar skvallrar om att det fanns aktivitet i huset 2010. Jag vet också att huset har varit till salu. Om det hittade en köpare eller inte vet jag inte. Men det är sorgligt att ett charmigt hus med ett sånt fantastiskt läge bara har fått stå och förfalla. Om huset och biutrymmena varit i någorlunda bra skick skulle huset och den stora tomten kunna säljas för mångmiljonbelopp.

                    

På min flickrsida kan du se fler bilder på det gula huset på kullen: https://flic.kr/s/aHskVzqXyF

Text och foto: Mikael Good

Skyddsrummet i Borås stadspark

När de mörka krigsmolnen började dra in över Europa i slutet av 30-talet bildades Luftskyddsinspektionen i Sverige. De hade som uppgift att bygga skyddsrum åt hela befolkningen och ett stort antal började byggas runt om i landet.



Ett av alla skyddsrummen som byggdes ligger under Mariekulle i Stadsparken i Borås. Dit skulle ett 100-tal boråsare kunna ta sin tillflykt ifall staden råkade ut för ett fientligt bombanfall. Skyddsrummet har en huvudingång och två nödutgångar. I ingångarna finns en hall och en rejäl ståldörr som ger ett extra skydd åt det stora inre rummet. Men skyddsrummet var felbyggt! Taket var allt för svagt för att klara en direktträff och det skulle ha blivit rena rama dödsfällan för dem därinne om det blivit skarpt läge.

Efter att skyddsrummet avvecklats användes det under en period som ostlager. I dag är skyddsrummet övergivet. Det går bara att komma in i skyddsrummet med nyckel genom huvudingången och de gamla utrymningsvägarna är ordentligt igensvetsade för att slippa vandaler. Precis som i andra gamla bergrum som inte använts på flera år är det rått, fuktigt och lite kyligt därinne. Belysningen är bortkopplad och när dörren till ingången slår igen blir det becksvart därinne.



Första gången som jag besökte skyddsrummet var i mitten av 1980-talet. Dörren var olåst och det var bara för mig att gå in och se mig omkring i ficklampans sken. Senast jag var där var dörren låst. Eftersom jag inte bryter mig in valde jag att dokumentera det övergivna skyddsrummet från utsidan. 



Klicka på den följande länken om du vill se bilder på skyddsrummet i Stadsparken i Borås: https://flic.kr/s/aHskUcyFzm

Text och foto: Mikael Good

  

Urban Exploration (UE)

De senaste tio åren har Urban Exploration (UE) gått från att vara en smal subkultur med få utövare till att omfatta 10.000-tals personer bara i Sverige. Syftet med UE är att utforska bortglömda, övergivna och stängda miljöer såsom hus, fabriker, sjukhus, gruvor och bergrum oavsett om det är lagligt eller inte. Jag kommer främst att hålla mig till bergrum då det är det som intresserar mig mest.  

          

Mängder av bergrum med olika syften byggdes runt om i Sverige under det kalla kriget, men i och med Sovjetunionens fall har många bergrum omvandlats till civila ändamål eller avvecklats och plomberats. I mina sena tonår i slutet av 1980-talet började jag intressera mig för att ta mig in på och utforska förbjudna platser för spänningens skull. På den tiden var antalet utövare väldigt få och termen Urban Exploration var inte ens uppfunnen. Jag var alltid noga med att inte bryta mig in någonstans även om det i många fall hade gått ganska så enkelt med kofot, bultsax eller bågfil. Oftast kunde jag ta mig in för att någon glömt att låsa dörren till en nödutgång. Eller så var fästena för hänglåsen ditsatta med skruv och då var det bara att skruva ur skruvarna, häkta av hänglåset och gå in.



