Kålgården blev grävskopornas rov

Kålgården var ett trevligt innergårdsområde i Jönköping. Det revs tyvärr 1996 för att ge plats för dyra fina bostadsrätter för bättre bemedlade. Innan området blev grävskopornas rov spenderade jag en hel del tid med att gå runt i och dokumentera det för eftervärlden. Så här i backspegeln tycker jag att det är tråkigt att den gamla miljön inte renoverades och införlivades i det nya området för att bevara något av Kålgårdens ursprungliga charm. 

  
  
  
  

Text och foto: Mikael Good

80% av europas romer riskerar att hamna i fattigdom

Andelen människor som lever i fattigdom och extrem fattigdom är procentuellt låg i Europa jämfört med andra världsdelar. Men om man tittar närmare på den procenten ser man att en stor andel av dem som tillhör någon av Europas minoritetsgrupper är bland de allra fattigaste i Europa.

Enligt en EU-studie från 2016 riskerar 17% av Europas befolkning att hamna i fattigdom, bland Europas 14 miljoner romer är den siffran 80%: http://www.economist.com/blogs/graphicdetail/2016/11/daily-chart-20

Text och foto: Mikael Good

  

Den övergivna försvarsbunkern

Runt om i Sverige finns det mängder av övergivna bunkrar från andra världskriget. En av dem finns i en medelstor svensk stad och användes till att försvara oljedepån och hamninloppet.



När andra världskriget bröt ut var Sveriges beredskap allt annat än god och det fanns inte någon försvarplan för en fientlig invasion. Efter det att Danmark och Norge ockuperats av nazityskland började skyndsamt bunkrar att byggas runt om i landet.  De flesta byggdes utmed Skånekusten och i Dalsland där invasionshotet var som störst och försvarslinjer med bunkrar och stridsvagnshinder byggdes. I övriga landet byggdes bunkrar vid speciella objekt som var viktiga att försvara. 



En av alla de drygt 3700 bunkrar som byggdes runt om i Sverige under andra världskriget låg i utkanten av den mellansvenska staden. Den fungerade som ett försvar för den närliggande oljedepån och hamninloppet. 1961 flyttades oljedepån och bunkern förlorade sitt primära syfte. När jag besökte den för första gången i september 1992 var bunkern fortfarande i relativt gott skick. Men på våren 1993 upptäckte traktens ungdomar att den var olåst och för dem blev det en utmärkt festplats. Det ledde till klagomål från omkringboende och det bidrog till att bunkern plomberades.

    

Det har gått 24 år sedan jag senast besökte bunkern men av en tillfällighet cyklade jag förbi den häromdagen och bestämde mig för att stanna och ta ett par bilder.

Text och foto: Mikael Good

Urban Exploration (UE)

De senaste tio åren har Urban Exploration (UE) gått från att vara en smal subkultur med få utövare till att omfatta 10.000-tals personer bara i Sverige. Syftet med UE är att utforska bortglömda, övergivna och stängda miljöer såsom hus, fabriker, sjukhus, gruvor och bergrum oavsett om det är lagligt eller inte. Jag kommer främst att hålla mig till bergrum då det är det som intresserar mig mest.  

          

Mängder av bergrum med olika syften byggdes runt om i Sverige under det kalla kriget, men i och med Sovjetunionens fall har många bergrum omvandlats till civila ändamål eller avvecklats och plomberats. I mina sena tonår i slutet av 1980-talet började jag intressera mig för att ta mig in på och utforska förbjudna platser för spänningens skull. På den tiden var antalet utövare väldigt få och termen Urban Exploration var inte ens uppfunnen. Jag var alltid noga med att inte bryta mig in någonstans även om det i många fall hade gått ganska så enkelt med kofot, bultsax eller bågfil. Oftast kunde jag ta mig in för att någon glömt att låsa dörren till en nödutgång. Eller så var fästena för hänglåsen ditsatta med skruv och då var det bara att skruva ur skruvarna, häkta av hänglåset och gå in.



Med tanke på att jag inte är lika smärt och smidig som när jag var tonåring nöjer jag mig med att försöka hitta dolda ingångar idag. Jag är faktiskt ganska så bra på det och har hittat en del dolda ingångar till bergrum. Men jag håller kunskapen för mig själv och delar inte med mig av den. Det är tyvärr inte ovanligt att ingångar som kommer till allmän kännedom leder till att objekten blir vandaliserade och det vill jag inte vara med och medverka till. Jag vill inte heller ha någon annans liv eller hälsa på mitt samvete. Många plomberade bergrum är inte bergskrotade på år och dag och därför är risken för att få stenblock på sig inne i anläggningarna stora. Vidare har trappor och stegar inne i anläggningarna utsatts för rost och korrosion och kan vara direkt livsfarliga att gå på. 



Det kommer alltid att finnas människor som söker spänning och som vill ta sig in i och utforska plomberade bergrum och det har jag full förståelse för även om det i de flesta fall är olagligt. Numera avråder jag folk från att ta sig in i stängda bergrum. Men jag uppmanar dig som ändå tänker göra det att tänka på säkerheten. När jag var ung och dum gick jag in själv utan någon som helst skyddsutrustning. Hade något hänt hade ingen vetat var jag var.



Gör inte om mitt misstag! Ha med dig hjälm, skyddsglasögon, gasmätare, andningsutrustning, pannlampa, reservficklampa och skyddsskor. Gå aldrig in själv utan var flera och se till så att minst en står utanför och kan larma räddningstjänsten ifall något skulle hända. Att fastna djupt inne i ett bergrum där ingen hör dig och mobiltelefoner inte fungerar är ingen höjdare. Det har tyvärr hänt att UE-utövare har skadat sig och några har även fått sätta livet till.



Värt att tänka på att är att det räknas som skadegörelse och inbrott att ta sig in i ett bergrum som är i bruk eller är plomberat och det är ett brott som kan leda till böter och fängelse. Om det finns kvarstående sekretess på bergrummet kan det även innebära ett brott mot rikets säkerhet och då är straffskalan högre. Många UE-utövare filmar och tar bilder när de tagit sig in i fabriker, gruvor och bergrum och lägger upp materialet på internet. De flesta väljer klokt nog att maskera sig och lägger upp materialet anonymt med tanke på att det oftast är straffbart att ta sig in. Film och bilder är bra bevismaterial och med tanke på det kan det vara dumt att lägga upp dem i eget namn.

I mina hemtrakter i Jönköping och Huskvarna finns det mängder av intressanta platser att utforska. En av dem är den gamla ammunitionsfabriken Baslandia vid Tolarp i Jönköping där jag tagit bilderna som illustrerar artikeln. I fabriken som ligger insprängd i Tolarpsberget tillverkades ammunition från 1943 till mitten av 1970-talet. Sedan såldes bergrummet till Jönköpings kommun som förvarade sitt eget sprängmedel där. Anläggningen plomberades 2009. Fabriken är populär bland UE-utövare runt om i landet och många har tagit sig in i och utforskat den.



Här kan ni se en film som filmats inifrån Baslandia: https://youtu.be/05Nl-5QBZMs

Text och foto: Mikael Good

   

Det är Romernas nationaldag idag

I dag är det 8 april och Romer runt om i världen firar sin nationaldag till minne av den första romska kongressen som hölls i London 8 april 1971. På kongressen infördes romernas nationalsång Gelem, Gelem (jag reste, jag reste) och den romska flaggan.

Det blåa fältet i flaggan symboliserar himlen, det gröna marken och det röda hjulet symboliserar framåtskridandet. År 2000 utropade International Romani Union (IRU) Romanistan som romernas eget hemland utan att ställa några krav på territorium. Att IRU inte valde att ställa krav på något territorium är inte så konstigt för på sätt och vis kan man säga att hela världen är romernas hemland.

Genom historien har mycket av den romska kulturen, sedvänjorna och levnadssättet slagits i spillror genom diskriminering, förföljelse och ond bråd död. Ingen vet hur många romer som mördades under förintelsen men historiker tror att mellan 200.000-500.000 romer mördades av nazisterna och deras kollaboratörer runt om i Europa. Förföljelsen av romer borde ha begravts i Europa i och med nazismens fall i maj 1945. Men de östeuropeiska romerna som hamnade bakom den sovjetiska järnridån berövades sitt levnadssätt, sin kultur och sina sedvänjor. I västeruropa fortsatte diskrimineringen av romer efter kriget och det skulle dröja till slutet av 1970-talet innan romernas rättigheter började att diskuteras på allvar.

I Östeuropa trodde många att romerna skulle få det bättre efter kommunismens fall men istället ökade diskrimineringen och förföljelsen. Romer behandlas fortfarande som främlingar och andra klassens medborgare i länder som de har bott i nästan 1000 år. Trots att vi har kommit till år 2017 ekar fortfarande slagorden död åt "zigenarna" på gator i städer på Balkan och romer misshandlas och förnedras bara för att de är romer. Men romer misshandlas och förföljs inte bara på Balkan utan även i Sverige. Enligt polisen ökar våldet mot romer som tigger i Sverige.

Vi har fortfarande lång väg att vandra innan romerna har inkluderats i den europeiska stugvärmen där de hör hemma. Det är mer än dags att vi lägger historien bakom oss och inkluderar romerna i vår gemenskap. Rom är romanés för människa och oavsett nationalitet, etnicitet, religiös  tro eller könstillhörighet är vi alla romer (människor) och Gud som ser rakt in i djupet av våra hjärtan älskar oss precis som de romer (människor) vi är. Opre Roma!

Här kan ni se ett bildspel med bilder från några romska byar i Rumänien. Bildspelet har bland annat visats på rysk TV: https://youtu.be/28S0kpDfJ04

Text och foto: Mikael Good