Med tanke på att jag inte är lika smärt och smidig som när jag var tonåring nöjer jag mig med att försöka hitta dolda ingångar idag. Jag är faktiskt ganska så bra på det och har hittat en del dolda ingångar till bergrum. Men jag håller kunskapen för mig själv och delar inte med mig av den. Det är tyvärr inte ovanligt att ingångar som kommer till allmän kännedom leder till att objekten blir vandaliserade och det vill jag inte vara med och medverka till. Jag vill inte heller ha någon annans liv eller hälsa på mitt samvete. Många plomberade bergrum är inte bergskrotade på år och dag och därför är risken för att få stenblock på sig inne i anläggningarna stora. Vidare har trappor och stegar inne i anläggningarna utsatts för rost och korrosion och kan vara direkt livsfarliga att gå på. 



Det kommer alltid att finnas människor som söker spänning och som vill ta sig in i och utforska plomberade bergrum och det har jag full förståelse för även om det i de flesta fall är olagligt. Numera avråder jag folk från att ta sig in i stängda bergrum. Men jag uppmanar dig som ändå tänker göra det att tänka på säkerheten. När jag var ung och dum gick jag in själv utan någon som helst skyddsutrustning. Hade något hänt hade ingen vetat var jag var.



Gör inte om mitt misstag! Ha med dig hjälm, skyddsglasögon, gasmätare, andningsutrustning, pannlampa, reservficklampa och skyddsskor. Gå aldrig in själv utan var flera och se till så att minst en står utanför och kan larma räddningstjänsten ifall något skulle hända. Att fastna djupt inne i ett bergrum där ingen hör dig och mobiltelefoner inte fungerar är ingen höjdare. Det har tyvärr hänt att UE-utövare har skadat sig och några har även fått sätta livet till.



Värt att tänka på att är att det räknas som skadegörelse och inbrott att ta sig in i ett bergrum som är i bruk eller är plomberat och det är ett brott som kan leda till böter och fängelse. Om det finns kvarstående sekretess på bergrummet kan det även innebära ett brott mot rikets säkerhet och då är straffskalan högre. Många UE-utövare filmar och tar bilder när de tagit sig in i fabriker, gruvor och bergrum och lägger upp materialet på internet. De flesta väljer klokt nog att maskera sig och lägger upp materialet anonymt med tanke på att det oftast är straffbart att ta sig in. Film och bilder är bra bevismaterial och med tanke på det kan det vara dumt att lägga upp dem i eget namn.

I mina hemtrakter i Jönköping och Huskvarna finns det mängder av intressanta platser att utforska. En av dem är den gamla ammunitionsfabriken Baslandia vid Tolarp i Jönköping där jag tagit bilderna som illustrerar artikeln. I fabriken som ligger insprängd i Tolarpsberget tillverkades ammunition från 1943 till mitten av 1970-talet. Sedan såldes bergrummet till Jönköpings kommun som förvarade sitt eget sprängmedel där. Anläggningen plomberades 2009. Fabriken är populär bland UE-utövare runt om i landet och många har tagit sig in i och utforskat den.



Här kan ni se en film som filmats inifrån Baslandia: https://youtu.be/05Nl-5QBZMs

Text och foto: Mikael Good

   

I Oljeberget finns den heliga graal

Oljeberget i Jönköping är något av en helig graal för Urban Explorers runt om i landet och det är många som drömmer om att ta sig in i berget för att utforska det. Frågan är om det fortfarande finns en väg in i berget?



Under slutet av 80- och början av 90-talet höll jag på med det som långt senare skulle börja kallas för Urban Exploration (UE). Jag tog mig obemärkt in på en hel del spännande platser, en del av dem är borta sedan länge och andra är plomberade och stängda. Jag var framförallt bra på att hitta dolda ingångar och öppningar och tog mig in utan att göra åverkan eller bli upptäckt. Nu har jag återupptagit mitt intresse för UE. Under ett par månader har jag rekat många av de bunkrar och bergrum som finns runt om i Huskvarna och Jönköping.



Jag bryter inte plomberingar eller sågar upp lås för att ta mig in i något objekt. För mig är det lika spännande att reka och hitta de dolda ingångar som att ta mig in. Men om det mot förmodan skulle hända att en dörr står öppen kanske det skulle hända att jag slank in och tittade mig omkring! Ett bergrum som jag ångrar att jag inte besökte och fotograferade medan det i princip bara var att promenera rakt in är Oljeberget i Jönköping. Bekanta som var där sommaren 2006 har vittnat om enorma utrymmen djupt inne i berget som ligger vid stadsdelen Gräshagen i Jönköping. Men de vågade inte gå så långt in i berget på grund av den unkna bergrumsluften och den skarpa doften av bränsle.



1952 började bygget av en stor oljedepå inne i berget på Gräshagen i Jönköping utmed järnvägen till Ulricehamn. Anläggningen var klar 1960 och den användes för beredskapslagring av diesel, flygbränsle, lösningsmedel och bensin som förvarades i 22 lagringscisterner av plåt som stod uppställda inne i berget. Jönköpingsborna döpte oljedepån till Oljeberget, med tanke på stadens inofficiella namn Smålands Jerusalem var namnet givet. Transporterna till anläggningen skedde till en början med tåg. Ulricehamnsbanan lades ned 1960 och det mesta av rälsen mellan Ulricehamn och Gräshagen togs bort efter 1969. Men en liten bit mellan Oljedepån och Jönköping behölls så att levereanserna kunde ombesröjas. Det sista tåget till Oljeberget gick 1985 och rälsen revs upp 1987. Efter det skedde transporterna till och från berget med lastbil från ingången en våning ned i berget.



Efter Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut förlorade beredskapslagren sina syften, men verksamheten i Oljeberget fortgick ändå fram till 1997. Efter det har berget sanerats. Hösten 2006 var saneringen klar och i december samma år plomberades de över eingångarna samt den nedre ingången till Oljeberget. Ingångarna hamnade bakom ett 50 cm tjockt lager av armerad betong och ett rejält lager med jord. Men det fanns fortfarande några dolda vägar in i berget som försågs med kraftiga galler efter att det varit en del spring från nyfikna ungdomar.



Oljeberget är som sagt en helig graal för Urban Explorers och många drömmer om att ta sig in i berget och utforska det. En del har försökt gräva sig in med spade! Men om man vill gräva sig in behövs grävskopa och avancerad utrustning för betonghåltagning och det är svårt att arbeta tyst och obemärkt med sådan utrustning. Det finns ett par ventilationsschakt för att vädra ut berget, men de är larmade och försedda med taggtråd och galler, de är även för smala för att någon normalstor människa ska kunna ta sig ned i dem. Enligt personer som jobbat i oljedepån kan det finnas en dold serviceingång. Ingången finns kvar för att kommunen ska kunna göra mätningar och ta prover inne i bergrummet ifall det skulle behövs.

Det går säkerligen att bryta sig in i berget. Men det är olagligt och kan leda till böter och fängelse. Även om det skulle finnas en lättforcerad väg in i berget och att det säkerligen skulle vara en grandios upplevelse att gå runt i de stora salarna inne i berget är det riskfyllt att ta sig in utan ordentlig skyddsutrustning såsom hjälm, andningsutrustning och gasmätare. Taket har inte bergskrotats sedan början av 2000-talet och risken för ras är stor. Anläggningen har sanerats och luftats ur men det kan ändå finnas en liten risk för att hamna i en koldioxidfickoa. Har man riktig otur kan man få syrebrist och bli medvetslös. Är man då djupt inne i ett förseglat bergrum ligger man riktigt risigt till.



Fler utvändiga bilder från Oljeberget hittar du här: https://flic.kr/s/aHskX4J4qK



Efter att jag publicerat artikeln fick jag ett PM och en länk på hur det ser ut inne i Oljeberget. Bilderna togs efter plomberingen i augusti 2009 då det fortfarande fanns en krypväg in. Att bilderna verkligen togs då och inte tidigare kan man se i EXIF-informationen. Klicka på länken för att ta del av bilderna: http://lagochlangsam.se/Anlaggning-3791

Text och foto: Mikael Good